En tid svår att tyda

Att ha en klar bild av vad det innebär går inte – även om kvällstidningarna dagligen har artiklar om “Så här klarar du…” och “Så här gör du…” eftersom det är så många okända och föränderliga delar i livspusslet.

Bara som ett exempel – inflation. Det gnager ur vår köpkraft men vi ser det knappt. Det som kostade 22 kronor ifjol i matkassen kostar nu 27 kronor och det känns som ingen större grej – vi reagerar inte på det eftersom det är bara fem kronor, men eftersom nästan allt ökar i priset blir det snabbt kännbart.

Inflation finns i allt vi köper, behöver och det går inte att komma ifrån eftersom det är mycket som vi måste köpa för att kunna leva, bo och arbeta. Plötsligt är den lön man tyckte var skaplig inte så vidare värst köpstark – men inget större lönelyft i sikte.

Även om regeringen och Statistiska Centralbyrån säger att inflationstakten är 8 procent så är det på ett sätt helt ointressant för dig, din granne och folk på gatan för det är helt beroende på vad du köper och konsumerar.

Om det enda man gör är att betala hyran och äta på Biltema där varmkorven fortfarande kostar fem kronor så påverkas man lite eftersom dessa priser har i princip legat stilla. Men det fungerar inte eftersom närmaste Biltema är i Västerås. Om man istället lever som en normal människa och köper mjölk, kött, ägg, bröd, kaffe och pålägg då är inte inflationen 8 procent – utan betydligt högre.

Kaffepriset har ökat nästan 50 procent på ett år. Alla har olika elavtal men generellt kan man säga ett elektriciteten har i princip dubblerats i pris. Bensinpriset följer samma spår.

Det gör att om du köper mjölk, kött, ägg, bröd, kaffe och pålägg, använder elektricitet, duschar regelbundet och tankar bilen, då är regeringsens påstådda inflation på 8 procent rent trams och dravel. Dina prisökningar är radikalt högre, kanske närmare 25 procent. Vad kan du göra? Ingenting – det drivs av externa faktorer som vi inte kontrollerar.

Det är inte bara vanligt folk som har svårt att se sammanhangen eftersom allt blir alltmer svårtydligt och komplext. Kommuner, landsting och stat är i samma sits. Jag vägrar kalla landstinget för region för det låter så fjantigt.

Så nu när vi gått och röstat för att få bättre skola, mindre gängkriminalitet och säker elförsörjning, som alla partier gick till val på i någon form, kommer det säkert att inte bli så stor förändring.

Riksdagsmän, kommunalråd och landstingspolitiker stirrar in i en vägg av sammanknutna relationer, informationsöverflöd, en väv av beslut, lagar och ingen vettig analys eftersom de som skulle göra analysen stirrar in i samma vägg. Samhället är en ogenomtränglig djungel av legala skyldigheter, rättigheter, riksplanering, avsaknad av planering, regleringar, EU-lagstiftning och tidigare politiska beslut.

Den svenska samhällsbyggnaden styrs av tusentals lagar och förordningar som inte är byggda på vare sig moral, etik eller logik. De är istället juridik i form av kodifierad politik. Det är lagakraftvunnet tyckande där lagrådet finjusterat språket eftersom antagningskraven på riksdagsmän inte så där höga.

Om politiken som förts de senaste två-tre decennierna varit verklighetsfrämmande, orealistisk, i bakspegeln pantad och naiv i olika omfattning, för att använda det senaste modeordet, innebär det att tusentalet lagar, förordningar och regler som instiftats under samma period varit just verklighetsfrämmande, orealistiska och naiva.

Det här kommer vara en nästintill övermäktig sak att ta sig an eftersom det kräver många aktörer med ett gemensamt mål som koordinerat eftersträvar normalisering, struktur och långsiktig samhällsnytta, allt i syfte att vända utvecklingen.

Folk har börjat kröka för mindre. Det är ett i det närmaste omöjligt uppdrag. Därför kan ingen politiker säga att de ser ljuset i fjärran – för det är en illusion – eftersom de antagligen är minst lika förvirrade som alla andra av vad som är in och ut, behöver göras, effekter i närtid och långstidsanalys, eftersom samhället idag och ekonomin som driver det har så många rörliga delar. Det är så mycket som kan påverka händelseutvecklingen och vi ser så lite.

Politiker måste säga att de har en plan, på samma sätt som bilhandlaren säger att bilen inte sladdar på blankis, och de vet precis som bilhandlaren att det är taget ur luften. Politiker utan plan blir inte valda så alla har en plan i någon form.

Därför behöver du inte förstå verkligheten. Det är helt okej att säga – jag har ingen j-kla aning! För ingen annan har någon aning heller. Sån är världen.

Det är snarare hedervärt att ärligen säga som det är – jag har ingen j-kla aning!

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.