Kommunerna kan bli nya spellagens losers
Björn Blomgren skriver om lagstiftningen kring spelreklam.
Björn Blomgren skriver om lagstiftningen kring spelreklam.
Många tycker att spelreklam står dem upp i halsen. Att det knappt går att slå på tv:n eller radion längre innan man översköljs av annonser för det ena kasinot hit och det andra kasinot dit.
I halvtid på valfri fotbollsmatch får Mikael Persbrandt mer tid i rutan för att sälja in bäst betalande spelbolag än vad han hade som Hasse P i Tårtgeneralen.
Och ännu mer kommer det att bli.
Den 1 januari i år trädde en ny spellag i kraft. Den har gjort så att flertalet kasino-bolag har beviljats svensk licens. Som om det inte finns stora risker med det. Som om spelmissbruk inte vore något att ta på allvar.
I Italien var den 1 januari 2019 också ett signifikativt datum för spelbranschen, men av en helt annan anledning. Från och med i år har de förbjudit all spelreklam i tidningar, på tv och på nätet. Spelbolagen blev förstås rasande, men de ansvariga politikerna stod på sig.
– Spelberoendet är en social nödsituation som måste hanteras omedelbart, sa vice premiärministern Luigi Di Maio till den italienska nättidningen The Local.
Läget ansågs akut. Uppskattningsvis har en miljon italienare problem med spelandet.
En annan som inser vidden av vad spelmissbruk kan ställa till med är Aftonbladets Robert Laul, som också är författare till boken Alkisbarn. Där beskriver han initierat vad missbruk i form av alkoholism kan ställa till med. I sin blogg försöker han sätta sig in i svårt spelberoendes situation, och gissar att den kan vara än värre:
”Många missbrukare – oavsett vad man missbrukar – förlorar arbete, bostad, vänner och familj. Efter avslutad behandling handlar det om att börja bygga upp allt igen, brick by brick.
Spelmissbrukarna har ofta förlorat allt det här, dessutom med sådana astronomiska, ekonomiska skulder att de aldrig kan bli skuldfria igen under en livstid. Jag tänkte: vilken jävla uppförsbacke måste inte det vara ovanpå allt annat elände.”
En ekonomisk fråga
Varför har Sverige då ”omreglerat” (alltså öppnat upp) spelmarknaden?
Det är ju knappast för att skydda medborgarna från spelmissbrukets hemska följder, så att säga.
Det hela började hösten 2014 då EU-kommissionen lackade ur på Sveriges reglerade spelmarknad. Stefan Löfvens nytillträdda regering satte då snabbt igång en utredning. 2017 var den klar. I april i fjol lade regeringen fram sin proposition med namnet ”En omreglerad spelmarknad”, och i juni klubbades den igenom i riksdagen.
Omregleringen gjorde att spelmonopolet föll, mängder av svenska spelbolag som opererat utomlands (främst på Malta) kunde söka licens på hemmaplan. Här ska spelbolagen betala en skatt på 18 procent – och det är den som är riktigt intressant.
Enligt vissa beräkningar kommer spelskatten att ge ett tillskott på en miljard kronor om året till statskassan.
Hur cyniskt det än låter borde det här vara en ekonomisk plusaffär. Intäkterna överstiger kostnaderna. Här är ett räkneexempel utifrån de siffror som finns tillgängliga: Under 2017 beviljade socialnämnden i Uppsala 42 personer bistånd med behandling för spel om pengar. Kostnaden uppgick till cirka 50 000 kronor per person.
Spelmiljarden på intäktskontot skulle i så fall räcka för att ge 20 000 människor i hela Sverige samma behandling.
Siffror från Socialstyrelsen under samma år visar att färre än 10 000 personer vårdades för missbruk och beroende, allt som allt. Det skulle alltså krävas en dubbling av det antalet för att spelmiljarden skulle gå åt. Vilket tyvärr inte är totalt osannolikt: I fjol var det i Örebro dubbelt så många som sökte hjälp hos kommunens Öppenvårdsgrupp jämfört med 2016.
Men EU blir nöjda med att regelverket följs. Regeringen blir nöjd med ett ekonomiskt överskott. Och spelbolagen blir nöjda med att få fortsätta plocka hem jackpot på jackpot.
Spel jämställs med alkohol
Så vem blir förloraren? Den som trillar dit, blir spelmissbrukare och åker på skulder för livet, givetvis.
Men också kommunerna.
Sedan 2018 jämställs spelmissbruk med alkohol- och narkotikaberoende enligt svensk lag. Kommuner är skyldiga att hjälpa drabbade invånare och erbjuda dem vård.
För bara ett par år sedan hade inte fler än ett tiotal kommuner i Sverige egen verksamhet där man behandlat spelberoende parallellt med andra missbruk. Nu riskerar den potentiella kostnaden för små kommuner att välta budgetar över ända. Tänk bara om det går för långt i ett enda kompisgäng…
Alla ekonomiska kalkyler är ändå inget jämfört med de som får sina liv förstörda på grund av (o)turspel som är designade för att vara beroendeframkallande.
Klarar den nya lagstiftningen av att hindra spelbolagen från att låta spelare skuldsätta sig och spela för mycket?
Eller krävs det att vi tar till lika drastiska åtgärder som i Italien?
Vi får väl vänta och se.
Källor: Aftonbladet, Metro, TV4, Socialförvaltningen Uppsala kommun, The Local, Casino News Daily, Resumé, Socialstyrelsen, Dagens Industri.