Tänkt hyllningskonsert blev en avskedskonsert

När konserten i Köping i går, lördag, bokades var den tänkt som en hyllning till Georg Riedel. Nu blev det istället en minneskonsert för musikern och kompositören som avled strax efter sin 90-årsdag i januari.

Kammarmusikföreningens konsert hade av en slump bokats till helgen före Riedels begravning. Det blev en värdig hyllningskonsert.

Föreningen ordförande Kirsti Olofsson och sponsorerna Marianne Stippich och Bürgers växtgård hade all anledning att vara nöjda med konserten.

Gitarristen Mats Bergström har gästat kammarmusikföreningen ett tiotal gånger som solist och tillsammans med andra musiker. Denna gång hade han med sig kontrabasisten Ilaria Capalbo, uppvuxen i Neapel och bosatt i Stockholmstrakten sedan några år. Musikerna ingår vanligtvis i en trio tillsammans med slagverkaren André Ferrari.

Programmet inramades med musik av Georg Riedel. Mats Bergström har lång erfarenhet av att spela med Riedel och de har gett ut mycket musik tillsammans. Ilaria berättade att hon träffat Riedel en gång, men aldrig spelat tillsammans med honom. På konserten tog hon hans plats.

Konserten inleddes med några ensamma kontrabastoner i Riedels ”Bergenpolska”. Basgången gav associationer till Riedels basspel på skivan ”Jazz på svenska” – Sveriges mest sålda jazzskiva. Polskan skrevs på beställning av musiker i Bergen, som önskade något som Riedel komponerat. Då kompositörens notarkiv varit lite stökigt, ansåg Riedel att det var lättare att skriva en ny komposition än att leta fram en gammal.

”Bergenpolskan” gav fina bildassociationer och den hade passat i vilken svensk film som helst. Flageoletter, övertoner, avslutade polskan. Den akustiska gitarren och kontrabasen var lätt och naturligt förstärkta. Det blev en naturlig och fin balans, som inte uppfattades om förstärkt.

Georg Riedels ”Sommarvisa” beskrevs som vänlig musik, som påminner om Riedel själv. Musiken förde tankarna till sommarängar och blå himmel.

Mot slutet av sitt liv återkom Georg Riedel till sitt judiska ursprung. Det hördes i flera av programmets melodier. ”Det nya landet” hade ”Å jänta och ja,” som tempoangivelse.

Riedel har komponerat stycken till sina sex barn och till sina barnbarn. I programmet återfanns ”Channa”, en melodi till en av hans döttrar och ”Till Judith”, en komposition till hans yngsta barnbarn.

I ”Channa” blev improvisationerna tydligare. I en jazzvals byttes den akustiska gitarren och den stora kontrabasen av i improvisatoriska delar efter det inledande temat. Musikaliskt fann musikerna varandra utan en blick, ibland med ett leende.

Från Mats Bergströms och Georg Riedels samarbete i ”Psalmer utan ord” fanns ett par melodier. Samarbetet inleddes före pandemin och avslutades efteråt. Tillsammans valde Riedel och Bergström sina favoriter ur psalmboken.

Psalm 751, ”O, vad världen är skön”, framfördes på sologitarr. Mats Bergström hade skrivit variationer som på Mozarts tid. En enkel melodi fylldes ut med snabba brutna ackord. I en flageolettmelodi med ackompanjemang visade Bergström hur väl han behärskar sitt instrument.

Innan pausen lät musikerna ”Blott en dag”, psalm 249 och ”Idas sommarvisa” blandas genom teman som avlöste varandra.

Andra delen av konserten inleddes med jazzigare tongångar med ackordfärgningar och walking bass i kontrabasen.

Bas och gitarr tycktes leka tafatt när de samspelade och tog över varandras roller: gitarrmelodin till baskomp gick över i en melodisk basimprovisation där gitarren  fick ackompanjera innan den tog tillbaka initiativet i en improvisation. Basen fick åter ackompanjera i vandrande basgångar.

Ilaria Capalbo fick briljera i ett kontrabassolo i Olle Adolpsons ”Nu har jag fått den jag vill ha”. Även basen visade sig klara sig bra som solist. Ilaria skötte både ackompanjemang och melodi i sitt solo i det improvisationsliknande stycket som avslutades med ett ackord.

I ”Moth,” Nattfjäril, framfördes Ilaria Capalbos egen komposition på duo. En komposition till hennens bästa vän, som finns inspelad i en större sättning – på kvintett.

Programmet avslutades med tre stycken av Riedel. ”Till Judith” skriven till Riedels yngsta banbarn blev till ett tack och ett avsked i moll.

Publiken önskade och fick också ett extranummer, ”Visa från Raukasjö”, som Mats Bergström och Riedel spelat tillsammans på skivan ”Sånger utan ord”.

Konserten blev en kontrast mellan jazz och visa, mellan ljust och mörkt, mellan svenskt och italienskt. Mats Bergströms tunna gitarrsträngar och Ilaria Capalbos grova bassträngar. Han i grå kostym, hon i ormskinnsmönstrade byxor.

De cirka 60 i publiken applåderade förtjust efter varje programpunkt. Den kraftfulla slutapplåden manifesterade succén.

Marie Selling Achrén
Karl Beijbom