KRÖNIKA
10:20 | 26 februari 2024

Det är Elvis och Einstein och jag

Förut var jag kanske mer pessimistiskt lagd, och den enda gången jag ansåg mig vara optimist var i situationer kopplade till av att komma i tid, klassisk tidsoptimist helt enkelt.

Vi lever och vi lär, och vi gör det hela tiden. Men någonting har skett de senaste veckorna. Som att jag skiftat fokus, från det negativa till det positiva på något sätt.

Jag läste bland annat en artikel av en klok man (jag må vara partisk) som skrev om alla fördelar som tillkommer med att se på livet från den ljusa sidan och jag blev inspirerad. Det finns saker som vi helt enkelt inte kan kontrollera och så finns det saker som vi kan kontrollera, hur vi ser på livet till exempel, och hur vi tar oss an det som kommer vår väg.

Det finns en låt av Thomas Stenström som jag lyssnat på väldigt mycket den senaste tiden, och som har en sån självklar självkänsla i sig. Kanske är den skriven med ironi eller så är det tvättäkta. Hur som helst så lyder den:

Jag sjunger aldrig era sånger
Min melodi är inte er 
Men trots allt det ni är 
Men trots allt det ni gör 
Så talar framtiden om mig 
Så förvänta er stora ting av mig 
Det är Elvis och Einstein och jag 
Ni kommer aldrig, aldrig 
trampa mer på mig 
Nej det är Elvis och Einstein, 
Moder Teresa och jag 

Det går väl att tolka låttexter på lika många sätt som antalet personer som låten lyssnas på utav, men jag vill ge min tolkning av det. Vad som än har hänt i det förflutna så har vi ändå framtiden kvar, och låt oss nu göra det bästa med det som komma skall. För vi är trots allt på samma plats som historiens största musiker, fysiker och helgon en gång var på. Så varför skulle stordåden inte kunna vara för mig också?

Och precis så som Thomas Stenström skriver så är det oväsentligt hur andra är eller vad andra gör för vi alla är våra livs egna huvudkaraktärer. Så spela din livs roll och gör det med den känslan som du hade velat se någon spela i filmen om dig. Och jag tror att vi alla vill bli ihågkomna och då med en positiv känsla.

Den senaste tiden har jag sett så mycket om att vi ska romantisera vår vardag för att ta oss igenom de grå månaderna, men jag är all in för det året om. Varför ska vi inte romantisera det som romantiseras kan? Det går att göra det högt som lågt, så som att morgonen blir mycket mysigare med tända ljus, dagen blir lite roligare om du ringer det där samtalet till din kompis, och du mår mycket bättre om du plockar upp den där boken du började på för ett par månader sedan och läser istället för att scrolla på mobilen.

Jag tror att om vi automatiskt skaffar oss en bättre inställning till oss själva så är vi i allmänhet lite trevligare att vistas kring.

Och det hjälper att romantisera livet en gnutta också. Så gör oss alla en gentjänst och ha en lite mer optimistisk syn på livet, det finns redan så många åskmoln i väderprognosen.

Ha självkänslan som om det vore Elvis och Einstein och du, det har i alla fall jag nu.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-