Facklig ilska och vrede

Tony Eklund är Mr Kommunal i Västra Mälardalen. Han är elitspelare i bowling. Han har ett rättvisepatos och en vinnarskalle. Han är förtjust i glass, särskilt Ben & Jerry’s. Magazin24 har träffat honom.

Vi träffas i Kommunals lokal högst upp i Folkets Hus i Köping. Där har också IF Metall, Sveriges Lärare, Unionen och Vårdförbundet sina lokaler. Vi börjar vårt intervjusamtal över varsin kopp kaffe.

Tony berättar:
– Jag föddes i Kolbäck, är uppvuxen i Västra Skedvi. Vi var fyra syskon och föddes ganska tätt. Mamma var hemma med oss i säkert 15 år. Sedan jobbade hon i skolkök. Hon var kallskänka, egentligen. Pappa jobbade på bruket i Surahammar. Han körde lastbil och hade olika jobb. I ett av dem var han kringresande på ett tivoli.

Tony är nummer två i syskonskaran. Roger är äldst, tidigare kommunalråd i Köping i 16 år. Båda Tonys yngre bröder har haft firma. Thomas bor i Luleå och håller på med kakel och klinkers. Den yngste brodern, Robert, har hållit på med att renovera gamla bilar. I dag jobbar han på sportfältet i Köping inom kultur- och fritid.

Hur var din barndom?

– Det var lite tufft när jag var yngre för jag var sjuk en del. Jag hade svår astma och kolik när jag föddes. Jag hade problem med min astma tills jag var tio-elva år och hade svårt att röra mig utan att bli andfådd. Min morsa började med naturläkemedel. Hon hittade något väldigt speciellt som hette myrsyra som hon satte upp i taket. Medlet spred ångor som jag sedan andades in. Då rensades mina luftvägar. Jag blev bara bättre och bättre. Till sist var jag helt frisk.

Var gick du i skola?

– Jag gick först i Skedviskolan. I fyran gick jag över till Malmaskolan i Kolsva och gick där till nian. Idrott och matematik var mina roligaste ämnen.

När Tony blev fri från sin astma spelade han fotboll som alla killar. Men framför allt började han med brottning.

– Brottningen var stor i Kolsva. Vi hade fantastiska tränare, som Rolf Morsing och Kurt Andersson. Alla i familjerna Andersson och Morsing var engagerade. Brottning är den ultimata träningen. Jag har aldrig tränat så hårt som när jag var aktiv brottare. Lärde mig också att ha respekt för andra människor.

Jag påpekar att Tony inte har några brottaröron.

– Nej, jag lade av i tid. Då hade jag vunnit några distriktsmästerskap.

Ditt bästa grepp som brottare?

– Nacksving åt alla håll. Vänster nacksving, höger nacksving, sittande nacksving.

Hur tränade ni?

– Vi löptränade. Vi gick inte på gym och lyfte vikter. Men vi sprang i snö och vi lyfte varandra uppför backar.

När du gått ut nian på Malmaskolan – vad hände då?

– Jag började på verkstadsmekanisk linje på Ullvi. Fattar inte varför. Jag har ju tummen mitt i handen. Mina bröder är väldigt händiga. Det var ju människor jag ville arbeta med. Jag hade inte så bra betyg. Läste dock in samhällslinjen med bra betyg. Sedan blev jag utbildad undersköterska. Jag läste även på lärarhögskolan, men gick inte klart, fick ingen examen. Jag har jobbat på dagis, jag har jobbat med barn med diagnoser, vuxna med demens. Jag har jobbat som personlig assistent.

När kom facket in i ditt liv?

– Jag blev skyddsombud 2016 inom Kommunal. Det var lite strul i sektionen så jag blev ordförande ganska fort.

I dag är Tony ordförande för alla ”kommunalare” i Köping, Arboga och Kungsör. Tidigare var varje kommun en sektion. Efter sammanslagningen så har Kommunal, sektion Västra Mälardalen 3 200 medlemmar. Det finns en ortsexpedition i alla tre kommunerna. Tony är ordförande för alla tre. Över honom finns en styrelse.

Är det ett heltidsjobb att vara ordförande?

– Jag vill vara ute i verksamheten. Men i perioder har det varit ett heltidsjobb. Vill försöka komma ut och jobba i hemtjänsten. Vill inte tappa förankringen i jobbet därute som alla våra medlemmar utför.

Rangordna kommunerna Köping, Arboga, Kungsör som arbetsgivare!

– Att Kungsör är den bästa arbetsgivaren. Arboga är nummer två. Med god marginal hamnar Köpings kommun sist. Det är hemskt att behöva säga det.

Varför är Kungsör bäst?

– I Kungsör möts vi i facket med respekt. I Kungsör förstår man att vi i facket och kommunen som arbetsgivare har olika roller. Har vi ett problem, så löser vi det tillsammans. När jag kommer in i en diskussion eller en förhandling vet man att jag är en person som vill bidra till en lösning. Ingen påstår att jag har en egen agenda. Ingen är hånfull, ingen är otrevlig. Har vi gjort något tokigt, rättar vi till det tillsammans.

Hur är det i Arboga?

– Där känns det lite som Kungsör, men det skulle kunna vara bättre i Arboga.

Och varför är Köping enligt din uppfattning den sämsta arbetsgivaren i KAK?

– Vi ser att vi har höga sjukskrivningar i Köping. Vi ser stora problem i den kommunala ekonomin. Då kanske någon borde säga – hur gör vi? Vi kanske borde samarbeta med facket. Vi kanske borde höra vad facket tycker. Ingen hög chef i Köpings kommun tänker så. I stället väljer man att bli osams med oss.

Varför är det så här i Köping?

– Jag kan sitta med mellanchefer och vara överens. Men det kan de inte stå för inför sina högsta chefer. Jag har intervjuat ett tiotal chefer som slutat i Köpings kommun. Det var sannerligen inte roliga saker jag fick höra. Det var riktigt illa. Jag fick inte använda deras namn. Jag skrev en rapport om allt jag fick höra. Ingen var intresserad av att ta emot och läsa. Inte dåvarande kommunchefen, inte HR-chefen, inte en tillfrågad förvaltningschef.

Toppstyrning och tystnadskultur?

– Ja, mellancheferna mår dåligt och slutar på löpande band. Vi har ett toppstyre och ett tjänstemannavälde där de högsta cheferna styr. Vi har svaga politiker som tappat kontrollen. När vi i facket vill klaga kan vi inte gå till HR-avdelningen, inte till högsta cheferna, inte till politikerna. Det är ingen som lyssnar.

Före valet var Per Ågren facklig företrädare för IF Metall. Är inte han lyhörd för fackets synpunkter?

– Per Ågren har inte visat sig på vår våning sedan valet. Här sitter ändå till exempel Kommunal, Sveriges Lärare, Vårdförbundet, Unionen. Något intresse att lyssna på oss, att samtala med oss i facket har han inte visat sedan han fick den politiska makten i Köpings kommun. Jag förstår att Per tycker att det är jobbigt att ha Kommunal med 3 000 medlemmar emot sig. I dag är vårt motstånd mot makten i Köping totalt.

Vad vill du – önska fritt!

– Jag vill ha riktiga papper och kompetensbaserad rekrytering, så att man inte kan göra kompisanställningar. Men i Köpings kommun använder man fina ord som ingen vet vad orden betyder. Det kallas tillitsbaserad styrning. Om man talar med tre olika chefer i Köpings kommun för att få veta vad orden betyder får man tre olika svar.

Vad får du höra?

– Jag får höra, typ: ”Jag kan som chef anställa vem jag vill och det skall du som facklig företrädare skita i.” Men meritokratin är en viktig del av demokratin. Därför är det så viktigt att alla offentliga tjänster utlyses så att de mest meriterade kan söka. I stället handplockar man internt.

När kom bowlingen in i ditt liv?

– Ganska sent. Jag höll på med kroppsbygge under en period, ville tävla. Tills jag kom på att nästan alla käkade anabola steroider. Jag är emot allt fusk och kände att jag inte skulle kunna tävla. Jag hade en kompis som bowlade. Jag provade, det gick bra. Då var jag 23–24 år. Jag har lite bollkänsla, mycket vilja, vinnarskalle. Jag är träningsnarkoman, som mest tränade jag upp emot 30 timmar i veckan.

Hur gammal var din son Carl när han följde med på bowling första gången?

– Då var han 18 månader. Han gjorde sin första 200-serie när han var fyra år. Han vann B-SM för seniorer när han var nio. Han debuterade i Elitserien när han var elva år och avgjorde matchen med en serie på 880 poäng. Min dotter Ida, Carls storasyster, hatade bowlinghallar…Vilket jag förstår!

IKW Köping Bowlingklubb ligger nu topp fyra i Elitserien. Fyra första lagen går till slutspel. Halva laget är Familjen – Tony, Carl, Carls äldre halvbror Victor samt Ossian Kinnari, son till Tonys sambo i dag, Petra.

– Jag jobbar hårt, inblandad i fackliga konflikter. Bowlingen är mitt andningshål.

Du har aldrig tänkt på att bli politiker?

– Vi har de politiker vi förtjänar. Diskussionen förs inom Kommunal om någon av oss borde satsa på politiken och påverka inifrån. Men den personen är inte jag.

Din känsla för Köping i dag?

– Jag älskar Köping, min hemstad. Utvecklingen har varit tråkig. Jag vill påverka så att det blir bättre. Jag är orolig för Köping med uppsägningarna på GKN och besparingarna inom kommun. Vi kan bättre.

Om du trots allt vore kommunstyrelsens ordförande – vilka vore dina tre prioriteringar?

– Alltid kompetensbaserad rekrytering. Fortlöpande externa revisioner. Tystnadskulturen måste bort. Allt måste bli öppnare, alla fakta på bordet. Sanningen måste alltid komma fram.