Dick är fast i sin lägenhet: ”Tar mig ingenstans”

Två gånger fram och tillbaka till sjukhuset. En gång till Apoteket för att hämta ut insulin.

Sedan den 17 juli är det de enda gångerna 77-årige Dick Lindkvist kunnat lämna sin lägenhet, en bit från Köpings centrum.

Annars är han isolerad inomhus. Aftonbladet berättade historien tidigare i veckan. Nu har Magazin24 träffat Dick Lindkvist.

– För lite mer än fem år sedan tvingades jag amputera halva mitt högra ben efter att jag fått en infektion i stortån. Det gjorde mig rullstolsbunden. Jag har en protes, men den är inte jättelätt att gå långa sträckor med. Och i februari ifjol hittade jag min fru död i vår säng. Det kom helt plötsligt.

Dick förklarar. När hans hustru levde kunde hon hjälpa honom ned för trapporna i hyreshuset. Tillsammans kunde de sedan hämta Dicks elscooter som står i ett garage en bit bort.

– Hon var betydligt friskare än jag och tillsammans klarade vi oss bra. Nu har allt blivit svårare, berättar Dick.

I samband med dödsfallet fick han hjälp av kommunen med en så kallad trappklättrare. Den är helt nödvändig för att kunna få ned Dick och rullstolen för trapporna.

Men efter tre månader drogs stödet in – och Dick kunde inte längre ta sig någonstans.

– Hjälpen försvann i maj. Det finns tydligen inget i lagen som säger att kommunen måste betala. Men om jag ska stå för det själv kostar det 318 kronor per väg. Sedan tillkommer 120 kronor för färdtjänst, vilket betyder omkring 750 kronor varje gång jag ska ut.

Det är ganska mycket?

– Ja, jag har inte råd att betala över 3000 kronor i månaden för att kunna handla eller göra andra ärenden, säger Dick Lindkvist.

Precis innan hans fru gick bort skaffade de sig en större tv och bättre resårmadrasser till sängen. Tillsammans med begravningen gick det åt mycket pengar på kort tid, beskriver Dick.

– Jag har jobbat på Volvo i många år och ska absolut inte klaga på min pension. Det finns de som har det mycket värre, men kostnaden för att ta mig ut ur lägenheten är inte rimlig, säger Dick Lindkvist, som överklagade det beslut som togs av Vård- och omsorgsnämnden i Köpings kommun i maj tidigare i år, till Förvaltningsrätten.

Kommunen motiverade avslaget med att så kallad ”bärhjälp, enligt lagen om färdtjänst”, är en plustjänst som de inte har en skyldighet att stå för.

Med tillägget att bärhjälp i form av en sån trappklättrare som Dick Lindkvist behöver kan beviljas under en övergångsperiod på upp till tre månader, vilket ju också gjordes i Dicks fall.

Slutsatsen i nämndens beslut var att bärhjälpen och trappklättraren därefter måste bekostas på egen hand.

Förvaltningsrätten å sin sida, de skriver i sin dom att de inte ifrågasätter att Dick har svårt att komma ut ur sin lägenhet, men att frågan om bärhjälp inte kan bedömas inom ramen för färdtjänstlagen, utan istället genom insatser i enlighet med socialtjänstlagen.

En annan sorts hjälp, alltså.

Dick Lindkvist bläddrar bland alla papper och beslut.

Han är noga med att han inte vill låta för gnällig. Berättar att han kommer från Piteå från början och att det finns en norrbottnisk envishet i grunden. Men situationen frestar på.

– Jag tycker att det är viktigt att visa att man kan ha det såhär. Samtidigt är jag helt medveten om att det finns de som har det ännu värre.

Om du beskriver din vardag. Vad består den av?
– Ja, jag sitter ju mest här och tittar på tv. Sedan klickar jag hem mat från nätet, för det är det enda sättet att få hit något att äta. Men det är dyrt och inte särskilt roligt att bara se saker på bild. Sedan har jag mängder av saker efter min fru som jag borde ta hand om och sortera, men orken har inte funnits där. Det har varit för mycket med allt.

Sanna Byström, chef på kommunens biståndsenhet, vill inte uttala sig i enskilda fall, men säger så här om hanteringen av bärhjälpen generellt:

– Färdtjänstlagen är ganska fyrkantig och vissa kommuner erbjuder inte ens tre månaders stöd som vi gör. Men det vi kan göra är att försöka hjälpa till och se om det finns annat stöd att få.

Till exempel?

– Bostadsanpassning kan vara en sak. Att få kontakt med hyresvärdar.

Vad tänker du, bortom lagar och regler, om Dicks situation?

– Att det är väldigt beklagligt. Men vi vill ju hjälpa människor så långt det går. I vissa fall med att lotsa personer vidare, så att de kan få rätt sorts hjälp.