Livet paketerat i kronologisk ordning, eller?

Vi trodde att vi vid en viss ålder skulle ha vårt drömjobb, vid en annan ålder skulle vi gifta oss och vid ytterligare en ålder skulle vi få vårt första barn. Livet i kronologisk ordning. Men hur ofta har fantasin blivit till verklighet då?

Det var ingen som förvarnade mig för hur svårt det skulle vara att bara få leva ett liv. Vi har bara ett liv på oss att uppfylla alla fantasier och önskningar. Ni som är trogna läsare vet att jag närmar mig 30-strecket och jag vet ännu inte vilket av alla liv som jag ska välja som mitt liv. Men måste jag det?

I en podcast jag nyligen börjat lyssna på pratade de om “det lilla livet” och hur det inte alltid är i den kronologiska ordningen som vi trott som yngre. Vi ska skaffa ett jobb, en partner, gifta oss och sen leva lyckliga i alla våra dagar. Men om man står där nyskild som 30 åring så är väl inte det ett bevis på misslyckande, kanske snarare bevis på ett lyckat litet liv i det stora livet. För det stora livet rymmer en mängd små liv.

För sex år sedan trodde jag att jag skulle ha alla svar på frågan om vad jag vill bli när jag blir “stor”. Men trots fem års studerande på universitet så är det lika blankt i huvudet nu som då. Eller, det är snarare lika oklart nu som då. Enda skillnaden är att jag valde inriktning. Och även fast jag fokuserat på ett område, så är det fortfarande var och varannan dag som de andra fantasierna om vad jag ska göra när jag blir stor knackar på.

Det finns så många olika typer av kvinnor inom mig som vill börja leva och ta plats. Den ena vill såklart jobba med hållbarhetsfrågor och bidra till en bättre framtid. En annan vill fokusera på skrivandet, skriva böcker och plugga journalistik. Den tredje kvinnan som finns i mig vill skola om sig och bli polis, den fjärde vill flytta ut på landet och bli självförsörjande, skaffa barn och leva naturnära, och den femte kvinnan vill flytta till Stockholm, New York, London och Paris och leva ut storstadsdrömmen.

Hur ska jag kunna välja vem jag vill vara resten av mitt liv? Är det okej att göra den ena saken under en viss tid för att senare byta till något helt annat, eller är det signifikant med osäkerhet, ostimulans och att vara uttråkad? När är mitt bäst-före-datum för livssituationsbyte? Hur många små liv kan jag rymma i mitt stora liv, egentligen?

Ett av mina små liv var till exempel när jag pluggade, det var mitt lilla liv i Norrköping. Det var ett otroligt litet liv som tagit stor plats i mitt stora liv. Ett annat exempel på ett av mina små liv är mina två år i Nederländerna som gav mig erfarenheter och vänner jag aldrig skulle fått om jag varit kvar i Sverige.

Det har ju visat sig att livet inte alltid kommer paketerat i en kronologisk ordning. För somliga, absolut, men för andra, inte alls. Och visst kan det få vara okej också. Alla de små liven måste få ta plats, vilken ordning de än kommer i. Ålder och mer erfarenhet kanske inte gör oss mer säkra på vad vi vill eller vad vår mening med just vårt stora liv är, och kanske kommer ingenting någonsin bli glasklart. Men det lilla livet ska få ta plats och ge mening till det stora livet.