Vi behöver fler välutbildade politiker

Min första politiska krönika publicerades på Expressens ledarsida av ledarskribenten Gabriel Romanus när jag var 20 år gammal. Han blev senare riksdagsman, socialminister – och vd för Systembolaget.

Karl läser upp dagens text – lyssna här!

Gabriel försökte omedelbart att värva mig till Folkpartiet. Jag svarade att jag ville vara fri och oberoende. Han svarade:

– Så där resonerar många liberaler. Men har du tänkt på… att då överlämnar vi liberaler samhälls­utveck­lingen till de auktoritärt sinnade krafterna på höger- och vänsterkanten?

Ja, en stark mitten behövs!

Jag blev medlem i dåvarande Folkpartiet, tackade nej till alla erbjudanden om förtroendeuppdrag utom två: nämndeman i Svea Hovrätt, juryman i Tryckfrihetsmål i Stockholms tingsrätt. Under mina över 20 år i Göteborg var jag medlem i Folkpartiet, men aldrig med några förtroendeuppdrag. Folkpartiet bytte namn till Liberalerna år 2015.

Återbördad till min barndomsstad Köping sedan 2014 har jag aldrig varit medlem i något parti under mina senaste tio år.

Göran Johansson var S-pamp i Göteborg, med rötter i Metall och SKF. Han regerade i 24 år. Göran och jag hade ofta duster i spalterna, när jag var ung kulturchef på Göteborg-Posten, men var vänner privat. Sprang vi på varann på stan, var det självklart att Göran sa: ”Kalle, nu går vi och tar en öl och tjôtar lite politik.”

Görans dotter Anna Johansson hoppade av gymnasiet. Ändå kom hon senare att bli kommunalråd med ansvar för skolfrågorna i Göteborg. Under dessa år sjönk Göteborg varje år på den årliga skolrankingen, Årets skolkommun.

När Stefan Löfven skulle bilda sin första regering kunde han inte erbjuda sin polare inom Metall, Göran Johansson, att bli minister, eftersom denne var döende i cancer.

I stället erbjöd Stefan Löfven dottern Anna Johansson att bli infrastrukturminister, en oerhört tung post med politiska strukturbeslut i mångmiljardklassen som ansvarsområde. Hon tackade ja.

Till och med pappa Göran blev förvånad och kommenterade i Göteborgs-Posten:

– Konstigt att Anna fick bli infrastrukturminister. Dessa frågor har hon ju aldrig sysslat med.

Det gick heller inte så bra. Efter två år fick Anna Johansson sparken i skandalen kring Transportstyrelsen!

Men skam den som ger sig. Anna kom igen, blev placerad på första plats på sossarnas riksdagslista, kom in i riksdagen och blev ordförande i arbetsmarknadsutskottet – utan att någonsin ha sysslat med arbetsmarknadsfrågor.

I dag är det nästan omöjligt att få ett jobb över huvud taget om du inte har en gymnasieexamen. Men Anna Johansson fick tre toppjobb på raken utan några tunga meriter utom två: rätt partibok och en pappa som var pamp i partiet. Nepotismens makt är stark.

I premiärminister Justine Trudeaus första liberala regering i Kanada hade alla ministrar doktorerat inom sina ansvarsområden. Trudeau kommenterade:

– En minister måste ha kompetens på detaljnivå, annars hamnar denne lätt i klorna på byråkratin.

I vår nuvarande regering är det bara försvarsministern, Pål Jonsson, som har doktorerat. Han är Fil.dr. (PhD) i krigsvetenskap och är utbildad på Kings College London. Bra för regeringen, bra för landet, med en kompetent och välutbildad försvarsminister.

Den socialdemokratiske lokalpolitikern Peter Weiderud (S) i Arboga, gjorde ett överraskande uttalande i mitt portätt av honom. Han sade att det är ett demokrati­problem att så många lokalpolitiker är lågutbildade. Hans kommentar var förstås helt korrekt.

Ett samband är att en lågutbildad/lågavlönad kan höja sina inkomster med hjälp av de politiska arvoden som utgår. I synnerhet om man är pensionär eller offentligt anställd och inte får löneavdrag när man ägnar sig åt förtroendevalda uppgifter på arbetstid.

En välutbildad, privatanställd akademiker tappar i inkomst vid politiska engagemang, med sammanträden på arbetstid och avdrag på lönen. För en välutbildad kompenserar inte arvoden inom politiken avdragen på lönen.

Allt mer ser jag kombinationen fake news hos den som vill ha ett politiskt beslut och faktaresistens hos den som skall besluta. Ett exempel: Torsten Granberg och Plagazi och kommunstyrelsens ordförande Per Ågren (S).

Per Ågren fortsätter att i alla sammanhang uttala helhjärtat stöd och tilltro till Torsten Granberg och Plagazi /Köping Hydrogen Park och upprepar deras PR-retorik: grön vätgas, grön omställning, sätta Köping på kartan, många nya jobb.

Över 30 faktaspäckade artiklar och fem krönikor i Magazin24 rubbar inte Per Ågrens uppfattning. Detta trots att alla våra kritiska fakta varit väl dokumenterade i offentliga handlingar, som vi fått ut från myndigheter, bolagsverket, skatteverket, konsultrapporter, inlagor till Mark- och miljödomstolen.

Vi tröstar oss med att denna grävarserie nominerat oss till ett pris i kategorien ”årets gräv ” när vår branschorganisation GTF utser sina årliga priser:

”Med föredömlig envishet och journalistisk skicklighet har Magazin24 granskat turerna kring företaget Plagazi och Köpings kommun och de komplexa planerna att etablera en vätgasfabrik.”

Per Ågrens attityd och agerande påminner mig om det berömda citatet av Mark Twain:

”Det är lättare att lura en man än att få honom att förstå att han blivit lurad”.