Valet, kommunala lån och finansmarknaden

SAP, Moderaterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet bildar ett nytt styre i Köping. Därmed hamnar SD, Vanligt Folk, KD och Liberalerna utanför. Jag är inte så säker på att det kommer att bli lätt för de styrande att undgå ekonomiska realiteter. En snäv budget, stigande kostnader och en ihållande inflation utan ökad skattekraft urholkar snart ekonomin.

Köpings kommun är i ett nationellt perspektiv inte högt belånad. Det finns tillgångar i fastigheter och givetvis i framtida skatteintäkter, men bara för att andra kommuner sitter sämre till blir det inte roligare att leda kommunen de närmaste fyra åren. Köpings kommuns ränteutgifter ligger i runda slängar på 100 miljoner kronor om året, om jag har förstått det rätt. Ränteläget för kommunens centrala verksamhet är i dagsläget snäppet under 1,8 procent och för de kommunala bolagen runt 2,5 procent. Men alla dessa lån ska omsättas, och då uppstår ett nytt ränteläge. Kommunens budgetprognoser har de senaste åren tagit höjd för detta och räknar med ett ränteläge på över 3 procent de kommande åren för själva kommunen. För de kommunala bolagen, däribland KBAB, är siffran högre. Dessa bolag står tillsammans för 75 procent av lånen.

Här uppstår problemet. Finansmarknaden är global, kapital rör sig fritt och frågan väcks: Varför ska svenska kommuner få låna billigt när ränteläget blir allt högre internationellt?

Det finns ingen naturlag som förser kommuner med billiga lån. Man måste inse att ekonomiska realiteter riskerar att helt dominera mandatperioden fram till 2030.

Historiskt har kommunerna kunnat låna billigt på en nationell kreditmarknad som blivit alltmer internationell. En ränteuppgång på en halv procentenhet hit eller dit kanske låter marginell på pappret, men med en kommunal skuldsättning som räknas i miljarder innebär varje tiondels procentenhet kraftigt ökade räntekostnader. Detta slår givetvis inte igenom på en gång, men min bedömning är att den negativa utvecklingen inte kommer att brytas de närmaste tio åren. Energi blir inte billigare, inflationen kommer inte att försvinna och om inte Jesus återkommer och det blir fred på jorden kommer geopolitisk oro och friktion att säkerställa att ränteläget förblir högt.

Omvärldens inflation ligger mellan 3 och 5 procent, vilket har drivit upp räntorna. Räntorna på tyska statsobligationer ligger runt 3,5 procent och på de amerikanska över 5 procent. Samtidigt lånar teknikjättar som Google, Amazon, Microsoft, Meta och Oracle tusentals miljarder kronor på världsmarknaden till över 5 procents ränta för att finansiera en massiv utbyggnad av datacenter för artificiell intelligens. Geopolitisk oro och stigande energipriser spär dessutom på inflationstrycket och håller räntorna uppe.

Varför skulle då Köping och andra kommuner få fortsätta låna till halva den räntan?

Sveriges stabila skattebas och institutionella trygghet motiverar visserligen en lägre riskpremie, men frågan är om den räcker för att halvera lånekostnaden – särskilt när globala teknikbolag erbjuder de globala investerarna dubbelt så hög avkastning.

När priset på lånat kapital stiger slår det dubbelt hårt mot kommunsektorn. Först krävs amorteringar för att dämpa skuldsättningen, samtidigt som räntebetalningarna ökar. Parallellt kvarstår de lagstadgade kraven och det moraliska ansvaret för skola, vård och omsorg – utgifter som inte bara kan förhandlas bort. Det är en accelererande negativ utveckling som kan bli svår att bemästra för en kommunledning.

Därför kan man som moderat tycka att det är bedrövligt att behöva styra tillsammans med SAP när man röstade för borgerlig politik. På samma sätt känner sannolikt den socialdemokrat som ville hålla Moderaterna borta från makten. Man kan avfärda detta som en ohelig allians som enbart handlar om makt, och det kan ligga viss sanning i det. Men sett till omvärldsläget, de ekonomiska utmaningarna och utsikterna för långvarigt höga räntor är ett brett styre på kommunal nivå troligen den stabilaste lösningen för att ro budgeten i hamn de kommande åren. Ideologi i all ära, men det är ekonomin som sätter ramarna för vad som faktiskt går att genomföra. Det väntar tuffa år framöver.

Rent valtaktiskt inför 2030 kommer vi antagligen att få se ett ännu starkare Vanligt Folk som lokalt parti i Köpings kommun. I nuläget är partiet den enda verkliga oppositionen, och om den nya kommunledningen inte lyckas styra skutan kommer Vanligt Folk – som varje anständig opposition – att lyfta fram misslyckandena.

De övriga kommunerna – Surahammar, Hallstahammar, Kungsör och Arboga – ligger i likhet med Köping ungefär på rikssnittet när det gäller belåning. De kommer samtliga att ställas inför identiska utmaningar, och situationen i Köping fungerar som ett exempel som är tillämpbart även där.

Den kommun som har lägst belåning är Skinnskatteberg, vilket har varit fallet i flera decennier. Det är dock också den kommun som har den mest utsatta ekonomin, med underskott och en uttömd utjämningsreserv. Skinnskattebergs kommun har dessutom låg skattekraft och länets lägsta beskattningsbara genomsnittsinkomst. Den låga belåningen verkar dock snart vara ett minne blott. Man planerar nämligen att bygga en ny brandstation, som lär kosta 70–80 miljoner kronor innan den står klar. Prislappen var redan i november 2022 uppe i 55 miljoner kronor, och prisökningarna för specialbyggnader är betydligt större än vad konsumentprisindex visar.

Eftersom kommunen dessutom historiskt har haft svårt att göra goda upphandlingar lär kostnaderna för ändrings- och tilläggsarbeten hamna i miljonklassen. Utöver detta ska även VA-nätet rustas upp för lånade pengar. Detta är troligen en av de sämsta tiderna sedan 1980-talet för en kommun att öka sin skuldsättning, vilket kommer att sätta ytterligare press på Skinnskattebergs kommunala ekonomi.Inför den kommande mandatperioden känns det som att politikerna har utlovat ytterst lite men antagligen bara har försämringar att erbjuda. Det var definitivt roligare förr. Med Släta, Riddarhytte Folkets park och politiker som kunde lova och ge mer. Det var tider.