”Vi måste minnas alla Förintelsens offer”
I går, lördag, firades Förintelsens Minnesdag runt om i världen.
I går, lördag, firades Förintelsens Minnesdag runt om i världen.
Detta sade jag vid en högtid i Norberg.
Aldrig mer.
Vi får aldrig glömma.
Aldrig mera får det hända igen.
Auschwitz, Bergen-Belsen, Treblinka, Majdanek …
Detta är några namn på Nazitysklands koncentrationsläger, som historien aldrig får glömma.
Bland dem som dog i Bergen-Belsen var Anne Frank. Bland dem som överlevde Bergen-Belsen var den politiska fången Maria Wojewòdko, aktiv i den polska motståndsrörelsen. Några år efter kriget blev hon min mor.
Min mamma sade alltid:
”Vi måste förlåta för att orka leva vidare. Men vi får aldrig glömma – glömmer vi kommer historien att upprepa sig.”
I det första hade vi stora diskussioner – kan man verkligen förlåta nazismens ofattbara och omänskliga brott?
I det senare var vi alltid överens – nej, vi vår inte glömma. Glömmer vi kommer historien att upprepas.
Nej, vi får aldrig glömma.
Därför samlas vi här i Norberg i dag för att påminna om Förintelsens förbrytelser mot människor och mänsklighet.
Och vår appell är entydig.
Om detta måste vi berätta.
Detta får aldrig hända igen.
Förintelsen är den svenska benämningen på det folkmord som nazisterna utförde 1933 till 1945 på drygt sex miljoner judar. Förintelsen kallas Holocaust på engelska, som betyder ”brännoffer.” Det hebreiska namnet är Shoah, som betyder ”katastrof”.
Förintelsen ägde rum i skuggan av andra världskriget och doldes av kriget. Över hälften av Förintelsens offer gasades ihjäl. Övriga sköts till döds av Einzatsgrupper eller dog av svält, köld, utmattning, sjukdomar och våldsaktioner – i ghetton och läger samt under dödsmarscher.
Antisemitismen har djupa rötter i Europas historia och var ett centralt inslag i den nazistiska ideologin. När nazisterna tog makten i Tyskland 1933 fanns ingen plan för Förintelsen.
Först försökte nazisterna göra Tyskland – som det hette – ”judefritt” genom att tvinga judarna att emigrera. Men andra länders ovilja att ta emot judar – däribland Sverige – hindrade den utvandring som nazisterna önskade sig.
Judar hade bott i Sverige i flera hundra år. Men det fanns många svenskar som inte ville att judar skulle få invandra till Sverige. I tidningar, tecknade bilder och filmer beskrevs judar som om de vore annorlunda och sämre än svenskar.
Förföljelser av judar har pågått i flera tusen år. När kristendomen blev en världsreligion förföljdes judarna eftersom de ansågs skyldiga till Jesu korsfästelse och död.
År 1935 införde nazisterna de så kallade Nürnberglagarna. De stipulerade att judar inte fick äga företag, inte ha anställning inom staten, inte gifta sig med en ”arisk person”. Judiska barn fick inte gå i samma skola som barn som inte var judar. Det infördes fler och fler förbud för judar. Till sist fick judar inte äga en radio, inte gå i parker eller på bio. Judar tvingades ha Davidsstjärna på bröstet för att visa att de var judar. Från 1938 stämplades ett ”J” i alla judars pass.
Efter krigsutbrottet 1939 påbörjades koncentrationen av judar i särskilda getton. Judarna tvingades lämna sina bostäder och arbeten, plundrades på allt de ägde och drevs samman i getton avskilda från omvärlden. Gettot i Warszawa är kanske mest känt.
Förintelsen intensifierades under 1942, då nazisterna började deportera judarna till förintelseläger. Men samtidigt som judarna skulle utrotas, behövdes också arbetskraft i Tyskland, eftersom de flesta män i arbetsför ålder var inkallade till den tyska krigsmakten.
Många av Förintelsens offer utnyttjades som slavarbetare innan de mördades.
Förintelsen skiljer sig från tidigare folkmord i historien på grund av de systematiska, fabriksliknande och statligt organiserade mordmetoderna. Ingen hänsyn togs till individerna eller deras ålder eller kön.
Antisemitismen dog inte med Hitler. Det är en skam på Sveriges banér att judar känner ett växande hot mot sin kultur, sin religion, sin identitet. Det är en skam att så många judar inte längre känner sig trygga i Malmö och på andra platser i landet.
Vi har alla ett ansvar att stävja antisemitismen, varhelst vi möter den, i vår vänkrets, i skolan, på jobbet.
Heder åt de rektorer som låter sina elever i nian att åka till Auschwitz, till exempel rektor Johan Hallberg på Malmaskolan i Kolsva, så att dessa elever blir vaccinerade mot nazism.
Människovärdet är ett och detsamma, oavsett vem som är förövare och vem som är offer.
Forum för levande historia upplyser oss:
”Cirka 6 miljoner judar dog i Förintelsen. Också romer och polacker utsattes för folkmord grundade på rasistiska föreställningar. Därutöver fängslade och dödade Nazityskland miljoner andra människor, bland annat funktionshindrade och homosexuella.”
Historikerna Donald L Niewyk och Francis R Nicosia menar att begreppet Förintelsen bör omfatta nazisternas systematiska dödande av andra grupper som romer, polacker, ryssar, homosexuella, handikappade och andra politiska och religiösa motståndare. Alla offer för Förintelsen uppgår till 11 miljoner människor, uppskattar dessa amerikanska historiker.
Alla människor har lika värde. Alla offer för nazismen och dess koncentrationsläger, slaveri, omänskliga lidande och grym förintelse måste hyllas, hedras och ihågkommas av historien.
Begreppet Förintelsen måste inkludera dem alla, idag på Förintelsens Minnesdag, och alla andra dagar framgent.
Karl Beijbom
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.