Nu när världens industrier sakta börjar upptäcka att en mer miljövänlig produktion inte bara kan vara bra för naturen utan också kan gagna tillväxten och ge mer klirr i kassan, så börjar de första larmrapporterna ramla in.
Här ser vi en palett av problem. Enorma ekonomiska satsningar som misslyckas och grusar människors hopp om nya jobb. Löften om nyproduktion av så kallade ”gröna” produkter som aldrig blir av. Leveranser som ställs in för att nödvändig råvara saknas samt en enormt viktig sak som många förbisett, kompetens saknas. För att citera Teknikföretagen: ”Sverige borde kunna se fram emot en ordentlig sysselsättningsökning i närmast Klondyke-stil när de gröna industriföretagen expanderar”.
Man räknar med att, bara i Sverige, mellan 50 000 och 100 000 nya jobb kommer att skapas i den nya gröna omställningsvågen inom de närmaste åren. Arbeten som också kräver hög kompetens, som i sin tur kräver utbildning, som kräver kompetenta lärare, som kräver engagerade elever, som … ja, ni förstår kedjan.
Alla dessa ”problem” kan man vända på och istället se som möjligheter. Det är ju bättre att det finns möjligheter till jobb än inga alls.
Men, det finns alltid ett ”men”. What about miljön?
Alltså det där som allt egentligen handlar om.
Är omställningen bättre för miljön?
Härom tvistar de lärde och det finns en paradox som belyser problematiken, Jevons paradox.
År 1865 formulerade den brittiske ekonomen William Stanley Jevons en paradox som än idag utgör en utmaning för hållbarhetssträvanden.
Han observerade att teknologiska förbättringar som ökade effektiviteten vid kolanvändning ledde till ökad konsumtion av kol i många industrier. Han menade därför för att tekniska energiförbättringar inte var någon garanti till minskad bränsleförbrukning.
Jevons paradox fungerar som en påminnelse om att teknologiska framsteg och effektivitetsvinster inte alltid leder till minskad konsumtion av resurser. Tvärtom kan de ibland öka konsumtionen genom att göra resursanvändningen mer attraktiv och tillgänglig för en bredare publik.
Detta innebär att hållbarhetssträvanden och resursförvaltning måste ta hänsyn till de komplexa dynamikerna mellan teknologisk effektivitet och konsumtionsmönster.
Här några exempel.
Bilkörning och bränsleeffektivitet
Om bilar blir mer bränsleeffektiva, kan det leda till lägre bränslekostnader per körsträcka. Människor kan reagera genom att köra längre sträckor eller använda sina bilar mer frekvent eftersom varje körsträcka blir billigare. Detta kan leda till en ökad total förbrukning av bränsle trots den ökade effektiviteten.
Energisparande lampor
Lägre energikostnader per lampa kan leda till att människor använder fler lampor eller håller dem tända längre, ökar den totala elförbrukningen. Det räcker med att studera den hysteriska julbelysningsindustrin.
Datorer och energieffektivitet
Om nya datorer blir betydligt mer energieffektiva, kan användare benäga att lämna dem på längre eller använda fler elektroniska enheter, eftersom de tror att de inte förbrukar mycket energi. Detta kan resultera i en ökad total energikonsumtion, trots den individuella enhetens effektivitet.
Förnybar energi och konsumtionsökning
Om övergången till förnybar energi leder till minskade kostnader för energiproduktion. Det kan främja ökad användning av energiintensiva processer eller konsumtionsmönster, vilket motverkar det ursprungliga målet att minska den totala energikonsumtionen.
Pappersåtervinning
Om processen för att återvinna papper blir mer effektiv och billigare, kan det leda till ökad efterfrågan på papperprodukter. Företag och konsumenter kan vara benägna att använda mer papper eller skapa fler pappersprodukter eftersom det nu är mer ekonomiskt fördelaktigt.
Vattenbesparande teknik
Om vattenbesparande teknik implementeras i hem och företag, vilket minskar vattenförbrukningen per enhet. Människor kanske svarar genom att öka vattenanvändningen, till exempel genom att vattna trädgårdar mer frekvent eller installera fler vattenintensiva apparater, eftersom varje enhet nu kräver mindre vatten.
Förbättringar inom jordbruket
Om nya jordbruksmetoder och teknologier ökar avkastningen per enhet odlingsyta. Detta kan leda till ökad produktion för att möta den växande efterfrågan på livsmedel, men samtidigt kan det också uppmuntra expansion av jordbruksmark och ökad användning av gödsel och vatten, vilket ökar den totala resursanvändningen.
Dessa exempel illustrerar alltså hur förbättrad effektivitet inte alltid leder till minskad konsumtion, utan ibland kan uppmuntra ökad användning av resurser. För att adressera Jevons paradox på ett hållbart sätt krävs en holistisk strategi.
Det innebär att inte bara fokusera på att öka effektiviteten utan också på att påverka konsumtionsmönster och främja ansvarsfull användning av resurser. Att förstå och hantera dessa dynamiker blir allt viktigare i ljuset av dagens pågående strävan efter en hållbar framtid.
Det är med andra ord, som så mycket annat här i världen, upp till dig och mig.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.