En hövding för sitt slott

Johan Sterte är vår landshövding. Smålänning från Älmhult. Teknologie doktor, varit professor och universitetsrektor. Han spelar gärna Dylan-låtar på sitt munspel, vill bli en bättre snickare och kan inte motstå en skål med godis.

Jag möter landshövding Johan Sterte på Västerås slott, där det ligger vid Svartåns mynning. En del av slottet är moderniserat och ombyggt till residens för landshövdingen i Västmanlands län.

Slottet uppfördes under 1200-talet och blev ombyggt under Gustav Vasas regering 1540–1544. Västerås slott gjordes till kungligt residens av Gustav Vasa. Han lät också hålla riksdag i Västerås.

Två av dessa riksdagar blev viktiga händelser i Sveriges historia. 1527 beslutades att Sverige skulle bli ett protestantiskt land och banden med katolska kyrkan bröts. Under riksdagen 1544 gjordes Sverige till ett arvkungadöme.

Den avsatte kungen Erik XIV fördes till Västerås slott och fick tillbringa ett år i fångenskap på slottet.

Landskapen går tillbaka till urminnes tider. Den svenska länsindelningen har funnits i princip sedan 1634. Sverige har 21 län och 290 kommuner.

En landshövding är regeringens företrädare i länet och myndighetschef på en länsstyrelse. En viktig uppgift är att samordna den statliga verksamheten i länet. Landshövdingen skall även följa länets tillstånd och informera regeringen om länets behov.

Det finns inga formella krav på särskild utbildning eller erfarenhet för att bli landshövding. En landshövding tillsätts under sex år, en period som kan förlängas med tre år.

Hur gick det till när du blev tillfrågad att bli landshövding i Västmanlands län?

– Jag blev uppringd av Annika Andersson Ribbing den tredje juni 2022. Hon var statssekreterare hos civilministern. Hon framförde erbjudandet. Jag blev fullständigt överraskad. Det är mycket ovanligt att en man med min bakgrund som professor och universitetsrektor blir landshövding. Men jag tackade ja efter några dagars betänketid och tillträdde den 1 november 2022.

Johan Sterte är civilingenjör, teknologie doktor i teknisk kemi. Han var professor på Luleå Tekniska Universitet 1993–2003. Han var rektor för Växjö universitet 2003–2009. Han var rektor för Luleå Tekniska Universitet 2009–2017. Han var rektor för Karlstad Universitet 2017–2022.

Vi slår oss ner och samtalar, landshövdingen och jag.

– Jag föddes i Stockholm. När jag var tre månader gammal flyttade mina föräldrar till Älmhult i södra Småland. Först bodde vi i radhus, sedan i en ganska stor villa. Jag har en äldre och en yngre syster. Min mamma var hemmafru, min pappa jobbade i ledningen på den lokala möbelfirman. Till en början var min pappa inköpschef. Sedan fick han internationella uppdrag. Han byggde till exempel upp ­IKEA:s verksamhet i Polen.

Hur var du som barn?

– Jag var rätt busig. Mycket spring i benen. Inte världens lättaste barn att ha att göra med i skolåldern.

Var du idrottsintresserad?

– Jag spelade inte fotboll, som många andra. Men jag spelade pingis och sprang terränglöpning.

Vilka ämnen tyckte du bäst om i skolan?

– Det varierade med åren och med lärarna. Historia, kemi, fysik, matematik, svenska. Det mesta intresserade mig, faktiskt.

Du var naturligtvis jättebra i alla ämnen?

– Jag vill inte överdriva, men jag hade faktiskt 5:a i alla ämnen när jag gick ut gymnasiet …

Johan gick i gymnasium i Älmhult. Han valde mellan teknisk och naturvetenskaplig linje. Det var de två linjer som ansågs öppna flest dörrar in i framtiden.

– Jag valde teknisk linje. Det var roligare kompisar där.

Efter studentexamen börjar Johan studera kemiteknik på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Efter två år, mitt i studierna, gjorde han sin värnplikt på Försvarets forskningsanstalt med inriktning på kemiska, biologiska och nukleära stridsmedel. Sedan tillbaka till Chalmers för att avsluta studierna.

Du hade ingen tanke på att göra karriär inom IKEA?

– Jag jobbade väldigt mycket på Ikea under min tid på högstadiet och gymnasiet. Fick kompisar i lite olika åldrar. Jag jobbade med mattor, med lampor, på centrallagret. Fick under sommarlov pröva på att jobba på Ikea i både Tyskland och Kanada. Det var lärorikt att känna på och få jobba lite i andra länder. Jag hade många kompisar som gjorde karriär inom Ikea. Men det kändes lite för lätt för mig. Det var ju kemiteknik som intresserade mig. Det var inget man sysslade med på Ikea, där man sysslade med affärer. Eller som farbror Ingvar själv brukade säga: ”Köp billigt och sälj dyrt. Men billigare än alla andra.”

Träffade du Ingvar Kamprad?

– Ja, han var ganska ofta hemma hos oss. Tillsammans med min far förhandlade han priser och köp. Det kunde vara ett gäng polacker eller tjecker eller östtyskar. Ingvar Kamprad var kul att snacka med. Han spridde gärna myter omkring sig själv att han har snål och led av dyslexi. Han var inte snål, han var sparsam. Han led inte alls av dyslexi. Det kunde jag konstatera när vi många år senare brevväxlade. Hans handskrivna brev visade inga tecken på dyslexi.

Ingen ambition att doktorera när du var utbildad civilingenjör?

– Nej, det hade jag ingen tanke på till en början. Jag villa jobba och tjäna pengar. Så jag började jobba på Eka Chemicals i Bohuslän. Han som var forskningschef fick en professur på Chalmers och tyckte att jag skulle bli doktorand. Jag var väldigt motvillig. Då gav han mig ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. En välbetald doktorandtjänst, skattefri i USA.

Var i USA forskade du?

– Salt Lake City. Bra skidåkning, fin natur, trevliga kompisar. Det var jättebra. När jag kom tillbaka så fortsatte jag forska och doktorerade i teknisk kemi på Chalmers 1986.

Johan jobbade med nanoteknik innan begreppet var uppfunnet, vilket var förmånligt ur finansieringssynpunkt. Han vann med en kollega Innovation Cup för en uppfinning i form av ett pigment. Han startade ett företag och jobbade deltid på Chalmers, deltid på företaget.

– Det där var mycket tyngre och jobbigare än vad jag hade trott att det skulle vara. Det är ganska lätt att komma på en konceptuellt bra idé och genomföra den i laborativ skala. Men att göra affärer var inte lika enkelt.

Så Johan valde att söka en professorstjänst på Luleå Tekniska Högskola. Han fick jobbet.

– Jag gick då från ett skakigt jobb som egenföretagare och vikarierande professor till en livstidsanställning som professor.

Johan bestämde sig för att ta vara på alla möjligheter till livskvalitet.

– När vi flyttade upp så köpte jag en båt och lade den i hamnen. Jag köpte två snöskotrar, en till mig och en till hustrun. Efter något år så köpte jag ett skogsskifte i Lassbyn för att jag skulle ha någonstans att jaga. Det blev en liten sommarstuga där uppe också. Den var ganska billig.

Det blev inte en livstidsanställning. Men det blev tio år som professor i Luleå.

– Det var en mycket internationell miljö. Jag hade ett gäng doktorander från Kanada, Bulgarien, Rumänien, Tyskland, Turkiet. Vi gjorde en hel del uppmärksammad forskning. Jag hamnade i universitetsstyrelsen som lärarrepresentant. Och jag blev prorektor.

Johan ville vidare och sökte 2003 tjänsten som rektor på Växjö Universitet – och fick jobbet. Detta var fyra år efter att högskolorna i Örebro, Karlstad och Växjö fick status som universitet.

Han stannade i sex år och blev den siste rektorn på Växjö Universitet. Sedan har det hetat Linnéuniversitetet, en sammanslagning av högskolan i Kalmar och Växjö Universitet. En sammanslagning Johan mycket aktivt medverkade till.

Den sammanslagningen har väl varit lyckosam?

– Ja, i alla stycken, skulle jag säga. När man driver ett förändringsarbete, vara vad det vara månde, så är alltid motståndet stort. Man vet vad man har men inte vad man får. Det är inte alla som tycker att det är den bästa idén. Det handlade ju väldigt mycket om kommunikation. Få med sig. Vi övertygade.

Sedan blev det Luleå igen?

– Tidigare näringsministern, Anders Sundström, var ordförande i styrelsen för Luleå Tekniska Universitet. Han erbjöd mig att komma tillbaka som rektor. Jag tackade ja och stannade som rektor i åtta år, mellan 2009 och 2017. Också en rolig period. Det hände mycket uppe i Luleå. Vi satsade ganska mycket på att bygga en starkare internationell profil.

Att vara universitetsrektor är ett myndighetsjobb. En myndighetschef kan sitta sex år plus tre års förlängning. Tiden i Luleå höll på att rinna ut.

– Jag kände att jag inte ville gå i pension. Karlstad Universitet behövde ett lyft. Jag har alltid gillat värmlänningar och kunde tänka mig att bo i Värmland. Det har också varit en drivkraft för mig att röra mig runt i landet och lära känna nya miljöer och nya människor. Jag sökte och fick jobbet som rektor.

Att få ekonomin under kontroll och få ordning på ledarskapet var två huvuduppgifter som Johan Sterte tog tag i och löste.

Sedan kom det där samtalet från statssekreteraren Annika Andersson Ribbing… och sedan den 1 november 2022 är Johan Sterte landshövding i Västmanlands län.

– Jag blev uppringd en fredag då följande måndag var nationaldag. Jag fick fundera till tisdag. Min hustru Marie sade ja. Min dotter Linnea kom med den förlösande analysen. ”Kungens ställföreträdare och bo på ett slott – vad har du att fundera på?”

Hur ser en vanlig arbetsdag ut i ditt liv?

– Alla dagar är olika utom måndagar, då vi har våra beslutsmöten. Min roll är att vara statens förlängda arm och se till att det blir samverkan och samordning mellan statliga myndigheter i länet – och mellan andra aktörer i länet, offentliga och privata. Det blir många möten i olika konstellationer. Det gäller också för mig att lära känna kommunerna och lära känna dem som styr och ställer i kommunerna. Att lära känna de stora företagen och de som styr och ställer i företagen i länet. Och att lära känna civilsamhället. Så jag har varit runt en hel del för att lära känna länet.

Hur uppfattar du Västmanland, med dina småländska ögon?

– Länet är inte homogent. Tio kommuner, varav en är mycket större än de nio andra. Du har en typ av verklighet i den södra änden ner mot Mälaren med många tunga industrier och en annan typ av verklighet norrut i länet. Med skog, industrihistoria, bruksmentalitet i gamla bruksorter. Västra delen av Småland är extremt företagsamt jämfört med östra delen. Och det är väldigt religiöst i norr och väldigt sekulariserat i söder.

Finns det någon konflikt mellan Västmanlands län och svenska staten?

– Nej, det skulle jag inte säga. Min roll är att värna om länets utveckling och arbeta för länets bästa. Handlar det om stöd eller investeringar vill vi ju ha så mycket vi kan få. Det innebär också att försöka få hit statlig verksamhet.

Hur känns det att vara landshövding?

– Det är en stor ära. Och dessutom ett otroligt roligt och lärorikt jobb.

21 frågor till landshövdingen

1. Din självbild i dag, i några karaktärsegenskaper?
   – Jag har levt ett gott liv och lärt mig mycket. Jag känner att jag är ganska kunnig och tror att jag fungerar väl som chef för en länsstyrelse. Att jag kan bidra till både länets och landets utveckling.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När mina barn har det bra. När jag fångar en stor fisk. När det händer något väldigt positivt i vår organisation, som jag bidragit till.
3. Vad fyller dig med den största tacksamheten?
   – När jag får tid att reflektera och då kan konstatera att vi lever i den bästa av världar, i den bästa av tider, trots allt elände som händer i världen. Vi har aldrig varit friskare, aldrig levt längre. Det är jag väldigt tacksam för. Tacksam för livet.
4. Av alla böcker du har läst – finns det någon bok som har påverkat dig allra mest och som du gärna läser på nytt?
   – Jag har läst många historiska böcker och biografier. Det har gett mig inblick i hjältar och antihjältar. Allting beror på perspektiv och sammanhang. Jag kan inte inte välja en bok, och jag brukar inte läsa en bok på nytt.
5. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Jag har ambition att bli en bättre snickare när jag blir pensionär. Jag har börjat inreda en snickeriverkstad nere på gården i Småland. Jag och min svåger har tillsammans köpt några gamla bilar som vi ska reparera. Där har jag också rätt mycket att lära – av min duktige svåger.
6. Tre mänskliga egenskaper hos andra som du uppskattar?
   – Ödmjukhet, omtänksamhet och lojalitet.
7. Vilken människa betyder mest för dig idag?
   – Det är min fru, Marie.
8. Vilken årstid föredrar du?
   – Hösten. Vackra färger och bästa tiden för både svamp- och bärplockning, fiske och jakt.
9. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Det är hugget som stucket mellan mina två barn, Linnea och Albert.
10. En frestelse du inte kan motstå?
    – En skål med godis.
11. När du vill skänka en blomma till din hustru – vilken blomsort väljer du då?
    – Orkidéer. De är vackra och de håller sig ett tag.
12. Finns det något citat som du bär med dig och som du hämtar kraft och inspiration ur?
    – Jag citerar gärna när jag håller mina tal. Mitt favoritcitat är enkelt: ”Det ordnar sig alltid.”
13. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Det var en svår fråga. Jag kan inte komma på någonting som jag är riktigt sugen på, som jag är direkt rädd för och som jag skulle vilja göra.
14. En okänd talang?
    – När jag håller tal brukar jag ibland köra ett musikaliskt Dylan-citat på mitt munspel. Känt för dem som hört mig tala, okänt för alla andra.
15. En talang du önskar att du hade?
    – Att jag kunde spela piano betydligt bättre än jag kan. Jag tränade mycket i min ungdom, men motoriken hänger inte med.
16. En favoritfärg när du klär dig?
    – Väljer helst blått.
17. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – De flesta instrument är vackra, om en virtuos spelar. Jag väljer piano och gitarr.
18. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Nya Zeeland. Många vänner som varit där och alla verkar ruskigt imponerade.
19. Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas – vad skulle du göra då?
    – Kasta ut ryssarna ur Ukraina.
20. Om du skulle möta Gud utanför slottet, vad vore din första fråga?
    – Vad har du ställt till med?
21. Din sista måltid i livet – vad skulle du vilja bli serverad?
    – En god tortellini med svampsås med mycket riven ost och en stor, kall öl.