”En märklig upplevelse”

Vad hände egentligen i onsdags? Dagen då Arbogaborna skulle få träffa Ilmatar Solar AB, företaget som vill omvandla många av Arbogas viktigaste och mest älskade platser till ett 707 hektar stort industrilandskap, lika stort som Arboga tätort. Vi skulle få föra en dialog, ställa frågor och få svar. Det blev något helt annat.

Vi, oroliga och engagerade närboende till den planerade anläggningen, hade förberett en liten utställning utanför Medborgarhuset, med egna bilder och kartor samt en fullskalig modell av en sex meter hög solpanel. Detta var tänkt som en del i dialogen med såväl Ilmatar som med ortsbor för att visa på de värden som vi upplever och som vi önskar att man tar hänsyn till i processen. Detta uppskattades inte av Ilmatar, som svarade med att ringa polisen. Väl på plats konstaterade polisen att det naturligtvis inte var några problem utan ett trevligt initiativ, dessutom fanns ett godkänt tillstånd för utställningen. Man kan säga att dialogen och viljan från Ilmatar att lyssna på och föra dialog med oss närboende inte började på bästa sätt.

Samrådsmötet blev inte heller vad vi hade förväntat oss. Vi bänkar oss i Medborgarhusets stora salong och Ilmatar inleder mötet. De är glada att vara på plats, detta är viktigt, men man är också tydlig med att påpeka att om någon säger något olämpligt så kommer mötet omedelbart att avbrytas.

Man är också noga med att påpeka att man inte kommer att berätta om eller svara på frågor om ekonomi, politik, elsystem eller kraftbalansering; det har vi inte med att göra eller så är det inte Ilmatars ansvar.

Ilmatar inleder med en slarvigt ihopsatt presentation, troligtvis hopknåpad i bilen på väg till Arboga, utan något egentligt innehåll eller förklaringar, endast lite lösryckta stolpar och bilder från samrådsunderlaget. Därefter följer en dragning från konsultbolaget som tagit fram samrådsunderlaget, ett företag från Luleå, som gjort en skrivbordsstudie och konstaterat att markerna kring Arboga saknar både natur- och kulturvärden och därför är lämpliga att exploateras. Deras dragning är högst generell och handlar om processen och inget om den specifika utredningen, vilket hade varit av stort intresse för åhörarna.

Nu kommer vi till det mest anmärkningsvärda, den så kallade frågestunden. Ilmatar hade kommit på något smart; publiken skulle via telefonen gå in på en webbsida och där ange en kod för att sedan knappa in sina frågor skriftligen, varefter Ilmatar skulle kunna välja de frågor man ville svara på. Med en del teknikstrul och det faktum att detta för många äldre var något helt nytt, misstänker jag att det var många som inte lyckades ställa sina frågor. De som lyckades med tekniken blev ändå distraherade av att sitta och knappa in frågor, och de frågor som sedan valdes ut och besvarades var många av den karaktären att man hänvisade till pågående och kommande utredningar. Ett antal frågor ställdes också muntligen som en liten kompromiss.

Vi fick ändå några svar, hur riktiga och juridiskt bindande dessa är tål möjligen att diskuteras. På frågan varför man valt just Arboga och just denna plats, svarade man kort och gott att vad de kunnat se finns det inget speciellt av värde här, varken natur eller kultur, vilket gör platsen till den bästa av de 24 miljoner hektar produktionsskogsmark som man säger finns i Sverige. Här hade Arbogaborna i salen svårt att vara tysta då detta påstående är så långt ifrån hur vi uppfattar vår närmiljö kring Högsjön, Jädersby, Godby och Åtorp. Även människorna som lever, bor och vistas här verkar sakna betydelse; vi kan ju få en häck eller ett plank om vi bara är tydliga med att det är vad vi vill ha när vi kommunicerar med företaget. Däremot att flytta de 6 meter höga solpanelerna mycket längre än 50 meter från bostäderna var inte aktuellt, det skulle kunna göra anläggningen för liten.

På frågan vilken erfarenhet man hade av att bygga storskaliga solcellsparker, bekräftade Ilmatar att man endast byggt en anläggning i Finland på 6 hektar. Det var dock inget vi behövde bekymra oss möver; storleken var bara en fråga om att skala upp, inga problem. Ett tvivelaktigt påstående kan tyckas.

Vilken nytta Arboga skulle ha av parken var också en svårbesvarad fråga; elen ska gå ut direkt på stamnätet, detta på sommarhalvåret då vi har effekt- och energiöverskott i Sverige, alltså inget behov av elen från denna anläggning. Svaret vi fick var att vi alla i EU är ihopkopplade och att Tyskland minsann behöver mycket el. De få åhörare som varit positiva fram hit börjar nog vid det här laget fundera om detta är riktigt sunt och en bra satsning för Arboga. Risker såsom brand och översvämningar behandlades också i förbifarten. Solpaneler brinner inte, säger man, så det behövde vi inte oroa oss för. En gräsbrand under panelerna var väl bara för brandkåren att släcka, och börjar batterianläggningen brinna så var det bara att hålla sig undan, inte andas in röken, och låta den brinna ner, inte mer med det.

Översvämningar som uppstår till följd av att så mycket skog tas bort kunde såklart bli ett faktum, men det borde gå att skydda sig ifrån med lite diken och dammar. En 9-procentig ökning av vattenmängder nämndes; här såg nog många av de boende vid Högsjön och Arbogaån en bild framför sig på sina fastigheter som sveps iväg av vatten och jordmassor.

Att produktiv skogsmark och åkermark skulle behövas för skogsindustri och livsmedelsproduktion bekräftar Ilmatar. Åkermark skulle de aldrig bygga på, svarar man, och skogsmarken, ja, där har man inget annat svar än att det finns mycket skog i Sverige ändå. Med detta svar är det märkligt att man ändå ritat in så stora ytor åkermark i Arbogaprojektet, men det är väl ett misstag man kommer rätta till?

Vi fick också lära oss att Ilmatars finska moderbolag var majoritetsägt av ett franskt investmentbolag som i sin tur fick sina medel till stor del från Europeiska investeringsbanken. Gällande utrustningen behöver den bytas ut ett par gånger under anläggningens livslängd, och att den utrustning som byts ut kan skickas till Afrika och eventuellt användas där. Vi räddar alltså världen i dubbel bemärkelse; först Arboga och sedan Afrika. Vad som händer om företaget går i konkurs undrade många. Skulle det mot förmodan bli så, säger man, kommer staten in och tar hand om problemet med finansiering via en försäkring som företaget tecknat.

Frågor gällande naturen, djuren och markerna hänvisades hela tiden till utredningarna som ska göras. Frågor om tekniska lösningar besvaras med att inga beslut är tagna och att man tittar på vad som är bäst när det blir dags att bygga. Ilmatar tappar under mötet tålamodet med Arbogabornas frågor och konstaterar kallt att de kommer strida för att få bygga på denna plats på så stor yta som möjligt. Man poängterar att kommunen inte har någon makt i frågan och att alla beslut kan överklagas. Det är bättre vi ger oss direkt är budskapet, alternativet är en segdragen process som kan hålla på i upp till sju år. ”Vi ses i Mark- och miljööverdomstolen” basunerar Ilmatar ut från scenen.

Så många sympatipoäng vann nog inte Ilmatar denna eftermiddag i Arboga. Detta samråd upplever nog de flesta av oss som något som skulle bockas av, ett spel för galleriet om man så vill. Att lyssna på kommuninvånare och oroliga närboende var nog aldrig syftet från företagets sida. Vi behöver inte vara oroliga, menar Ilmatar, men många med mig hade nog en rejäl klump i magen efter denna uppvisning.

Att en växande opinion inte vill ha denna gigantiska industrianläggning här, precis utanför staden i värdefulla miljöer, måste ha betydelse! Risker och konsekvenser går inte att förutse då något liknande inte tidigare gjorts i Sverige i denna skala. Ett för alltid förändrat landskap och en kommun som kommer förfulas och begränsas i sin möjlighet att utvecklas är vad vi får. Att man om 50 år kommer plocka ner anläggningen, om den är välfungerande, är inte sannolikt. Då finns all infrastruktur på plats och ett förlängt tillstånd att bedriva verksamhet är troligen bara en formalitet. Med andra ord, detta är ett beslut som påverkar Arboga i generationer framåt. Platsen kan omöjligt vara den bästa och frågan är om vi i Sverige ens har någon nytta av projektet?

Det vi nu måste göra är att innan den 29e juni är att komma in med yttranden, dvs synpunkter, frågor och förslag, stort som smått, till Ilmatar. Dessa yttranden måste företaget i den kommande tillståndsprocessen behandla. Allt vi kan komma på är därför av största vikt. Det är nu vi har chansen att påverka utfallet, vi måste ta den möjligheten!

Arbetsgruppen ”Stoppa Arbogas solcellspark”,
genom Elias Häggström