Det kommunalpolitiska stilleståndet och ointresset

Det är beslut som kommer från det kommunala politiska maskineriet som påverkar var och en i lokalsamhället. Breda beslut om skolor och infrastruktur till mindre men ack så viktiga enskilda beslut om vård och sociala insatser. Rent logiskt borde det vara ett brett folkligt intresse att delta.

Men så är det inte – det är ett genuint folkligt ointresse att delta i kommunalpolitiken.

Och detta genuina ointresse har sina orsaker. Skinnskattebergs kommun, som är betydligt mindre än kommunerna i KAK, hade val av förtroendeposter den 6:e mars, eftersom kommunen haft politisk oreda och det som skulle gjorts i ifjol blev av ett halvår senare, och det var inte noll konkurrens, det var värre.

Efter de centrala posterna som kommunalråd och kommunstyrelse var över fanns det inte folk som ville ställa upp i flera centrala nämnder. Skinnskattebergs kommun har lagt ut kommunfullmäktigesammanträdet den 6:e mars på Youtube där valen till nämnder och uppdrag gjordes. Bara för att fylla platserna för företroendevalda i olika uppdrag föreslogs namn som aldrig blivit tillfrågade och en pensionär tog på sig tretton uppdrag för att man skulle få någon att ta uppdragen.

Medborgarna har ett ansvar att engagera sig och det går inte bara att kritisera kommunalpolitiken i ens egen kommun. Om man inte deltar kan man verkligen kritisera? Plato, den antika grekiska filosofen, konstaterade i ett klassiskt citat; ”Ett av straffen för att vägra delta i politik är att du kommer att bli styrd av dem som är dig underlägsna”.

Men det resonemanget bygger på att det går att delta och det bygger på att var och en har möjlighet att skapa sig en egen plattform, vilket förutsätter personval. Ett personvalssystem är inte kryss på en partilista utan att det inte finns några partilistor där man väljer personer som efter att de blivit valda bildar partier för att vara effektiva i det forum dit de är valda.

Det svenska systemet med att partierna ställer upp listor med kandidater skapar i sig ett hinder för engagemang eftersom enbart den som partiet ställer fram som valbar har en reell chans.

Därför var fjolårets kommunalval i Köping intressant, där det förekom förkryssade valsedlar där det var tämligen säkert att den som ingav valsedeln inte förstod innebörden av att en kandidat förkryssat sig själv som personval, för det sätter tummen på problemet med partilistor. Det blir partierna som samlar upp rösterna och sedan placerar ut sina kandidater istället för i en ren demokrati där du väljer en representant som därefter i fullmäktige bildar en partigrupp med andra för att vara effektiv.

Är det praktiskt?

Winston Churchill sa, ”Demokrati är den värsta styrelseformen tills man prövat alla andra” eftersom folkviljan alltid kommer att vara diversifierad, med inbyggd mångfald av idéer, livsfilosofi och dra åt olika håll.

Demokrati kan inte vara praktisk och smidig, eftersom många får komma till tals ofta men det ger de röstande inflytande och därmed nödvändig för ett fungerande samhälle. Dagens system där ytterst få har verkligt inflytande och äta kanelbullar i en partiförening i syfte att få andras gillande står högre än verklig förmåga, är nepotism och stillestånd.

I Skinnskatteberg räcker det med att fika två gånger med den lokala partiföreningen och du har en plats i en central nämnd. Fikar du en gång, med den lokala partiföreningen, har du en plats i en mindre nämnd, om du nu säger ja eller kanske.

Det kan låta som ett välkomnande att ramla in i en nämnd efter en kanelbulle och kaffe med påtår men det handlar om vad ett fåtal personer vill och vilka de vill ha valda.

Men det sker bara om en person som styr just det partiet i den lilla kommunen. Så i slutändan handlar det inte om tillgång till det politiska systemet utan en väv av nepotism och i många stycken egenintresse före allmänintresse. Och hela det kommunalpolitiska systemet har frusit fast, det sker ingen förnyelse, och därför är idag kommunalpolitik i många kommuner som att delta i PRO-aktiviteter. Medelåldern är närmare 75 år än 55 år.

Så vi är tillbaka till det sena 1800-talets selektiva representation, det som kom efter ståndssamhället som avvecklades 1866 och ersattes med en parlamentarism för en liten del av det svenska samhället, något som bestod till allmän rösträtt infördes 1918. Under dessa år fram till 1918 ställdes det krav på inkomst och förmögenhet att få rösta vilket gjorde att bara en tiondel var röstberättigade.

Det går även att säga att kretsen som styr kommunalpolitiken genom att makten lagts på partier idag är mycket snäv och den är inte inkluderande, det är en exkluderande krets. Och denna exkluderande krets sitter på makten i decennier. Köpings k-märkta kommunalråd inte att förglömma.

Det var inte avsikten när man på 1960-talet försökte konstruera funktionella modeller för hur välfärdssamhället skulle styras, ledas och ges kanaler för folk­inflytande.

Det har istället blivit det privilegiesamhälle som skapade arbetarrörelsen på sent 1800-tal när rösträtten var begränsad.

Tanken med dagens författning och demokratiska system var att kommunalpolitiken skulle göra det möjligt för medborgarna att forma sin egen framtid och att det skulle vara konkurrens mellan de mest lämpliga medborgarna och att ha inflytande.

Första steget att öka människors intresse att delta i kommunalpolitik är att införa tvååriga valperioder, så det är lätt att gå in i politiken och lämna den, att kunna pröva på. Då ökar konkurrensen och fler människor blir engagerade, vilket förhoppningsvis leder till förnyelse.