Offentlig verksamhet kräver mer
De senaste tjugo åren har mantrat varit att offentlig sektor måste lära av näringslivet och att marknadsprinciper skulle vara uniformt överlägsna där låga kostnader är enda ledstjärnan.
De senaste tjugo åren har mantrat varit att offentlig sektor måste lära av näringslivet och att marknadsprinciper skulle vara uniformt överlägsna där låga kostnader är enda ledstjärnan.
Riktigt så fungerar det inte. Att inte skatta folk mer än vad som behövs och att vara aktsam med skattemedel så att dessa går dit där de har tänkt effekt och inte förslösas kommer inte från näringslivet – det är sunda demokratiska principer. Det går inte att i en kommun skylla alla neddragningar och misslyckanden på att verksamheten blir mer effektiv och att det är marknadens, näringslivets, onda ande som driver detta demoniskt.
Nej, det är inte näringslivet som influerar att den offentliga sektorn har en överkomplicerad ekonomistyrning, fega chefer och ovilja att ta politiskt ansvar – det är politiskt självförvållat.
Den amerikanske statsvetaren Dwight Waldo skrev boken ”The Enterprise of Public Administration” 1979 där denne såg tillbaka på en lång akademisk karriär men också reflekterade på framtiden för offentlig förvaltning.
Kan en 40 år gammal akademisk bok fortfarande vara relevant?
I anmärkningsvärd hög grad. Flera av Waldos kommentarer passar in i dagens verklighet – förväntningen att offentlig service skall öka år efter år, den stigande distansen mellan medborgare och myndighet och för att inte nämna tilltron till offentlig verksamhet.
Det moderna samhället är byggt på en grund av ekonomisk tillväxt, överflöd och politiskt konsensus, men om vi möter en ny verklighet av resursbrist, nedgång och motsättningar kommer det att öka trycket på offentlig sektor. Det är en radikal omkastning som Waldo förutspådde.
Waldo ställde frågan: om klistret som håller ihop vårt samhälle är förväntningarna på att få mera, vad händer när man bara kan lova mindre?
Om vi bygger samhället runt förmågan att ge mer offentlig service, förmåner och offentligt finansierad utveckling, vad händer när det bara kan erbjudas mindre av allt i framtiden? Idag, med ett offentliga underskott runt hörnet och nedskärningar, kan vi inte längre lova mer.
Waldo presenterade ett antal principer som han använde för att förklara, ifrågasätta och diskutera offentlig förvaltning.
Den första principen är att det är en konflikt mellan byråkrati och demokrati som tvingar offentliga tjänstemän att försvara demokratiska värden. Det omöjliggör att fullt ut driva offentlig förvaltning som ett företag eftersom företag behöver inte ta hänsyn till demokratiska principer.
Exempel på demokratiska principer som konstant måste försvaras är insyn, att folket har insyn i en transparent och öppen offentlig förvaltning, och att myndighetsutövningen, vilket kommunen gör, inte gör skillnad på folk utan att alla är lika.
Detta behöver inte företag göra. Om du har ett företag i Köping behöver du inte lägga ner samma arbete att serva och sälja till Odensvi, Kolsva och Västra Skedvi – det ligger i det fristående näringslivets frihet att välja hur man vill arbeta. Den friheten har inte en kommun, det är en demokratisk skyldighet att eftersträva att Odensvi, Kolsva och Västra Skedvi erhåller samma servicenivå som centralorten Köping. Så när kommunen vill lägga ner den närbaserade service som finns, som mindre skolor på landet, är det i grunden ett demokratiskt problem.
För det andra, det är inget motsatsförhållande mellan politik och byråkratin.
Den traditionella separationen mellan huvudman och utförare var för Waldo teoretiskt intressant men praktiskt omöjlig att genomföra. Det går inte för politiker att backa ur och inte ta ansvar för saker som går snett eller inte fungerar, det är hela grunden varför de en gång blivit valda till de förtroendeuppdrag de har.
Så när skolor i Köping är kaotiska, drabbas av våldsamma händelser och har arbetsmiljöproblem är det inte i grunden ett problem för skolledningen, det är ett politiskt problem som någon måste ta ansvar för ända upp till kommunledningen. Kommunalråd kan inte säga – det arbetar skolförvaltningen på – och sedan luta sig bakåt i kontorsstolen som ingenting har hänt.
Är man kommunalråd då är man ytterst ansvarig, det är därför folket har valt personen till kommunalråd. Om man har makt är det för att företräda folk och agera i folkets intresse som ytterst ansvarig.
Det går inte att smita undan och ha något “huvudman och utförare” resonemang och låta det framstå som att det är ett demokratiskt problem att en politiker tar ansvar. Så fungerar inte en god offentlig förvaltning i ett öppet och demokratiskt samhälle.
För det tredje, Waldo noterade att hämningslös jakt på effektivitet och jagande av kostnader i offentlig förvaltning måste avvägas mot ett hänsynstagande till allmän tillgänglighet. Offentlig effektivitet och kostnadsjakt kan slå över och bli överdriven, vilket kan skada befolkningens intresse. Enligt Waldo, om kostnadseffektivitet blir det enda hänsynstagandet kommer offentlig sektor att misslyckas tjäna folket. Av någon anledningen kom jag att tänka på nedläggningen av Kolsvas kommundelsnämnd.
Till sist, Waldo ansåg offentlig förvaltning vara betydligt mer komplext än affärsvärlden och därför måste offentlig verksamhet organiseras på icke företagsmässiga grunder. Regeringsformen, grundlagarna, är ett vitalt styrinstrument för offentlig förvaltning men har få implikationer på hur ett företag sköts på daglig basis.
Ett exempel på offentlig sektors komplexitet är det stora antalet delintressenter och särintressen som berörs av offentlig verksamhet jämfört med ett företag. Därför är det betydligt svårare, mer intellektuellt krävande och kräver mer empati och kunskap att driva kommunal verksamhet än privat företagande.
Därför borde vi ställa högre krav på våra politiker – om vi vill att det skall fungera. Det är tre år till nästa val. Klaga inte, ställ upp som fritidspolitiker och bli en del av att göra saker bättre.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.