Mårten på gott och ont

Mycket längre än så måste vi gå tillbaka för att få veta varför vi firar Mårten Gås. Det har att göra med den helige Martin av Tours, som dog år 397.

Enligt legenden ville han inte bli biskop. För att slippa gömde han sig bland gässen. Men besökaren medförde att dessa kacklade så mycket att han blev upptäckt. Och biskop.

Straffet för gässen blev att de hamnade på matborden.

Det får mig att tänka på min farmor, gästgifverskan i Hede, Wilhelmina Holm.

När jag nått tvåårsåldern var hon helt övertygad om att jag skulle bli präst. Och lade till:

– Men när biskop Holm kommer och predikar i Hede kyrka, ligger nog Wilhelmina kall i ändan för länge sen.

Jag behövde inte gömma mig bland några gäss för att slippa bli biskop. Men har ändå haft svårt att fira Mårten Gås. Och på sätt och vis började alltså det hela i Arboga.

Vid mönstringen i Arboga Folkes hus, som numera kallas Medborgarhuset, fick vi alla träffa en psykolog. Eftersom jag ville göra lumpen högst 10 månader lyckades jag övertyga henne om att jag inte passade som befäl.

Hennes intyg betydde inte ett skvatt.
– Har du körkort, frågade mönstringsledaren.
– Ja, svarade jag.
– P1 Enköping, underofficersutbildning! 15 månader.

Efter att jag någon månad legat mekande under de oljedrypande stridsvagnarna på P1. Fick jag chansen till signalunderofficersutbildning i Ystad.

Vid Mårten det året gick hela kompaniet en natt från Revingehed till Ystad, vi i signalplutonen i spetsen sjungande till och med Brännö Brygga i marschtakt.

Väl framme väntade matsalen med gås och alla tillbehör.

Därefter gick jag till det rum jag hyrde för att vistas i inte minst när skåningarna om helgerna åkt hem till sitt.

Klockan 22 skulle jag vara åter på regementet, de stora tegelbyggnader som senare blev Polishus i Wallanderfilmerna.

Jag ville inte försova mig och därmed bli desertör. Så jag lade gitarren på golvet, ett par gafflar över strängarna, där uppepå en porslinstallrik och överst en riktig väckarklocka ställd på 21,30.

Men marschen och maten hade gjort att jag sov så djupt att jag inte väcktes av skramlet. klockan 22,40 slog jag upp ögonen, sprang till vakten och anmälde mig.

Vid förhöret nästa dag fick kaptenen min redogörelse.

Jag slapp buren. Men det blev fem dagars kompaniförbud, då man inte fick lämna logementet, därmed inte träffa tösabiten Agneta och inte ens gå till marketenteriet och trösta sig med godis.

Det var en smärtsam upplevelse. Och i detta fall blev jag extra långsint. Det tog flera decennier innan jag ens kunde tänka på att fira Mårten.

Numera händer det dock att jag runt 11 november sätter på ugnen, fyller en kyckling med plommon, aprikoser, äppelbitar, gul lök, honung, timjan och rosmarin, samt serverar smörstekta äppelskivor och gelé som ”gåstillbehör”.

God helg!