Thomas Wästvind skapar mervärde i det mesta.
Vi sitter i garaget som är mysigt inrett och samtalar i bekväma fåtöljer, på gatan mitt i Köping, med det vackra namnet Bredablick.
En vit gammal Mercedes är parkerad. Rummet är fyllt med prylar med affektionsvärden för Thomas. En grön, klassisk skrivmaskin av märket Hallda står på ett skrivbord. Några stora originalspikar, som Thomas fick av en kompis när Apotekshuset, ritat av Teodor Dahl, renoverades. Han visar mig en sovjetisk filmkamera, en Super 8, som han en gång bytte till sig mot en burk av Mor Annas Pepparkakor. Mot en vägg hänger ett antal hattar, som Thomas samlat på sig under sina äventyrsresor.
Thomas Wästvind föddes i Köping och växte upp på Ringenssons väg i Johannesdal.
– Jag var ett maskrosbarn, som växte upp under pissfattiga förhållanden. Allt jag har i dag har jag skapat själv.
Redan i barndomen utvecklade Thomas en pojkdröm om att få bo i det hus han bor i idag, med hustru Karin och tre barn.
– Varje tisdag gick jag från Ringenssons väg, ner över Bredablick till gamla pedagogin och scoutstugan intill. Jag jagade min dröm aktivt i sju år innan den dåvarande ägaren gick med på att sälja huset till mig, år 2019.
Sin blivande hustru Karin träffade Thomas år 2003 på marknaden i Rättvik. Han var 21 år, hon var 19 år. Det vackra familjenamnet Wästvind har Thomas efter sin fru.
Hur var du som barn?
– Jag var självständig och modig. Ogillade tidigt att rätta mig efter normer och värderade att alltid våga vara ärlig och rättfram. Min barndomsdröm var att bli marinbiolog. Jag gillade att läsa böcker, särskilt böcker om historia och kultur. Böcker var dyra. På bokrean fick man flest sidor per krona. Jag kunde inte bara läsa 1200 sidor om grekisk arkitektur. Jag fick lätta upp med populära romaner.
Thomas gick på Nyckelbergsskolan och Schéeleskolan, där lärare som Arne Friberg och Per Lindén påverkade honom. Favoritämnen i skolan var geografi, historia och religion. Och han gillade att läsa böcker.
Han kraschade i gymnasiet (el-linjen) och beskriver uppväxttiden som stökig. Han gick ut gymnasiet med betyg i endast hälften av alla ämnen.
Efter gymnasiet fick Thomas snabbt jobb på Värmeverket i Kungsör, där han tidigare hade sommarjobbat.
– Jag började med enkla sysslor som att sota pannor, hacka aska och spola golv. Jag gjorde dock en snabb karriär. Vid 20–21 års ålder kastades jag in i rollen som arbetsledare inom fjärrvärmen. Detta gav mig smeknamnet ”spoling”. Jag blev fjärrvärmechef två år senare. En projektledare som skulle bygga fjärrvärme blev sjuk. Då blev jag inkastad som chef i alldeles för ung ålder. Jag stannade på Värmeverket fram till 2019.
Under Thomas tid som chef var värmeverksamheten i Kungsör, enligt honom, ”körd i botten”.
– Jag såg detta som en möjlighet och lyckades vända enheten till Mälarenergis bäst avkastade enhet på bara två år.
Thomas betonar att han är välutbildad inom ledarskap, retorik, kris- och riskhantering, men att hans största intresse och fokus alltid legat på människor.
– Min ledarskapsfilosofi bygger på att sätta människorna i fokus, vara rättfram och nå resultat genom min förmåga att komma överens med mina medarbetare.
Var du en uppstickare inom fjärrvärmebranschen?
– Ja. Fjärrvärmebranschen är extremt konservativ. Jag bröt fullständigt mot normerna. Det beror på att jag brinner för allmännytta. Fjärrvärme är så viktigt för oss alla. Att kunna leverera tryck och temperatur. Det ska finnas varmt vatten när vi duschar. Det ska finnas värme i våra element. Det skall vara prisvärt. Jag satte som heder under min tid som fjärrvärmechef att göra allt för att inte behöva höja fjärrvärmetaxorna.
Hur gör man för att hålla ner priset på taxorna?
– Man måste våga vara kreativ. Våga förändra och ta nya chanser. Energimarknaden är en extremt rörlig bransch. Den som står kvar i gamla hjulspår kommer att bli akterseglad. Du har tre val om du vill få lönsamhet. Att höja taxorna, att höja taxorna, eller så gör du en förändring. Min egen förändringsbenägenhet har alltid passat mig och varit lyckosam för min karriär.
Thomas tog också strider mot Mälarenergis centrala direktiv.
– Mälarenergi var jätteduktigt på att driva storskaligt i Västerås. Jag vägrade att följa de påtvingade inköpskanalerna, jag ville använda våra små lokala firmor i Kungsör, även om det inte alltid var det ekonomiskt smartaste.
När Kungsörs-enheten inom Mälarenergi hade bra år 2019 kände Thomas att hans arbete var slutfört,
– Min styrka är att ta en anläggning från ”dålig till bra,” inte från ”bra till superbra.” Förvaltning och perfektionism är inte min grej.
Hur klarade du av ditt ledarskap vid så unga år?
– Jag lärde mig tidigt att ledarskap handlar om att kunna hantera problem genom att samarbeta med människorna runt omkring mig.
Thomas liv präglas av fascination för slumpen och förmågan att aktivt söka och skapa mervärde i oväntade situationer.
Den mest framträdande delen av Thomas äventyrliga liv kretsar kring resorna med hans Fiat 600.
Varför köpte du en Fiat 600?
– Jag och min kompis Timo Helisten ville delta i The Mongol Rally 2014. Då fanns det bestämda regler om vilka bilar man skulle köra. Bilen var tvungen att vara tio år eller äldre. Fick inte kosta mer än tusen pund och fick inte ha en större motorvolym än en liter. Det fanns ett kryphål. Ställde man upp med en Lamborghini kunde man strunta i alla regler. Det fick bli en Fiat i stället. Jag fastnade för en Fiat 600, som jag hittade i Norrtälje.
Hur gick den långa resan till Mongoliet?
– Vi körde totalt 1 650 mil på ungefär en månad, från Köping via Europa och Asien. Resan var full av utmaningar. Exempelvis dog hjullagren i Istanbul. Vi var tvungna att köra 700 mil med illaljudande lager. Vi stoppade toalettpapper i öronen för att överleva missljudet. Jag hittade en filmare i London, som kunde skicka nya hjullager med DHL via flyg. Han skickade frakten 700 mil i förväg, 7–8 dagar innan vi kom fram.
Även den senaste resan till Rom ledde till en osannolik händelse.
– Tanken var att åka till Italien, köra ett varv runt Colosseum, ta en cappucino och sedan åka hem. Men – vi blev bjudna till den lilla bergsbyn Amelia där ett bilmuseum höll uttagning till Miss Italy. Eftersom vi kört så långt fick vi VIP-status och fick köra Miss Italy-tjejerna i kortege upp till scenen i Fiaten. Sedan fick vi tillbringa kvällen med Italiens överbefälhavare för flygvapnet (Aeronautica Militare).
Händelser som dessa är sådana som ”bara kan hända om man åker i Fiaten”, hävdar Thomas.
Ditt senaste äventyr?
– Det var i somras. Jag och en kompis tog med oss varsin son. Sedan åkte vi Östersjön runt i två veckor i min Fiat och tältade. Mycket billigare än att åka till Cypern.
Som äventyrare föraktar Thomas det som är praktiskt, särskilt att låsa sig själv med mentala begränsningar.
– Jag har lärt mig att ett öppet sinne inte kan ha massor av begränsningar. Denna inställning har jag tillämpat på Fiaten. Jag har aldrig tvättat eller städat den invändigt, just för att den alltid ska vara redo för nästa resa. Detta är en medveten utmaning av normerna och perfektionismen.
Varför gillar du att sticka ut?
– Jag har alltid tyckt om att bryta mot normer och ställa mig utanför ledet. Jag uppskattar människor som sticker ut och retar gallfeber på byråkrater.
Utöver bilresorna, hur uppstod ditt intresse för hav och dykning?
– Det började med barndomsdrömmen om att bli marinbiolog. Det har bland annat lett till att jag har bott i Thailand i två år och arbetat som dykinstruktör, åren 2008-2009. Karin arbetade samtidigt som lärare på svenska skolan. Dykningen representerar ett sökande efter lugnet. Så fort man kommer under ytan tystnar dånet. Ett tillstånd där alla livets krav, måsten och obetalda räkningar blir avskärmade och tystade under vattenytan. Känslan av att bara vara, närvarande i mig själv, där och då.
Thomas har också ett stort intresse för det mänskliga psyket.Han gillar också att samtala och diskutera med människor i alla möjliga ämnen – från drivkrafter till välgörenhet.
– Jag är ständigt på jakt efter nya insikter och utmaningar, nya möjligheter och äventyr. Gillar att lära mig nytt hela tiden. Jag har yrkesförarbevis och kan köra grävmaskin, lastmaskin och teleskoplastare. Jag har mycket sällan användning för dessa färdigheter. Men jag tycker att det är kul att kunna, om…
Din syn på företagande?
– Den bygger på en grundläggande tro på förändringsbenägenhet, modernt ledarskap och möjligheten att skapa mervärde genom att våga ta chanser och bryta mot det etablerade.
När Thomas slutade som chef för fjärrvämen i Kungsör 2019 valde han att starta Wästvinds VVS.
– Jag såg en lucka på marknaden när en konkurrent i Arboga fick problem. Trots att jag aldrig varit rörmokare själv anställde jag snabbt ”duktiga människor”. Jag grundade affärsidén på att göra precis tvärtom mot branschstereotypen. Min förstudie visade att folk generellt tyckte att rörmokare var dyra, opålitliga och sällan trevliga. Genom att agera tvärtom blev min nisch självklar. Företaget jag startade hade ambitionen att växa fort. I dag är vi elva anställda.
En tidig lärdom under karriären har följt honom genom åren.
– Om jag varit administrativt effektiv under veckan kunde jag ändå inte känna välbehag under den kommande helgen. Därför har jag som rutin att från lunchtid varje fredag dra på mig overallen och ägna mig åt praktiska, konkreta uppgifter som att städa, sopa eller laga saker. Denna stund av praktiskt arbete lyfter humöret och är ett nödvändigt verktyg för att jag skall må bra under helgen som kommer.
Vad drömmer du om i dag?
– Jag söker efter en friare roll och skulle vilja jobba än mer med människor. Jag vill inte ta betalt för att vara hjälpsam. Jag upplever att jag tappar i mitt egenvärde om jag tjänar pengar på att hjälpa, stödja och råda andra.
Thomas gör en paus, tänker, säger sedan:
– Min största dröm är att att skriva en bok, som skall heta ”Ateistens heliga skrift.” Boken skall spegla min unika syn på livet. Jag är tidernas största ateist och tror inte på någon högre makt. Jag tror inte på andar och jag är inte mörkrädd. Eftermälet är inte viktigt. Det viktiga är att min stund på jorden och mina barns stund på jorden blir så bra som möjligt. Samtidigt är jag fascinerad över hur intuition, tillfälligheter och sammanträffanden ständigt spelar in.
Tror du, som jag, att om man är öppen för sådana upplevelser attraherar man in dem i sitt liv oftare än om man inte bejakar dem?
– Ja, absolut. Men min filosofi går utöver ett passivt hopp. Jag är en drömmare som agerar. Jag vågar att skapa mervärde i det mesta. Jag liknar alla möjligheter som en tågstation, där man inte bara väntar på rätt tåg, utan ser till att tåget kommer. Och när tåget kommer måste man våga kliva på. Genom att kombinera kreativitet och mod kan man åstadkomma häftiga grejer. De bästa minnena är de fantastiska upplevelser, som man minst anar. Och som dyker upp när man vågar säga ”ja” ibland.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se