”Var är medmänskligheten i Köpings kommun?

Fallet med 77-årige Dick Lindkvist i Köping, som lämnats isolerad i sitt hem sedan i juli för att kommunen dragit in hans trappklättrare, är ett mänskligt haveri. Att gömma sig bakom stela riktlinjer och en tremånadersgräns visar på en byråkrati som har förlorat sin själ.

Jag är själv invandrare och ser varje dag hur unga, friska människor med kraft att arbeta får stöd och hjälp av samhället. Därför är det helt obegripligt för mig hur ett välfärdsland kan låta en äldre man, som har förlorat sin hustru och drabbats av ekonomisk kris, lämnas i total ensamhet.

Statens och kommunens pengar kommer från exakt samma bunt – det är skattepengar som vi alla betalar in, inklusive Dick under ett helt arbetsliv. Det svenska samhällskontraktet bygger på att vi bidrar när vi kan, och får trygghet när vi blir gamla eller sjuka.

När kommunen vägrar se Dicks akuta nöd, då har man brutit det kontraktet.

Det är i detta glapp – där systemet upplevs som känslokallt och blint – som misstron växer och främlingsfientligheten får bränsle i Sverige. Men felet ligger inte hos dem som får hjälp; felet ligger hos ett system som har slutat se människan bakom regeln.

Detta är ett rop på mänsklighet, solidaritet och humanism. Det får inte bara vara vackra ord på ett papper. Det måste vara en levande verklighet i Köping – varje dag, varje timme och varje sekund. Politikerna i Köping måste agera nu och ge Dick hans frihet tillbaka.

Jose Latorre, skattebetalare