Weeping Willows tog publiken med storm (och regn)

Weeping willow betyder tårpil. Några tårade ögon syntes dock inte på Jazzens Museum under lördagskvällen. Möjligen av glädje över musiken från ett band som firar 20-årsjubileum i år.  

Regnjacka, tjock tröja och sockor satt inte i vägen under den regniga julikvällen. Men när Weeping Willows äntrade scenen ökade temperaturen snabbt. Och som sångaren Magnus Carlson sa i inledningen av konserten: ”Det här är ju perfekt väder för vår musik!”

Många och varma applåder blev det under kvällen från en entusiastisk publik. 19 låtar fanns i spellistan – bland annat känslosamma ”Do you still love me”, ”Sunny days” som nästan fick molnen att skingras, covers på Elvis (”Suspicious minds”), Townes van Zandts (”If I needed you”) och Roy Orbisons (”So it’s over”), samt naturligtvis ”Blue and alone” (signaturmelodin till Pistvakt). Men publiken fortsatte applådera fram hela tre extranummer: ”I close my eyes”, Tom Paxtons ”I give you the morning” och allra sist smärtsamt vackra ”Broken promise land”.

Större delen av repertoaren bestod av vemodiga och sanslöst vackra melodier, med några få inslag av rockigare låtar, t ex fartfyllda covern på ”Midnight train” av Johnny Burnette och egna hiten ”Touch me”.

Alltihop framfört med yttersta musikalitet av sångaren Magnus Carlson, gitarristen Ola Nyström, Niko Röhlcke på gitarr, klaviatur och pedal steel, basisten Anders Kappelin samt Anders Hermansson på trummor. Alla elegant klädda i svart, med Magnus Carlsons vita skjorta som enda kontrast.

Den som missade Weeping Willows får en ny chans att se och höra dem på Ögir i Köping den 8 augusti.

För kommande program på Jazzens Museum, se www.jazzensmuseum.com