Riksdagsvalen fungerar inte

Dagens riksdagsvalsystem har överlevt sig självt. Det fungerar inte. Kommunpolitiken fungerar bättre än rikspolitiken – en rikspolitik som idag känns frikopplad från medborgarna.

Vart fjärde år har svenska medborgare gått till valurnorna i tron att det skall bli en stark majoritet för den ena eller andra sidan i riksdagen. Med det följer en regering som kan styra landet genom utmaningar, svårigheter och hot.

Men så blir det inte och det tar över en månad att ens få fram en svag regering som redan från start är svajig och kan falla. Och så får man mikropartier som får enorm utväxling i politiken genom ”överenskommelser” där deras frågor övertrumfar majoritetens intresse för att hålla ihop regeringar och slutet leder till en serie sämre beslut än nödvändigt.

Vilket gör att de fyra åren blir en utdragen plåga av sena åtgärder, obeslutsamhet och dåligt ledarskap.

Därför framstår Sveriges politiska utveckling allt mer som en författningskris där konstitutionen inte längre klarar av att leverera folkviljan som politisk riktning. Bara det faktum att flertalet rikspolitiker är personer som med stor sannolikhet aldrig skulle bli valda med raka och direkta personval berättar att detta politiska system har nått vägs ände.

När man rekryterar fel beslutsfattare som folk får man även en agendasättning som går emot folkets egna långsiktiga intressen – vilket framgår med önskvärd tydlighet de senaste decenniet där den svenska politiken cirkulerat kring ämnen som varken föder, göder eller löder nationen utan istället undergrävt ekonomi, välfärd och nationell sammanhållning. Detta är genomgående från energipolitik, näringslivspolitik, utbildning och forskning till sociala frågor.

Att man hamnar i en situation där författningen inte längre är funktionell är inget unikt. Det var samma anledning som gav författningsreformerna 1809, 1866 och 1918.

 … de fyra åren blir en utdragen plåga av sena åtgärder, obeslutsamhet och dåligt ledarskap.

De föregående samhällsstrukturerna hade tjänat ut. Dagens svenska valsystem bygger på ett samhälle som fanns på 1920-talet med levande folkrörelser, klara och få yrkesgrupper och väldigt lite bredd av åsikter och intressen. Idag är rikspolitiken i Sverige nedmonterad till en elituppgörelse mellan ett par partiledningar. Enskilda rikspolitiker måste kunna avsättas av folket – och inte räddas av partiet. Rikspolitiker tvingas bo bland sina väljare och möta dem på ICA Maxi öga mot öga. För dagens politiska elit måste det vara traumatiskt – att tvingas möta sina väljare.

Med enpersonsvalkretsar tvingas partier gå ihop för att skapa två block, eftersom den kandidat som får flest röster vinner mandatet, medan alla andra blir utan. Givetvis skulle ett antal små partier försvinna men åsikterna växer in i andra partier som tvingas jämka sin politik för att möta den interna åsiktsbredden.

Givetvis skulle antalet rikspartier sjunka till 3–4 partier men det skulle ge bättre politik och åtgärder eftersom dagens system ger ett valsystem som leder till en politiskt system med för mycket rörliga delar.

Dagens riksdagsvalsystem är obsolet. Det reflekterar inte 2020-talets Sverige. Det ger enbart svagt och dåligt ledarskap som inte klarar av att hantera en föränderlig omvärld.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.