Jag känner Dig inte alls men är så glad att Du äntligen vaknat. Jag och resten av svenska folket har följt dramatiken kring Dig och Din familj sedan den tragiska händelsen. Det är så svårt att förstå, så ofantligt tragiskt att det är en omöjlighet att med ord försöka beskriva hur jag/man känner inför allt som drabbat Er.
Dina små änglar fattas och det skär i mig när jag nuddar vid tanken på hur det skulle vara om jag var i Din situation...det är ogripbart, för stort, för smärtsamt för att ens för en sekund försöka känna som Du. Och Dina nära och kära...
Jag sänder Er all min kärlek och empati och kramar om Er alla i tanken.
Med all respekt / "Tina"

Tänker på dig vännen.