Skolan som förvaltning

I skolsystemet är det helt annorlunda – man accepterar politiskt att en del skolor är urballat stökiga. Där accepterar man oordning, kaos och att de som bara vill förstöra för inte bara sig själva utan även andra helt dominerar. I ord säger politiker att man inte accepterar men i handling gör man det.

Skadan är allvarlig på sikt. När vi accepterar grundskolor där tonåringar öronmärkts till ett liv i underläge därför att just deras skola är så undermålig att den inte klarar av att ge dem en bra start då kommer en underklass bara att sjunkare djupare i arbetslöshet, främlingsskap och allt som följer av det.

Samtidigt drar det med sig alla de andra som kunde haft  en möjlighet i livet med aldrig fick det. En bra skola handlar inte om Mongoliet ligger norr om Kina eller om Esaias Tegnér skrev på svenska eller franska – en bra skola ger verktyg för livet och det är ett betydligt större paket med respekt, kunskapssökande, öppenhet och demokratiskt samhörighet.

Idén med skolan är att den skall lära ut – inte vara en deltidsförvaring av ungdomar under delar av året.

Ungdomar har två kontaktytor mot vuxenvärlden, skolan och föräldrarna, i sämsta fall skall i alla fall en av två fungera som normgivare, kunskapsbärare och stödjepunkt.

Detta är inte ett problem av hundra samhällsproblem. Det är ett av de viktigaste utmaningarna eftersom det styr hur samhället utvecklas och hur vi kan förebygga socialt elände och umbäranden.

Kommunerna kan inte konkurrera om skattekraften eftersom skatteutjämningen gynnar den kommun som skrämmer iväg skatteunderlag och odlar misären. Då saknas incitament att skapa en förbättrad skola av ekonomiska skäl men det finns mänskliga, sociala och etiska skäl.

Alla ungdomar har rätt till en offentlig funktionell grundskola där lärande går före stöket. Ett bra allmänt skolsystem måste vara en av kommunens viktigaste uppgifter och en av de verkliga mätarna på kommunalt förvaltarskap.

Om skolan inte fungerar har det betydligt mer långtgående konsekvenser än vad man politiskt vill vidkännas eftersom det sätter scenen för framtidens samhälle.

En bra skola ger verktyg för livet.

Särskilt problematiskt när det är hundratals kommuner som har likartade problem – ordning, avsiktlig nedslitning och vandalisering, grupper av studerande som förstör utbildningen för andra och en känsla av maktlöshet bland lärare och personal.

Är det ett nationellt problem, då får kommunen skjuta in sig på det mot rikspolitiker, sina egna partier och kommunernas egen organisation Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kan agera som företrädare för Sveriges alla kommuner.

Någon måste ta i det. Man kan inte bara sitta och – oj då – jäklar vad illa det är och sedan inte göra något.

Kolsva har varit lyckligt lottade att haft skaplig ordning och reda i skolan. Det styrs givetvis inte av en naturlag utan ett arbete som jag antar är kontinuerligt.

Men det går inte att ha ett fåtal skolor som fungerar och andra inte. Det är en demokratifråga. Anledningen att det startas lokala partier som Vanligt Folk är att något inte fungerar och ingen gör något.

Lokala partier är aldrig missnöjespartier, det är de etablerade partierna som sprider missnöje.

Om saker fungerade behövdes inga lokala partier, i enkla saker som att inse inom fem sekunder att en skog av trehundrameter höga vindindustrier man inte tjänar en krona på är en taskig affär eller att sätta ett värde på att skolan fungerar. Men så är det inte.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.