Har du tid för ensamheten?

Hur ofta har du inte satt på en film på Netflix samtidigt som du skrollat nya händelser på mobilen eller kollar sms?

Våra telefoner och datorer är fantastiska hjälpmedel som hjälper oss att hålla kontakten med vänner och familj. Men samtidigt berövar de oss på ensamma stunder, värdefull tid för reflektion, tystnad och inre lugn. När tänkte du senast en tanke fullt ut oavsett resultatet? Minns du ens vad du en gång längtade efter?

Detta är en av vår tids största utmaningar. Hur hittar vi balansen mellan att vara ”uppkopplad” och den nödvändiga ensamhet som krävs för en sund existentiell hälsa? Ibland verkar det vara så illa att vi inte längre verkar har förmågan att vara nedkopplade och ensamma med våra egna tankar.

Kanske är vi rädda för vad vi kommer att möta i botten av oss själva? En sak är säkert. Tystnaden är nödvändig för att vi ska kunna höra det som händer inom och omkring oss. För att vi ska kunna uppleva det ”stilla sus” som Guds röst beskrivs i Första Kungaboken. För vissa av oss är det suset spår av Gud och för andra är det något helt annat.

Om våra ögon ständigt är klistrade vid skärmen och hörlurarna har konstant musik blir det svårt att höra vad som pågår inom dig. När vi väljer att minska ner användandet av de tekniska prylarna. Att inte genast svara på varenda mejl och telefonsamtal kommer ofta ett visst mått av inre frid smygande. Först då kan vi närma oss den känsla som beskrivs så vackert i Tranströmers välkända dikt Romanska bågar:

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Vi behöver tystnaden och ensamheten för att kunna upptäcka vår egen ofullständighet, för att kunna acceptera den och vila i den. Tystnaden hjälper oss att försonas med vårt djupaste väsen och ger oss ny kraft att kunna förundras av livet.

När upptäckte du senast ”valv bakom valv” inom dig själv eller hos någon du älskar? För den som hela tiden är upptagen med att svara på mejl och telefonsamtal blir det svårt att uppleva vardagens små överraskningar. Men när vi övar på att vara mer närvarande blir det också blir lättare att upptäcka valvens skönhet och nuets oändlighet.

Vi behöver lära oss att koppla ner för att kunna koppla upp.