(S): Balansen på arbetsmarknaden ska bibehållas

På samma sätt som kollektivavtal förhandlas om och utvecklas med jämna mellanrum, så måste även delar av arbetsrätten kunna förändras i takt med att arbetsmarknaden gör detsamma. Men steg mot ökad flexibilitet för företagen måste mötas med likvärdiga steg som ger löntagarna ökad trygghet. Balansen mellan parterna på arbetsmarknaden kommer aldrig att rubbas åt fel håll så länge vi socialdemokrater är med och styr.

Vi är väl medvetna om att det finns både olika och starka åsikter om det Januariavtal som vårt parti förhandlat fram med våra samarbetspartier på nationell nivå. Inte minst finns det synpunkter på det område i avtalet som rör just arbetsrätten.

Det har vi respekt för. Samtidigt är det viktigt att säga att om vi socialdemokrater fick bestämma skulle vi helst av allt vilja att löntagarna fick mer att säga till om. Men med vårt partis resultat på 28 procent i senaste riksdagsvalet har vi inte de röster som krävs för en politik med den inriktningen. Tvärtom – vi har istället en situation där 60 procent av riksdagens ledamöter föreslår raka motsatsen till det vi vill. Det är den verklighet vi lever i, och som vi har att hantera.

Genom överenskommelsen i regeringsförhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna har vi säkrat en arbetsrätt där en grundläggande maktbalans mellan fack och arbetsgivare ska upprätthållas. För oss socialdemokrater är detta helt centralt, och formuleringen om bibehållen balans en viktig seger i samma avtal.

Mot oss står den stora majoritet i riksdagen som vill annorlunda. Enligt läckta förhandlingsutkast från regeringsförhandlingarna hösten 2018 vet vi att en moderatledd regering hade reformerat både turordningsreglerna och saklig grund vid uppsägning av personliga skäl. Detta utan att parterna hade getts möjlighet att förhandla om det, och utan några som helst ambitioner att balansen mellan parterna skulle upprätthållas.

För en tid sedan behandlade riksdagen motioner på det arbetsmarknadspolitiska området. Vi talar då om hundratals sidor med text, med mängder av förslag. Där framgår det tydligt vad alternativet till Januariavtalet hade varit: ett högerkonservativt block i regeringsställning hade gjort stor åverkan på arbetsrätten, bland annat. Bland de förslag vi i riksdagen röstade nej till för några veckor sedan finns alltifrån grova inskränkningar av strejkrätten och förslag om lagstadgade minimilöner till förlängda provanställningar och återinförande av Lex Laval. Det är bara ett axplock, listan på löntagarfientliga förslag är ännu längre än så. Sammantaget skulle det fullkomligt rasera balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Och de stora förlorarna på det skulle vara Sveriges löntagare.

Arbetsrätten kommer att förändras, men vi socialdemokrater ser helst att det är arbetsmarknadens parter som kommer överens, med den bibehållna balans som blir i en förhandling. Kommer inte parterna överens så väntar dock tuffa politiska förhandlingar i höst.

Vi vill därför vara tydliga: i överenskommelsen mellan januaripartierna står klart och tydligt att balansen på arbetsmarknaden ska bibehållas. Den utredning om LAS som nyligen presenterades lever inte upp till detta grundläggande krav. Därmed kan utredningens förslag, så som det är formulerat nu, aldrig bli ett skarpt lagförslag. Åtminstone inte så länge vi har en socialdemokratiskt ledd regering.

Anna Johansson (S), ordförande riksdagens arbetsmarknadsutskott

Åsa Eriksson (S), riksdagsledamot från Västmanland
 

Det här är en debattartikel. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till redaktion@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer.

Det går bra att skriva under signatur.