Sätt etisk munkavle på politikens ordvandaler

I sex års tid skrev Tage Danielsson varje vecka en Tanke från Roten i Arbetaren, när jag var ung redaktör. En betraktelse i diktens form i samtidens aktualiteter. Den 5 september 1975 varnade Tage Danielson för ”ordvandalerna.”

”Ett vårdträd är vårt språk med tusen grenar”, konstaterade Tage. Men ordvandalerna ägnar sig åt ”en ständig tankeglidning ner mot botten…en hånfull målmedveten nedåtklättring…en motsats mot all vettig världsförbättring.”

Det var ordvandalerna i kvällspressen, som Tage Danielsson protesterade mot. Ordvandaler finns förvisso också i politikens värld.

Folkvalda politiker bör självfallet vara personliga förebilder i stil, ordval och uppträdande.
De bör självfallet skilja mellan sak och person och bemöta sina kolleger från andra partier med tolerans, respekt och aktning.

Förtal, glåpord, personliga angrepp och förolämpningar skall inte förekomma mellan folkvalda, varken på politikens arenor eller i offentlig debatt, i tryckta skrifter eller i sociala medier.

Men detta är inte självklart. Inte i riksdagen. Inte i kommunerna.

Talmanspresidiet och partigruppernas ledare i Sveriges riksdag enades om en uppförandekod – Code of Conduct –  den 14 december 2016. Det talas om demokratisk anda, om ömsesidig respekt, höga krav på omdöme och uppförande.

Även på lokal nivå har uppförandekoder införts i en rad kommuner, till exempel i Alingsås, Höganäs och Vetlanda. I Västmanland hittar vi uppförandekoder för politiker i Sala och Västerås.

I Köping saknas uppförandekod. Förslag har funnits men avvisats som onödiga.

Men, som Olof Palme brukade säga, ”verkligheten är vår värsta fiende.” Och verkligheten i Köping visar att en uppförandekod för våra politiker skyndsamt bör införas av det nya styret.

Ola Saaw är den kanske främste ordvandalen bland Köpings politiker. Exemplen på hans verbala förlöpningar är många.

Motståndarna till nedläggningen av Kolsva kommundelsnämnd kallade Ola Saaw för ”kloakråttor” i en debatt i kommunfullmäktige – utan tillsägelse från ordföranden Carl-Inge Westberg. Några dagar senare bad Ola Saaw om ursäkt.

När KD väljer att byta sida i politiken, sedan partiet känt sig överkört i viktiga frågor, kallar Ola Saaw detta för ”förräderi”. Har rikets säkerhet hotats?

Själv jämförde Ola Saaw mig med Putin och Assad, då vi två i en offentlig debatt hade olika åsikter om Köpings Kabel-TV. Att jämföra en fri publicist i Köping med samtidens värsta despoter, krigsförbrytare och folkmördare tyder inte på gott omdöme. I ett privat brev några dagar senare bad Ola Saaw mig om ursäkt.

I Socialdemokratiska partiets Zoom-möte i söndags, då medlemmarna skulle godkänna ett samarbete med KD i en ny majoritet, fälldes enligt uppgift hårda ord.

Enligt flera källor kallade en socialdemokrat i kommunfullmäktige KDs ledare Lars-Axel Nordell för ”vår värste fiende”.

Nordell har bedrivit en sedvanlig oppositionspolitik, med många förslag som Socialdemokraterna ogillat – till exempel ja till friskola och nej till kommunalt VA-monopol.

Detta kan inte motivera att stämpla oppositionspolitikern Nordell som ”fiende”. Detta är i själva verket diktaturens klassiska ordval om en meningsmotståndare.

Stalin var en mästare på att stämpla folk som fiender till staten, fiender till kommunistpartiet – eller folkets fiender. Han avrättade dem alla.

En förtroendevald kollega i ett annat parti i en demokrati förtjänar aldrig att stämplas som ”fiende”. Aldrig.

I ett privat SMS ber en förtroendevald man i Köpings kommunfullmäktige mig att ”ta fram motorsågen mot KD och Lars-Axel Nordell.” Om det är Nordells huvud, tunga eller fötter jag borde kapa med motorsågen framgick inte i det SMS jag fick. Jag skall fråga nästa gång vi möts på stan.

I en Facebook-tråd för några år sedan skrev en tidigare högt uppsatt socialdemokratisk ämbetsman i Västmanland, numera avliden, att ”Karl Beijboms reaktionära åsikter måste bekämpas med alla medel.”

Då svarade min kollega på Bärgslagsbladet,  nyhetsjägaren Fredrik Klevenhaus:

”Med alla medel? Från kulspetspennan till kalasjnikov?”

Briljant, lysande – ett skolboksexempel på hur ett  angrepp kan avväpnas med några väl valda ord.

Ja, Köping behöver sannerligen en uppförandekod.
Politikens ordvandaler måste få en etisk munkavle.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.