”Vi kräver en förändring”

Det som en gång var Surahammars stolthet håller på att försvinna. Hockeyn, som byggde gemenskap och framtidstro, har blivit något helt annat. Vi föräldrar ser det varje dag – i våra barns trötta ögon, i ungdomsledarnas frustration och i tystnaden från en styrelse som verkar ha glömt varför föreningen finns.

Barn i 9–10-årsåldern tränar till halv nio på kvällarna. De orkar knappt hålla sig vakna i skolan nästa dag. Anledningen? A-laget har tagit de bästa tiderna och vägrar flytta på sig. Det är vuxna människor som prioriteras framför barn. Kommunen skyller ifrån sig, föreningen säger ingenting – och barnen blir de som får betala priset.

Medlemsavgifterna är dessutom bland de högsta i länet, betydligt högre än i våra grannkommuner. Men vad får man för pengarna? Föräldrar och tränare som själva måste stå för utrustning, jackor, skridskor och hjälpmedel bara för att barnen ska kunna träna. Tränarna, som redan arbetar ideellt, får dra det tunga lasset även ekonomiskt.

Samtidigt undrar vi: vart tar A-lagets all utrustning vägen efter varje säsong? Nya grejer in – men vad händer med det gamla? Ingen information, inga svar. Ingen insyn.

Vi föräldrar jobbar ideellt för att hålla ungdomsverksamheten vid liv. Vi står i kiosken, vi städar, vi gör allt det som krävs för att barnen ska kunna spela hockey. Men intäkterna går inte till ungdomarna – de går till föreningen. Vi får inte ens söka egna sponsorer för våra lag, allt måste gå via föreningen. Men ingen vet vart pengarna tar vägen. Det finns ingen öppenhet, bara tystnad.

Hallgruppen som sköter ishallen på helgerna består inte av föreningen eller A-laget. Den består av oss föräldrar. Vi spol­ar isen, städar och håller hallen igång för att barnen ska kunna spela. Föreningen får rabatt från kommunen för det här arbetet, men inga pengar kommer tillbaka till ungdomsverksamheten. Det är svårt att tolka på annat sätt än som ett utnyttjande av ideella krafter.

Styrelsen är osynlig. Ingen syns i hallen. Ingen svarar på frågor. Ingen kommunicerar. De som försöker lyfta problem tystas ner eller ignoreras. Det känns som att styrelsen inte längre representerar sina medlemmar – utan bara skyddar sitt eget revir. En förening utan ledarskap är en förening utan framtid, och precis dit är vi på väg.

Och A-laget då? Ni måste ransaka er själva. Ni är förebilder, vare sig ni vill eller inte. Barnen ser upp till er, härmar er, drömmer om att en dag spela där ni spelar. Men just nu visar ni en bild av vuxna som sätter sig själva först. Om ni inte visar respekt för de yngre, vad är ni då förebilder för?

Vi föräldrar har fått nog. Vi kräver en förändring. Vi vill se en styrelse som står upp för barnen, inte gömmer sig bakom gamla beslut. Vi vill se insyn, ansvar och rättvisa. Vi vill att föreningen återgår till det den en gång var – en plats där barn och ungdomar får växa, utvecklas och känna stolthet.

Om inget förändras, kommer Surahammar inte längre vara ett hockeysamhälle. Då står vi kvar med ett A-lag utan publik, en ishall utan framtid och en generation barn som lämnade hockeyn – inte för att de ville, utan för att de vuxna svikit dem.

Föräldrar inom Surahammars IF:s ungdomsverksamhet

Det här är en debattartikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.