Löftena kunna svika

Många känner så efter de två senaste valen. För det har varit konstiga år i politiken.

I Arboga fick S efter 97 år vid ”regeringsmakten” på grund av internt trubbel år 2016 lämna över till P7. Det är sju väldigt olika partier där till exempel moderater och vänsterpartister nu styrt tillsammans med bland annat Centern. Det tidigare landsbygdspartiet C fick därigenom driva fram beslutet om att lägga ner Medåkers skola.

På riksplanet kom till exempel Jöken, där L och C hjälpte S, kvar vid makten. S-regeringen måste sedan till exempel arbeta efter en borgerlig budget, för att få ha kvar makten.

Magdalena Andersson visade sedan att det är hon som bestämmer. Bland annat skulle hon låta hela regeringen avgå om det riktades misstroende mot ministern Morgan Johansson.

Morgan Johansson sa för fem år sedan: ”Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten”. Hur det gick vet vi. Så nu vill han lasta över jobbet på kommunerna och ge dem lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande, med orden ”Då ökar statens krav på att kommunerna ska leverera”.

Vad har den rödgröna regeringen levererat på området? Enligt Leif GW Persson köar till exempel 2 600 dömda personer för att få sona sina brott – och begår nya sådana under väntetiden.

Socialdemokraternas valrörelse-devis är nu ”Sverige kan bättre”… än vad S i regeringsställning lyckats med under åtta år, är det frestande att tillägga.

Löftena kunna svika. Kampen för att behålla regeringsmakten var för S viktigare än de löften som gavs i valrörelsen. Svikna löften, det vill säga vad som inte genomförts under de gångna åtta åren, kan straffa sig i valet denna månad. För flera partier.

Block av ”oheliga” allianser hindrar partier från att hålla löften och ideologier. Det kan minska folks förtroende för politikerna och viljan att rösta.

Centerledaren gav klart besked redan innan förtidsröstningen började, att hennes parti vill ha Magdalena A som statsminister fyra år framåt.

Magdalena sa i Almedalen att hon kunde tänka sig V i regeringen. Otänkbart, skrev Annie Lööf redan i juli: C kommer inte att släppa fram en regering som V sitter i. V säger sig vägra släppa fram Magdalena A om partiet inte får vara med i regeringen. Och MP kommer inte att ingå i en regering som ökar utsläppen och så vidare.

På den borgerliga sidan tål inte Liberalerna och Sverigedemokraterna varandra, med väldigt olika syn på vissa frågor. SD och KD tycker olika om biståndet. M och SD är tvärsemot varandra bland annat om a-kassan. Etc.

Magdalena Andersson kritiserades för att inte ha kommit med några konkreta svar i SVT:s partiledarutfrågning. Det kan tydas som att hon denna gång var ärlig, eftersom hon inte lovade så mycket.

Både hon och Ulf Kristersson borde säga:

– Jag kan inte ge något besked om den politik jag ska regera med, eftersom jag inte vet vilka partier jag ska samarbeta med.

Vad kan vi väljare göra? Seriefiguren Snobben får frågan:

– Börjar alla sagor med ”Det var en gång …”

Och svarar;

– Nej många av dom börjar med ”Om jag blir vald lovar jag …”

Bäst är nog att bry sig mindre om vad partiledarna sagt och hellre se på vad deras partier gjort – men framför allt försöka låta bli att tänka på blocken.

Ett recept: Rösta på det parti du tycker är bäst – eller minst dåligt –, gärna efter att ha studerat ett par så kallade valkompasser. Det är inte heller fel att välja ett parti på riksplanet och ett annat lokalt.

Men gå och rösta!

Säg inte ”Jag har inte tid”. För det betyder att du anser något annat viktigare.

Och det finns inte något viktigare i en demokrati än att använda sin rösträtt.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.