Det finns tre sorters lögn

Och det var när vi talade om att ljuga som jag kom att tänka på Göteborgarn, som vi kallade honom.

Göteborgarn hade ett vanligt namn också, men det användes aldrig där på skogs- och lantmannaskolan i Ås, en mil nordväst om Östersund. Han var som jag – språkligt sett – en främmande fågel bland eleverna som nästan alla kom från Jämtlands län.

När utbildningen började talade jag skinnsbergsmål, den så kallade rumpmasdialekten. Den försvann mer för varje månad, genom all jämtska som surrade i luften och inte minst på grund av min rumskamrat Lennart Sundbaums finska tonart.

Göteborgarn tyckte om att gå på dans på närliggande Tängen. Han hade en något annorlunda stil, dansade snabbt på lugna låtar och sakta när det var fartigare musik.

På den tiden fick damerna bjuda upp endast en gång per kväll. Efter de, icke så få, danstillfällen då Göteborgarn inte blev uppbjuden på Damernas insjuknade han. Jag ljuger inte. Han ljög heller inte, det förstod husmor som dagar efter sådana dansaftnar fick komma upp till hans rum med maten.

Så det var inte därför jag började tänka på Göteborgarn när det handlar om att ljuga. Nej, det var för att han lärde mig ett uttryck som jag då som 17-åring inte hade hört tidigare. Han sa med sin västkustska dialekt:

– Det finns tre sorters lögn. Lögn, förbannad lögn och – statistik

Apropå statistik. Just i Jämtland finns en doktor vars fylliga faktagranskningar jag följer. Patienten hos en annan läkare hade fått rådet att äta kolesterolsänkare. På fråga svarade den doktorn att risken för en infarkt skulle minska med omkring 30 procent genom att patienten regelbundet tog statinerna.

Det menar den jämtländske doktorn är ”lögn med hjälp av statistik”. Stora studier visar att risken minskar med 3 procent. Just 30 procent kallas det ”relativa värdet”, man delar 3 med 1,9 och får då cirka 30 procent.

Ska vi tro att den jämtländske läkaren ljuger?

Klockan ljuger i alla fall inte längre. Vi har normaltid igen.

”Går det att tänka sig ett mer storartat attentat än ett som riktar sig mot själva tiden”, skriver Ann Heberlein i en artikel.

Hon berättar om Martial Bourdin som den 15 februari 1894 med sin bomb skulle spränga The Royal Observatory i Greenwich. Där infördes 1874 vår Normaltid – som utgick från solens färd över observatoriet och räknas som koordinerad universal tid eller ”världstid”.

Martial Bourdin misslyckades och dog när han skulle spränga observatoriet och därmed normaltiden.

Men vår tids politiker och byråkrater har lyckats och fortsätter att halvårsvis, år efter år, ljuga i människorna att klockan är 13 när hon är 12.

Människor emellan är sanningen viktig. Att någon säger en sanning till mig kan göra ont ett tag, men en lögn kan göra ont mycket länge. Och ett ärligt nej är bättre än ett falskt ja.

– Den som ljuger måste ha ett gott minne, skrev Pierre Corneille redan på 1600-talet.

Det är härligt bekvämt att hålla sig till sanningen, för då slipper man lägga kraft på att försöka komma ihåg vad man sa när man ljög.

Den som anser att vita lögner är okej, blir snart färgblind, skrev Austin O´Malley.

Så har vi otyget med ”lurig” prissättning, som 39:90 i matbutiken. Rekordet tar researrangören Albatros. Vad sägs om två veckor i Peru/Chile för 79 998 kronor.

Jag skulle uppleva det som en skymf om jag erbjöds den biljetten, för hade jag så mycket respengar kunde jag faktiskt fixa 2 kronor till och betala 80 000 och slippa försöket till manipulation.

Så har vi den vanligaste lögnen. Förklaringen till varför man inte kom till föreningsmötet, eller till en gammal anhörig, blir gärna ”Jag hade inte tid.”

Den sanna betydelsen är ”Jag ansåg något annat viktigare”.
Den som inte erkänner detta faktum ljuger för sig själv.