Den invasiva arten Trump

Själv råkade jag ut för en invasiv art som till och med tog sig i in i mitt sovrum. Ska förklara det lite senare.

Den invasiva blomsterlupinen är så vacker där den kilometervis kantar vägen som går öster om Hjälmare kanal. Men den är ett hot mot ängsblommor och andra växter som den tränger undan.

Den här lupinen härstammar från Nordamerika. Som Donald Trump alltså. Som jag egentligen hade bestämt mig för att inte nämna i dagens krönika. För det finns ju andra, mer positiva skeenden att uppmärksamma.

På fredag den 13 juni till exempel, då ska prinsessan Ines döpas. Inte till Inse, som hennes morfar kungen råkade säga. Och det är inget att skämta om, därför att dyslexi inte är särskilt roligt att ha.

Min härom året bortgångne vän, Pelle Törner, landets bäste Taubetolkare, har berättat om det här med läs och skrivsvårigheter. Han satt en kväll i ett privat sammanhang på en båt i Medelhavet där han sjungit, och talade med kung Carl Gustaf. De båda fann varandra, inte minst när de kom in på deras gemensamma dilemma, dyslexi.

Kungens mest uppmärksammade felsägning är ”Kära Örebroare” från Arboga år 1985. Den tror jag inte kan skyllas på dyslexin utan på ett par stora skyltar.

När han steg av tåget vid dåvarande Arboga station ”överfölls ” han liksom av den enorma silon med texten ”Örebro lantmän” i stora bokstäver.

Då han strax efteråt skulle invigningstala såg han ut över Stora Torget där det över en stor del av husfasaden till vänster stod ”Nerikes Allehanda” med versaler. Så ”kära Örebroare” torde ha känts helt logiskt att säga.

Nu är både den stora silon och Allehandas stora skylt borta. Hade jubiléet firats nu, exakt 40 år senare, är jag säker på att kungen hade sagt ”Kära Arbogabor”

Sommaren 2025 är här, som de flesta har längtat till. Men när den väl kommer finns som vanligt en del arter som stör idyllen. Maskrosorna till exempel, som lyser som miljoner små solar, men ändå irriterar vissa trädgårdsägare. Eller myggorna, som är så tama och folkkära, men som vi till och med har ihjäl.

Det finns fler arter som vi ogillar. Getingar till exempel, som gör så mycket nytta, bland annat genom att äta skadliga insekters larver.

På altanen eller annan plats där vi brukar sola gäller det dock att stämma i bäcken. Hanarna har inte överlevt vintern men drottningen är i farten. Om man räcker över det hål där hon kryper in, så minskar risken att få en svärm från årets geting BB bredvid solstolen,

Så har vi tvestjärten, utsedd till ”Årets trädgårdskryp 2025” för den nytta den gör. Den äter både växter och andra insekter. En enda tvestjärt kan käka över 20.000 bladlöss under sitt liv. Av växter föredrar tvestjärten skadad fallfrukt, eftersom käkarna inte kan nå igenom ett friskt skal.

Tvestjärthanarna har en stjärt som ser ut som en tång men de kan inte knipas så att en människa känner det. Att de vill krypa in i vårt öra och bita sönder trumhinnan är lögn.

Orden tvestjärt och lögn leder mig till uttrycket ”att tala med kluven tunga”, som betyder att säga en sak men mena eller göra något helt annat. Och det är därför mina tankar går till den invasiva art som tog sig in i sovrummet.

Det är sällan jag minns en dröm. Men jag glömmer inte det jag råkade ut för en tidig morgon denna försommar. Jag drömde om någon sorts knytkalas ute på en gräsplan där jag satt och skalade potatis.

Då kommer Donald Trump, makar undan mig lite men förklarar vänligt att han vill lära sig potatisskalning. Bredvid sig har han sin inrikesminister Marco Rubio, som tydligen ska vara elevassistent under lektionen,

Lyckligtvis vaknade jag innan herr Trump hade hunnit sprida på sin kanal att det var han som lärt mig skala potatis.

Men att denne invasive president nu till och med tagit sig in i min lilla hjärna får mig att skapa ett nytt talesätt: ”En insekt med kluven stjärt är mycket bättre och nyttigare för världen än Donald Trump.” Ha en bra sommar!