There is power in a name…..

Det hände sig på 70-talet att jag skulle hälsa på min första fru, som var reporter på veckotidningen Husmodern, en tidning ”för de svenska hemmen”. Den utgavs mellan 1917 och 1988 och grundades av hemkonsulenten Thora Holm-Lundberg och journalisten Elsa Nyblom.

När jag gick genom redaktionskorridoren på Husmodern noterade jag en namnskylt med två exklusiva namn:

Amelia Adamo

Isabell Khalif

Jag gick in i redaktionsrummet och ställde frågan till de två journalisterna: ”Är detta era artistnamn?”

De två unga reportrarna tittade på varandra, tittade på mig. Sedan svarade Amelia Adamo: ”Detta är våra riktiga namn. Vi heter så.”

Jag  kommenterade:

– Då döper jag detta rum till Hollywood-rummet. Amelia Adamo och Isabell Khalif kan man heta i Hollywood. Inte om man är reporter på Husmodern.

Sedan skrattade vi, alla tre.

Amelia Adamo skulle senare utvecklas till att bli Magazine Queen, som bland annat grundade och utvecklade framgångsrika magasin som Amelia och M Magasin. Hon har också hörts och synts i oräkneliga radioprogram, tv-program och poddar. Hon har fler gånger belönats med Stora Journalistpriset.

Isabell Khalif blev senare mest känd för svenska folket som programledare i Café Falun.

Jag har några vänner som ville köpa en villa i Djursholms Ösby, en del av Djursholm nära Roslagsbanan. Inga fastigheter i detta område dök upp till försäljning.

En dag fick vännerna ett tips.

”I ett gult hus på en höjd bor en gammal amiral, alldeles ensam, över 90 år gammal. Han borde vara intresserad av att sälja.”

Amiralen kontaktades och mina vänner inbjöds att komma och titta på huset.

– Lars, presenterade sig mannen.
– Christina, presenterade sig hustrun.

Sedan pekade de på sin femårige son, iklädd sjömansuniform, presenterade honom och sade:

– Detta är Wilhelm Oskar Viking.

Han hette så, men kallades Wille till vardags.

Familjen fick titta runt i det stora gula huset på höjden. Sedan sade amiralen:

– Jag hade egentligen tänkt bo här till min död…

Han gjorde en paus, pekade på Wille och sade:

– Men jag vill att Wilhelm Oskar Wiking skall få växa upp i detta hus och bli en lika duglig samhällsmedborgare, som mina fyra söner blivit i i denna miljö.

Hade effekten varit densamma om sonen hetat Johnny, Sonny, Conny….?

Sannolikt inte.

Under mina SAS-år på 80-talet hände det sig att jag i en liten projektgrupp skulle checka in på ett hotell i New York, där vi alla var bokade lång tid i förväg.

– My name is Cecilia Wallenberg Bernadotte, presenterade sig en i vår grupp när hon skulle checka in.

Jag har själv beskrivit vännen Cissi så här:

”Saknar du en person till ditt manliga pokerparty – kan du alltid ringa Cecilia. Saknar du ”a lady for the dinner” – kan du alltid ringa Cecilia. Hon spelar lika bra på det sociala pianots svarta och vita tangenter.”

I ett svenskt sammanhang är efternamnen Wallenberg och Bernadotte de mest prestigefyllda man kan tänka sig.

Wallenberg, en känd finansfamilj, som i dag är på väg in i sjätte generationen i sitt familjeimperium.

Bernadotte, en känd kungaätt i den svenska historien. Ja, Cecilia är i själva verket kusin till kung Carl XVI Gustaf.

Mannen i receptionen svarade, efter Cecilias presentation av sig själv:

– Excuse me, madame – how do you spell?

Hon bokstaverade sig igenom sitt namn och fick sedan en nyckel till sitt hotellrum.

Till frukosten dagen därpå försökte jag förklara för Cecilias att ett av hennes två efternamn borde räcka. Frågan fick så småningom en naturlig lösning när hon skilde sig och slutade använda namnet Wallenberg. Namnet Bernadotte var ”good enough”, så att säga…

Nu var det min tur att checka in på Hotellet i New York. ”My name is Mr Beijbom”, sade jag.

– Excuse me, how do you spell, frågade mannen i receptionen.

– My family name is a combination of two big cities, förklarade jag. The first part is spelled like Beijing, B-E-I-J. The second part is spelled like Bombay. B-O-M. Beijbom.

– I will always  remember, svarade den manlige receptionisten.

Några år senare kom jag tillbaka till samma hotell, alldeles ensam.. Det var samme man i receptionen som vid min förra incheckning.

På avstånd i lobbyn utbrast han:

– Oh, Mr Beijbom!

I mellantiden hade Bombay bytt namn till Mumbaj. Så receptionisten undrade om jag tänkte byta namn till B-E-I-J-M-U-M.

Det tänkte jag inte. Det gjorde jag inte. Mitt efternamn förblir Beijbom.

Länge var jag ensam i världen om att heta Karl Beijbom. Nu finns en yngling med samma namn, ser jag på Facebook.Han stavar dock förnamnet med C.

Jag kanske får lägga till en initial för att särskilja mig – Karl G Beijbom. Som John F Kennedy,  George W Bush eller Leif GW Persson. Vi får väl se…

There is power in a name…

Skön söndag!