”Historien om Dick hugger till i hjärtat”
Köpingsbon Dick Lindkvists öde har snabbt berört många. Historien är hans, men den sortens utsatthet och också ensamhet är sorgligt nog inte ny.
Köpingsbon Dick Lindkvists öde har snabbt berört många. Historien är hans, men den sortens utsatthet och också ensamhet är sorgligt nog inte ny.
Köpingsbon Dick Lindkvists verklighet, beskriven av Aftonbladet och Magazin24, har direkt fått människor att reagera.
Insändarskribenter vädjar till Köpings kommun att se människan bakom de lagar och regler som visserligen efterföljts, men där konsekvenserna inte går att blunda för.
Redan samma dag som Magazin24 publicerade artikeln om Dick, som fastnat i sin rullstol hemma i lägenheten och inte kunnat ta sig ut på flera månader, startades en insamling för att hjälpa honom ekonomiskt.
Hyresbolag har hört av sig om lediga markbostäder och flera personer även utanför vårt område har tagit kontakt, med frågor om hur de bäst kan hjälpa till.
Det är fint på många sätt. Historien om Dick hugger till i hjärtat och förväntningarna på att han och de många andra som befinner sig i liknande situationer ska få hjälp är tydliga.
Samhället måste kliva in. Hur ska det annars gå?
Är förväntningarna realistiska? Ja. Vi vill tro att myndigheterna ska vara på den lilla människans sida.
Även om det egna ansvaret att skaffa sig den rätta sortens hjälp må vara stor finns det få saker som engagerar så mycket som berättelserna direkt från verkligheten, där ensamheten många gånger är den enda vännen och där, till exempel i Dicks fall, isoleringen är ett faktum.
Men kommer förväntningarna att infrias?
Kan någon garantera att Dick snart kan få hjälp och till slut också råd att lämna sin lägenhet?
Det är nog långt ifrån säkert, även om många alltså vill göra sitt för att det ska bli så.