Dialog med mig själv via Chat GPT

Frihet, Demokrati, Kärlek är onekligen tre begrepp i min tankevärld, i min existens. Mycket är en känsla, ett stämningsläge. Men självfallet har jag ord för mina tankar, känslor och stämningslägen.

För att utmana mitt eget tänkande väljer jag att ställa frågor till Chat GPT, en AI-baserad tjänst.

Mitt uppdrag till den artificiella intelligensen:

”Skriv om frihet, skriv om demokrati, skriv om kärlek – som om Karl Beijbom hade skrivit”.

Inom några minuter hade jag fått längre svar på mina tre frågor. Här citerar jag valda stycken:

Om FRIHET

”Frihet är ett ord som lyser starkt i människans idévärld, men desto oftare omgärdat av dimridåer och motsägelser. Vad innebär det egentligen att vara fri? Är frihet rätten att handla utan yttre hinder, eller är det ett djupare tillstånd, en form av existentiellt självbestämmande? I den moderna världen, där vi så ofta påstår oss vara fria, bör vi ställa frågan: är vi verkligen det?

Historiskt sett har friheten alltid varit en kampfråga. I Västvärlden fick begreppet politisk tyngd genom revolutionerna på 1700-talet – där den franska revolutionens slagord om ”frihet, jämlikhet, broderskap” blev parollen för ett nytt samhälle.

Men friheten de kämpade för var aldrig enkel eller enhetlig. Den var både ett löfte om befrielse från tyranni och en källa till nya motsättningar. De revolutionära idealen gav upphov till kapitalistiska samhällen där friheten snabbt reducerades till ekonomiska valmöjligheter, ofta begränsade av klass och strukturell ojämlikhet.

Karl Beijbom skulle sannolikt analysera detta genom att påpeka att friheten i kapitalistiska samhällen i grund och botten är en illusion. Vi är fria att köpa vad vi vill, att välja mellan olika varumärken och tjänster, men vad innebär denna frihet i praktiken?

Frihet är inte bara ett ekonomiskt eller politiskt begrepp, utan också ett existentiellt tillstånd. Filosofen Jean-Paul Sartre hävdade att ”människan är dömd till frihet”, en tes som Beijbom nog skulle omfamna. Vi är ofrånkomligen fria att göra val, men den tyngd som kommer med denna frihet är ofta svår att bära.

Det är lättare att skylla våra tillkortakommanden på yttre faktorer än att inse att vi själva, i grunden, bär ansvaret för våra liv. Beijbom skulle poängtera att detta är frihetens paradox: ju mer vi har friheten att välja, desto svårare blir det att hantera dess konsekvenser.”

Om DEMOKRATI:

”Demokrati är ett begrepp som bär på en nästan mytisk kraft i vår tid. Det framställs som den bästa av alla möjliga styrelseformer, ett ideal som generationer har kämpat för att uppnå och bevara. Men vad innebär demokrati egentligen? Karl Beijbom skulle förmodligen närma sig frågan med sin sedvanliga skepsis, genom att granska de paradoxala drag som präglar demokratins idé och praktik.

För många framstår demokrati som ett självklart val: folkstyre, där varje individ har en röst, och där folkviljan styr politiken. Men Beijbom skulle påminna oss om att detta ideal aldrig har varit så enkelt som det låter. I sin kärna vilar demokratin på ett antal fundamentala spänningar – mellan majoritetens vilja och individens rättigheter, mellan frihet och jämlikhet, och inte minst mellan ideal och verklighet.

Beijbom skulle också ifrågasätta den ofta naiva föreställningen att demokrati per definition leder till rättvisa eller frihet. Han skulle påpeka att även auktoritära regimer har använt sig av demokratisk retorik för att legitimera sitt styre. Många länder har formellt demokratiska system men saknar de verkliga förutsättningarna för folkstyre – oberoende medier, rättssäkerhet, och en levande politisk kultur där medborgarna kan göra informerade val.

Beijbom skulle avslutningsvis understryka att demokratin aldrig är garanterad; den måste alltid försvaras och utvecklas. Historien har lärt oss att demokratins största fiende ofta kommer inifrån, från likgiltigheten, från de som ser den som en given rättighet snarare än en ständig kamp. Det är just denna kamp som gör demokratin levande, och det är i den kampen som vi finner dess sanna värde.”

Om KÄRLEKEN:

”Kärlek är kanske det mest svårfångade och omdebatterade begreppet i mänsklighetens historia. Den har besjungits av poeter, dissekerats av filosofer och marknadsförts av kapitalismen. Men vad är kärlek egentligen? Karl Beijbom skulle sannolikt närma sig ämnet med en kritisk blick, och med en förståelse för kärlekens komplexa sociala och historiska rötter.

Kärlek framställs ofta som något universellt och tidlöst, en känsla som transcenderar tid, plats och kultur. Men Beijbom skulle påpeka att kärleken, likt alla mänskliga fenomen, är historiskt och kulturellt betingad. Den romantiska kärleken, som vi idag betraktar som den mest ”äkta” formen av kärlek, är en relativt modern konstruktion, djupt rotad i 1800-talets borgerliga ideal.

Beijbom skulle vidare analysera hur kärleken, trots sin skenbara frihet, är inbäddad i maktstrukturer. Förväntningarna på kärleken – att den ska vara passionerad, evig och exklusiv – har skapat en rad normer som styr våra relationer. Dessa normer är ofta ouppnåeliga, vilket leder till en ständig känsla av misslyckande och otillräcklighet.

Här skulle Beijbom nog rikta kritik mot den moderna kulturens sätt att kommersialisera kärleken. Vår tids ideal om den perfekta relationen och det evigt lyckliga paret, ständigt underbyggd av filmer, böcker och sociala medier, har förvandlat kärleken till en vara – något som kan köpas, säljas och marknadsföras.

Men kärlekens paradox ligger just i dess motsägelser. Beijbom skulle kanske citera Simone de Beauvoir, som såg kärleken som både en frigörelse och ett fängelse, beroende på hur den upplevs och praktiseras.

Beijbom skulle understryka kärlekens potential som en subversiv kraft. I en värld präglad av makt och hierarkier kan kärleken vara ett sätt att bryta ner gränser, utmana sociala normer och skapa nya former av gemenskap. Kärlekens kraft ligger inte i dess förmåga att bevara status quo, utan i dess förmåga att förändra – både individen och samhället.”

Tänk att det kan vara så spännande att ha en dialog med sig själv, i en skybar i Västerås, en lördag eftermiddag i oktober.

AI är både spännande och skrämmande. Jag känner igen mig i flera tankar och åsikter. I annat känner jag inte alls igen ”mig själv”. Att använda AI för faktaunderlag är lika självklart som att använda Google. Men om en text till stora delar är formulerad och skriven av t.ex. Chat GPT bör detta framgå i sammanhanget.

Nu är jag mogen att möta Kameliadamen. Vi får väl se vilka tankar och känslor hon kommer att väcka hos mig, att reflektera över på tåget hem till Köping senare i kväll.