DET VAR i Arboga, en dag för drygt 40 år sedan, som jag hörde ett par yngre kvinnor presentera sig för varandra. Den ena sade vad hon hette och att hon arbetade heltid på en förskola i Fellingsbro. Den andra sade sitt namn och att hon var hemmafru.
Föraktet i fellingsbrokvinnans röst var inte att ta miste på: – Hemmafru!? Det kan man väl inte vara!
REDAN DÅ var det alltså finare att ta hand om andras barn än om sina egna. Så det är klart att Stefan Löfvén nu plockar bort rätten till vårdnadsbidrag.
Det kommer dessutom att bli hårdare regler från statens sida om vilken förälder som ska ta ledigt från jobbet.
Familjerna ska inte själva få bestämma vem som skall vara hemma hos barnen. Och därmed inte heller bestämma vad som är bäst för barnen och för den aktuella familjen.
ALLA UNGA skall vara tvungna att gå gymnasiet, till exempel. Oberoende av vilja och helt utan hänsyn till om det finns en annan väg, kanske att via ett jobb ta sig fram till ett bra arbete och ett bra liv.
Friskolorna skall bort, i alla fall i de kommuner där sossarna är med och bestämmer. Ingen skall få läxhjälp för att föräldrarna har råd med det.
Någon valfrihet i vården skall det inte heller vara. Löfvén vill tydligen inte att man genom att söka privat skall kunna gå förbi den vanliga kön.
HAN FATTAR säkert att det blir mindre köer, exempelvis i den vanliga vården, om några personer söker sig till privata alternativ. Men det, och människors frihet att välja det som passar dem, betyder inget för sossarna. Det viktiga för s är att vi väljare skall få allt mindre att bestämma om, staten / samhället skall ha mer och mer makt.
Och ändå har inte v = kommunisterna varit med i regeringsförhandlingarna.
DET HÄR framgick av Löfvéns regeringsförklaring i fredags, en löfteslista som var så fylld av vi ”ska” men nästan helt saknade svar på frågan ”hur”. Hur svävande och suddiga är de inte, de ”löften” som haglar genom etern.
Det kan inte vara lätt att vara s-väljare heller, för många av valbroschyrernas tal om vad som skulle hända med S vid makten, har vänts till något helt annat.
En versrad på gammalsvenska från förr i tiden kan vara på sin plats:
– Vi hveta att det är höst, ty nu ändra löfven färg.
VI VET INTE ett dugg om vilken färg som kommer att prägla de olika politiska besluten från och med nu. Men många tröstar sig med att den här regeringen knappast kan hålla sig kvar i fyra år.
Därför slutar jag med att citera ett par rader ur dikten ”Jägargossen” av Finlands nationalskald – som till sannfinländarnas förtret faktiskt skrev på svenska – Johan Ludvig Runeberg:
”Om luften ville blifva sval, Och löfven falla se’n,”