Städa framför egen dörr, Landstinget!

Alla västmanlänningar betalar in till landstinget men landstinget återger pengarna till i huvudsak Västerås.

Det är odemokratiskt och opassande för ett jämlikt samhälle.

Om vi skall vara uppriktiga – är Västerås verkligen en så bra stad egentligen?

En åsikt som delas av Bergslagens bergsmän och befolkningen i Åkerbo och Snefvringe, ty de åker endast till Erikslund och uträttar det de skall för att återvända utan att tvingas åse det som utgör Västerås.

Det går inte att gnälla på stat och näringsliv att det inte finns arbetstillfällen i Kungsör, Fellingsbro eller Kolsva eftersom det gäller att först städa framför egen dörr. Landstinget i Västmanland har 6 500 anställda varav Västerås Lasarett har 3 000 anställda.

Givetvis måste en stor del av de tjänsterna vara knutna till städerna med sjukhus men administration brukar vara en femtedel av samtliga anställda.

Det gör att kanske 1 000 – 1 300 av de anställda i Landstinget sköter administrativa uppgifter men inte alla behöver vara direkt i anslutning till verksamheten.

Hundratals jobb behöver inte vara i Västerås utan med dagens teknik kan de flyttas ut till andra platser i länet. Eftersom hela länet betalar landstingsskatt vore det naturligt att hela länet fick nytta av de arbetstillfällen som Landstinget skapar i den centrala administrationen.

Länets politiker skyller på staten och näringslivet skall medverka att se till att det kommer arbetstillfällen till Kungsör, Fellingsbro eller Kolsva men vad hindra dem att exempelvis flytta ut de 35 arbetstillfällena som betjänar ”1177 Vårdguiden /Sjukvårdsrådgivningen” till någon av dessa orter?

Skatteverket sköter adressändringar genom att man skickar in papper som går till Kalix och andra centrala uppgifter har flyttats ut till mindre orter.

Vad är det som hindrar att de 35 tjänsterna som sköter den västmanländska delen av betjänar ”1177 Vårdguiden /Sjukvårdsrådgivningen” att sitta i gamla Brukskontoret eller Bro Skola i Kolsva?

Med dagens informationsteknik kunde de sitta på Svalbard, Mauritius och Jamaica. De sista två är faktiskt inte så kassa. Dagens arbetsmarknad är inte så strålande så om man flyttar de 35 tjänsterna till Kolsva, som ett av fler exempel men det kunde lika gärna vara Färna, Medåker eller Surahammar, kommer säkert några att sluta men det är inga problem att hitta nytt dugligt folk.

Jag bedömer, och här kastar jag in min fil.dr., pol.mag., och jur.kand. plus lite livserfarenhet, att 200 – 300 tjänster skulle kunna flyttas ut i länets yttre delar av den administration som finns i landstinget.

Givetvis är det en initialkostnad att flytta en verksamhet men jag det kan man räkna hem med ett lägre kostnadsläge. För visst gör dessa arbetstillfällen större nytta för ett jämlikare och mer dynamiskt Västmanland om de kan placeras i orter som kämpar för att attrahera nya arbetstillfällen – och som behöver nya möjligheter för sin befolkning. Då har jag inte talat om teoretiska begrepp som legitimitet och förtroende.

En offentlig sektor som beskattar försvar sin existens genom att visa att man kan göra nytta för befolkningen som motsvarar beskattningen.

Det är dags för landstingspolitikerna att se till att Landstinget i Västmanland sprider ut de arbetstillfällen som finns i hela länet och inte bara i Västerås.