”Uppförsbacken blev tung – men det måste gå …”

Per Ågren har styrt Köping i sex månader. Magazin24 har mött honom och ställt både enkla och svåra frågor.

Per Ågren (S) har nu varit kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Köping i sex månader. Över en natt gick han från många år som facklig ledare till högste representant för arbetsgivaren Köpings kommun, med över 3 000 anställda.

Vi träffas i kommunledningens tillfälliga lokaler på Glasgatan, medan Rådhuset genomgår en omfattande renovering.

Blev det som du tänkt dig?
– Nej, inte i närheten av vad jag trodde. Jag trodde att jag skulle få hålla på med utvecklande arbete och inte med krishantering. Diskussionen om kommunens betalkort, höga chefer som slutar, en ekonomisk situation med hög inflation och krav på besparingar. Allt tufft. Jag kunde fått en mjukare start. Min roll som arbetsgivare har jag inte märkt av så mycket ännu, även om jag vet att jag har det yttersta ansvaret.

Makt skapar ensamhet. Har det funnits dagar då du känt dig ensam i din maktposition?
– Ja, när man vet att svåra beslut ska fattas är det i slutändan jag som blir hängd, även om andra deltagit i beslutet. Det är en ensamhet i sig.

Vem ringer du först när du är ensam i en beslutssituation?
– Anna Eriksson, mitt andranamn på S-listan inför senaste kommunalvalet. Jag pratar mycket med Shpetim, som är ordförande i S i Köping. Min vice ordförande som kommunstyrelsens ordförande, Andreas Trygg (V), är också en viktig samtalspartner vid alla politiska beslut. Pratar också mycket med min fru.

Per gör en tankepaus. Lägger till:
– Kommunfullmäktiges ordförande, Annika Duàn, pratar jag också med, särskilt i frågor som så småningom hamnar i fullmäktige.

Många frågar sig om Elizabeth Salomonsson, som styrde Köping i 38 år fortfarande håller i ”fjärrkontrollen”?
– Nej, hon är inte en av de första jag ringer, för så vitt det inte handlar om de kommunala bolagen KBAB och VME. Hon är fortfarande gruppledare inom S-gruppen i fullmäktige. Det uppdraget sköter hon bra.

Inom facken för de anställda i Köpings kommun – till exempel Kommunal och Sveriges Lärare – är kritiken mot Köpings kommun som arbetsgivare stark. Vad i fackets kritik kan du som högste arbetsgivarrepresentant förstå – och är villig att göra någonting åt?
– Vi måste se över våra ståndpunkter. Även facken har ett ansvar att föra en bra dialog i frågor som rör schemaläggning och bemanning. Det är två viktiga frågor för båda dessa fack. Detta måste vi titta på gemensamt och komma fram till en så bra lösning som möjligt. Kommunals projekt ”Heltidsresan” tror jag är rätt väg att gå. Vägen fram är besvärlig. Frågan om grundbemanning är den fråga vi har störst chans att hitta en bra lösning på.

Välfärden i Köping är en krisbransch. Kvalitetsbrister, kompetensbrister, resursbrister. Rätt eller fel beskrivning av läget?
– Jag håller inte med om att vi har en kris. Det finns brister vi måste rätta till. Jag har sett en del av välfärdsvården på nära håll när min pappa blev dålig. Och min fru arbetar inom yrket. Jag vet att många gör ett oerhört bra jobb. Sedan har vi frågan om resurser. Den är inte enkel. Vi måste hitta en väg framåt. Hur får vi resurser för att utveckla vår välfärd? Vi har både kompetens och lojala medarbetare, som ger oss ett utgångsläge där vi kan utveckla verksamheten och gå framåt.

Andelen behöriga lärare i Köpings kommun är mycket lägre än i till exempel Enköpings kommun. Varför?
– Ett nationellt problem att hitta kompetenta lärare. Jag vet att man inom Köpings skolor jobbar stenhårt på att få in fler behöriga lärare. Men det är inte enkelt. Och konkurrensen från kommuner runt omkring är stor.

Att dra in mjölken till barnen i skolan – vilka signaler skickar ett sådant beslut?
– Det skickar signalen att vi saknar pengar. Det finns inget politiskt beslut att mjölken skall dras in. Det finns ett politiskt direktiv att alla förvaltningar skall se över vad som går att spara. Vi har ett underskott på 48 miljoner kronor. Måltidsenheten har då föreslagit att spara cirka 300 000 kronor genom att dra in på mjölken. Förslaget skickar också signaler uppåt i Sveriges politiska system att kommuner och regioner har en fruktansvärt pressad situation just nu. Sittande regering gör inte ett dugg för att underlätta.

Det är ett demokratiproblem att lågutbildade dominerar i kommunalpolitiken. Det hävdade S-politikern Peter Weiderud i Arboga i en porträttintervju nyligen. Samhället blir allt mer komplicerat. Det ökar kraven på utbildade politiker. Håller du med?
– Nej, det får stå för honom. Alla kan inte vara akademiker. Kommer du in som LO-arbetare i ett styre bidrar du med andra erfarenheter än folk har i den akademiska världen.

Churchill har sagt: ”En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull”. Känner du igen dig själv i något av detta?
– Om du vill vara med i ett demokratiskt beslut så får du som individ ibland rätta in dig i ledet, oavsett vem du är i ett parti, oavsett vilken position du har i ett parti. Vi för våra diskussioner internt. De beslut vi kommer fram till står vi för, eniga, utåt. Sedan kanske vi haft väldigt olika åsikter på vägen fram till ett gemensamt beslut.

Sedan kan det finnas principiella frågor där du inte kan kompromissa med din övertygelse.

Finns det någon fråga där du ”i princip” inte håller med ditt parti? Till exempel frågan om monarki eller republik?
– Den frågan engagerar mig väldigt lite. Just nu finns ingen principiell fråga som är en samvetsfråga för mig. Skulle partiledningen inom S börja samarbeta med SD – helt osannolikt – så skulle detta bli en samvetsfråga för mig. Då skulle jag lämna S.

Du sade i fullmäktige att Plagazi, som vill starta en vätgasfabrik i Köping, har ”en stark pitch”. Vad är det som är starkt?
– Jag tycker att de har ett bra upplägg och visar på en bra plan för hur företaget vill utvecklas i Köping.

Jag berättar att vår främsta kunskapskälla i vår journalistiska granskning varit alla avslag som Plagazi fått på varje ansökan om stöd för ”grön el” och ”grön omställning” hos till exempel Naturvårdsverket och Energimyndigheten, ofta med svidande kritik i omfattande motiveringar till alla avslag. Detta har varit okänt bland politiker i Köping.

Kan du ha en annan uppfattning om vad som är ”grön el” än experterna på våra statliga myndigheter?
– Jag förlitar mig på vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till. Ansökan om miljötillstånd lämnades in den 28 april. Vi får vänta och se.

Men oavsett vad domstolen kommer fram till måste du ha en politisk åsikt, här och nu?
– Ja, och min åsikt är att detta är en bra affärsidé. Jag tror att en vätgasfabrik vore bra för Köping på sikt. Därför stödjer jag projektet. Detta är den åsikt jag kommit fram till.

Tycker du att lokaliseringen är lämplig, nära ett bostadsområde och nära en annan industri med inbyggd explosionsrisk i sin produktion?
– Närmsta grannar vill aldrig ha en industrianläggning på sin bakgård. I en liten stad som Köping bor alla ganska nära all typ av ny etablering. Men vi måste kunna locka folk att etablera sig i Köping med gröna industrier, som vi anser att vätgasfabriken är. Vi har 26 200 personer att ta ansvar för. Vi har inte bara de boende på Mälartorget och Malmön att ta hänsyn till.

Skulle du vilja bo granne med en vätgasfabrik?
– Det har jag inte funderat på.

Ett politiskt citat, som du bär med dig?
– Politik är att vilja, sade Palme. Att det är så har blivit än tydligare för mig sedan jag fick detta jobb.