Hur kan en brugd hamna i en insjö?

En enorm varelse som kan bli upp till tolv meter lång och som sveper genom mörka vatten med sitt gigantiska gap vidöppet för att sluka stora mängder plankton. Inte direkt något man önskar stöta på i badvattnet hur mild den än verkar, sin storlek till trots.

Det hela började med sonens medlemsbrev från WWF:s Pandaklubb där man kunde läsa om just brugden. Vid samtalet över maten hemma på altan en solig dag i juni planerades den kommande semesterveckan i hyrstuga med tillhörande sjö. ”Tänk, om det skulle dyka upp en brugd i sjön!” utbrister jag och får som väntat lite sval respons. Maken poängterar att brugden lever i saltvatten och således är sjöar uteslutet. Sonen däremot ser lite fundersam ut.

Jag ger mig inte utan spinner vidare. ”Hur skulle en brugd kunna hamna i en insjö?” Jag ser att sonens intresse väckts och jag känner att maken himlar med ögonen inombords. Peppad av sonens övervägande fortsätter jag entusiastiskt. ”Tänk er att en havsfågel skulle fånga en bebisbrugd, flyga in över land och ”plupp!” tappa den i sjön? Skulle det kunna hända?” Jag söker bekräftelse med ett brett leende. Och där någonstans är diskussionen igång, till och med maken blir engagerad mot sin vilja.

Det avhandlas teorier om hur sannolikt det vore att en fågel skulle orka bära även en bebisbrugd, hur länge den skulle kunna klara sig utan vatten under flygturen samt hur man skulle lösa problemet med att sjöar innehåller sötvatten och inte saltvatten som i havet. Stora leveranser av salt i lastbilskonvoj som råkade välta sin last precis bredvid sjön var svaret på det senare problemet. Sannolikt? Troligen inte. Helt omöjligt?

Nej, faktiskt inte. Och hur skulle det vara med plankton som är brugdens huvudföda, det behövs mängder! Vips hade en forskare haft sin bas för vetenskapliga studier om plankton vid just vid denna sjö, basen hade läckt och voilá, plankton i mängder rymde och förökade sig i rekordfart!

Att låta fantasin flöda fritt är fantastiskt! Släng alla logiska argument över bord och kör hårt! Effektiv? Nej, kanske inte. Löser det några problem? Möjligen? Men leder det någonstans? Javisst! Att låta hjärnan få fritt spelrum ger paus från vardagen. Det betyder inte att alla bekymmer magiskt försvinner, självklart inte, men det ger en vila och det kan verkligen vara välbehövligt.

Vi har all tid i världen att vara effektiva och lösningsfokuserade, lite fantasi ruckar inte på det. Barn har verkligen koll på det där med fantasi, någonstans på vägen mot vuxenlivet tappar vi ofta den, bit för bit. Har du ett intresse för skapande, film, musik, böcker eller gaming? Grattis! Då får du förhoppningsvis regelbundet en dos fantasi på köpet.

Att dyka in i en annan verklighet för en stund, det är magiskt. Just det senare, gaming, får lite oförtjänt, skäll av alla skärmmotståndare. Om man bortser från skärmtid, som är en helt annan diskussion, är själva gamingen något som kan vara både kreativt och socialt och som definitivt främjar fantasin. Har du inte ett sådant intresse? Då kanske du kan behöva hjälpa fantasin på traven. Lite ”Tänk om…” eller ”Hur skulle…” kan vara draghjälp i att väcka den slumrande fantasin.

Tillbaka till altanen, denna gång vid hyrstugan, hör vi första kvällen ett förskräckligt bräkande från ett par odefinierbara fåglar. ”Vad är det?” undrar sonen. ”Det är den mycket lokala brölgamen.” klämmer jag till med. Sonen tittar skeptiskt på mig. ”På riktigt?” ”Javisst, låter det inte som en brölgam? Något som brölar så förbaskat borde ju kunna ha även lite gamighet i sig, eller hur?” Alla skrattar till och från den kvällen är det brölgamen som delar med sig av sin ljuva stämma varje dag, morgon och kväll. Vilken fågel det faktiskt handlar om är inte viktigt längre, det är han, brölgamen, som är igång igen.

Det blir något gemensamt för oss och vår stugvistelse, ett internt skämt som får oss alla att skaka på huvudet och le i samförstånd. Minns du brölgamen? Han blev ett sommarminne, sprungen ur fantasin.