Konsten att uttrycka ingenting!

Politiker, mötesledare och väderpresentatörer – alla har sina mästare på området. Det är som att de har ett sjätte sinne för hur man lindar in ord i så många lager att ingen längre kan hitta själva kärnan. Om det ens finns någon.

Jag minns ett föräldramöte för ett antal år sedan. Rektor Johansson steg fram med sin powerpoint och log det där leendet som sa att här ska vi få insikter. ”Vi måste arbeta med en elevcentrerad kunskapsprogression, där inkludering och målstyrd utveckling ligger i fokus.” Tystnad. Jag tror att han förväntade sig applåder eller åtminstone nickningar. Det han fick var ett rum fullt av föräldrar som stirrade på honom som om han just försökt sälja oss en kassettbandspelare från 1981.

Så har vi möten: ”Vi behöver verkligen lyfta bollen här och få alla med på tåget.” Vilken boll? Vilket tåg? Och varför är vi så ofta på väg någonstans utan att någonsin veta vart?

Mailet på jobbet: ”Hej alla, hoppas veckan börjat bra!” Vilket nonsens! Jag vill inte veta hur din vecka var; jag vill veta om du skickade rapporten som skulle vara inne igår.

Men det är i den politiska världen proffsen agerar

Eller vad sägs om: ”Vi har under året genomfört flera positiva förändringar. Bland annat så har vi planerat att påbörja en utredning om nya arbetskläder till vårdpersonalen på äldreboendet. Den är dock pausad för tillfället, men tanken är att ha en fortsatt dialog om att åter öppna ärendet”.

Ingenting har hänt, med andra ord. Dessutom inlindat lite fint i att ingenting heller kommer att hända.

Fascinerande är ändå att de flesta är med i spelet. Man lyssnar, hummar och lägger till egna lager av meningslöshet. Kanske för att det är tryggt. För att säga ingenting innebär också att inte riskera något. Du kan inte bli ifrågasatt om det du sa inte gick att förstå från början.

Konsten att uttrycka ingenting är att skapa ett litet, flyktigt ögonblick utan svar eller lösningar. Bara sorl av ord som passerar förbi och som allt för sällan ifrågasätts.