Att tala eller inte tala det är frågan?

Språk innefattar så många olika aktiviteter som till exempel texter, kroppsspråk, teckenspråk, fågelläten och mycket annat.

Det går också att beskriva det som ett ljud vi snappar upp och sedan återskapar på vår tunga. Språkets enorma system innefattar en samspelt ”dans” av ljud och tystnad som får vår kultur att fungera.

I den kristna tron är nåden, kärleken och barmhärtigheten våra mest centrala livsnerver.

Även nådens språk innehåller både tystnad och ord. Att öva på tystnad kan hjälpa oss att höra Guds tystnad. Den tystnaden bär på en meningsfull kommunikation och samma sorts kärlek som kan finnas mellan två människor som också kan sitta tillfredsställda tillsammans utan att säga ett ord.

Benediktinermunken och författaren Christofer Jamison skriver i boken ”Nådens språk” om tystnaden som en avgörande del av nåden.

Att lyssna är något värdefullt både för den som talar och för den som lyssnar. Den kan hjälpa oss att komma in i en sinnesstämning av tröst istället för misströstan.

Tystnaden behövs i varje samtal. Den hjälper oss att skilja mellan olika uttryck, ljud och ord. Att verkligen lyssna kräver ansträngning.

Ett sätt att öva på lyssnandet är att göra plats för tystnad i vardagen. Att helt lyckas tömma huvudet på alla tankar, ord och bilder är i stort sett omöjligt. Men vi kan öva oss på att rensa bort det yttersta bruset.

För att bli en riktigt bra lyssnare måste vi börja med att lära oss när vi ska vara tysta och när vi ska tala. Ibland när någon annan talar kanske jag fokuserar på vad jag vill säga när det är min tur. Det gör att inte är helt fokuserad. Men jag kan också välja att lägga mina egna tankar åt sidan och verkligen lyssna på vad den andra personen säger.

En erfaren lyssnare låter den andra personen avsluta sitt resonemang och väntar kanske med att svara eller säger något eftertänksamt som knyter an till något av det som just sagts.

Genom att enkelt studsa tillbaka en tanke eller mening i slutet av samtalet visar du att du verkligen lyssnat.

Aposteln Paulus skriver i Kolosserbrevet 4:6 ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.”. På det sättet blir talandet en handling som har ett syfte, en reflekterande aktivitet som inte bara blir ett tanklöst babbel.

Jamison föreslår några bra lyssnarövningar. Man kan börja med att välja några dagar där du arbetar med att bli mer medveten om hur du reagerar i samtal.

1. När du lyssnar till någon, vilka andra saker tänker du på?

2. Hur skulle du kunna göra för att bli bättre på att lyssna mer uppmärksamt till vad den du talar med säger?

3. Hör du något ”bakom” eller ”runt” det som den du talar med säger?

Idag finns det mycket frågor både i samhälle och kyrka som splittrar oss istället för att förena oss.

De som arbetar med att förändra sociala normer riskerar ofta att bli ifrågasatta. Men de som är emot förändringar behöver öva sig i att lyssna till dem som vill förändra och inte bara säga emot deras argument.

Att verkligen vilja förstå hur de tänker, varför och visa medkänsla. Först då kan vi snudda vid nådens, kärlekens och barmhärtighetens sanna språk.