Att kunna förstå

Som ett grovt exempel kan vi ta begreppet ”En genetiskt betingad förtjockning av bindvävsmembran…” och några ord till. Denna ramsa kan ersättas med ett ord på bara fem bokstäver, kommer jag att visa.

Det dräller av mer vanliga tillkrånglingar. Polisen slutade för länge sedan att säga ”nu” eller ”idag” och införde ordet ”i nuläget”. Det smittade först av sig på journalister men snart också på politiker och andra som uttalar sig.

Överdrivet vanligt nuförtiden är att använda ordet ”kontext” i stället för ”sammanhang”, ”eskalera” i stället ”öka”, ”producera” i stället för att ”tillverka” eller ”skapa”. För att inte nämna politiker och tjänstemän som talar byråkratiskt skriftspråk, som verkar känna sig tvungna att säga ”möjliggöra” i stället för att i alla fall använda uttrycket ”göra det möjligt”.

Ibland används de ”fina” orden för att visa att den som säger eller skriver är lite förmer än oss andras. De svåra orden kan också väljas för att visa makt, kanske med förhoppningen att den som lyssnar eller läser inte ska förstå.

Men det är viktigt att förstå – inte minst för de unga vars sportlov förresten börjar i morgon eftermiddag (21/2).

I skolan ska grunden läggas för hela livets förmåga att begripa vad som sägs och skrivs. Men närmare en fjärdedel av landets elever i årskurs 9 hade förra året extremt svag läsförståelse, trots att stora resurser satsats. Det är dags för alla att läsa mycket mer i tidningar och böcker, på papper i stället för på skärm, tänker jag. Astrid Lindgren skrev: ”Ett barn ensamt med sin bok skapar sig någonstans inne i själens hemliga rum egna bilder, som överträffar allt annat. Sådana bilder är nödvändiga för människan. Den dag barnens fantasi inte längre orkar skapa dem, den dagen blir mänskligheten fattig…

Därför behöver barnen böcker.” Vi får glädjas över att det läses mycket här i trakten. Det är inte många bibliotek i landet som står för fler utlånande böcker per invånare än Arbogas. Barnen här lånar 60 procent fler böcker än riksgenomsnittet.

Men det är viktigt att de som skriver böcker och i tidningar undviker att använda onödigt svåra ord. Det lockar ingen att läsa mer när det inte går att förstå vad det står.

Det finns många områden där vi behöver förstå. I familjen t.ex., där det kan vara som Evan Esar skrev: ”Familj: En social enhet där pappa bryr sig om parkeringsplatser, barnen om yttre rymden och mamma om garderobsutrymmen.”

Men mycket mer allvarligt talat: På lördag (22/2) är det 3 år sedan Putin startade invasionskriget mot Ukraina. Mot den bakgrunden – och läget även på andra håll i världen – känns den mycket långt från förverkligande, den dröm som Grete Waitz formulerat: ”För att världen ska bli bättre måste vi se varandra som en del av samma familj.” Vi får väl börja i det lilla, genom att försöka förstå de människor som står oss närmast.

Selma Lagerlöf skrev: ”Det är en sak vi kan göra för att må bättre: ta hand om varandra och visa kärlek.” Och ett Astrid Lindgren-citat igen: ”Vi måste vara snälla mot varandra och hjälpas åt, för alla kämpar sina egna strider.”

Ja, det är säkert som riksdagens talman Andreas Norlén sa i TV4-programmet Renées brygga i slutet av förra månaden: – Snällhet är en underskattad egenskap. Och att kunna förstå, lägger jag till – även om det i enstaka fall är närmast omöjligt.

Möjligt är däremot det jag skrev om i början, att använda ett kort ord i stället för en lång mening, som ”En genetiskt betingande förtjockning av bindvävsmembran under skalpen”.

Det betyder ”flint”, ett ord som Bosse Jansson kommenterade när vi två flintskallar en dag möttes i staden vid Arboga å: – Gud gjorde bara ett visst antal perfekta huvuden, de övriga måste han täcka med hår.