Ingen rädder för vargen här?

Vi var på skolresa till Furuvik och tittade på ett par björnar som busade med varandra.

– Dom där har min pappa tagit hit, sa jag.

Skolkamraterna bara skrattade åt mig.

Det kom jag att tänka på strax före senaset årsskiftet, då sju Furuviks-schimpanser lämnade sin olåsta bur. Fyra av dem sköts till döds.

På grund av det har artisten Theoz fått sådana hot att han bokat av sin medverkan i Furuvik Live 2023.

Vilda djur har jag mött ute i det fria. Älgar har jag träffat, även med farfars 9,3×57. Miljövänligt agerat, har jag förstått nu. ”Ersätt uppfött kött med viltkött”, ropar en rubrik. ”Viltkött har mindre miljöpåverkan.”

Jodå, vilda djur har jag mött, som sagt. Jag var ensam med en varg en gång, utan gevär men med kameran beredd. Vi stod helt stilla. Några meter hade jag till bildörren och några fler meter till vargen. Vi tittade på varandra. Jag kände ingen rädsla. Men respekt.

När jag för några år sedan var ensam med en björn på 20 meters håll i omkring fyra minuter (som kändes som 20) var jag inte klyftig nog att känna mig rädd, men spänd. Jag sköt inte. Och mindes Urho Kekkonen,

Under sin tid som president 1956-1982 var han ibland med på svenska kungajakter. TV-reportern beklagade en dag att jaktgästen inte fått fälla någon älg.

– Man ångrar inte ett skott man inte har skjutit, svarade Kekkonen på klingande finlandssvenska. Han hade tidigare varit Finlands statsminister under sex år.

En av efterträdarna på den posten, Sanna Marin, gillar inte vårt språk. Hon var den enda i valdebatten i svenska YLE nyligen som inte svarade på svenska. Och hon uttalar sitt efternamn som om det på finska stavades Maarin, fast det i vårt grannland, som hos oss, ska uttalas Marin. Men det är historia, för nu har hon förlorat valet och avgått.

Åter till björnar. Det år jag skulle fylla fyra fick jag träffa björn, två stycken, till och med.

Min far hann skjuta när han mötte en hona, som kom gående på bakbenen mot honom på 15 meters håll. Efter en stund märkte han att det rörde sig under en granrot. Två björnungar var det, han tog med dem hem och gjorde en hage där jag kunde stå och titta på när de matades med min gamla nappflaska.

När staten direkt tog ungarna till Skansen skrev min far till själve konungen och ansåg att de skulle vara på Furuvik. ”Han kan ej finna det mer än rättvist, att de få stanna i Norrlands enda djurpark”, skrev SvD som i en annan artikel konstaterade ”att de två Hedebjörnungarna, som ett par veckor vistats på Skansen, nu av regeringen tillerkänts Furuviks Djurpark.”

Några tidningsklipp hade jag inte att visa mina skrattande kamrater, vilka än idag torde tro att jag ljög om att det var min pappa som ordnat björnarna till Furuvik.

Nu hoppas jag att alla tror på mig när jag varnar för vargen. Visserligen har varg inte haft ihjäl någon i vårt land sedan 1821, då varg tog 9 barn i Gysinge. Åren 1827-1839 dödades 6.790 vargar i Sverige och det bara fortsatte.

På 1960-talet ansågs vargen i princip vara utrotad, vilket kan ha bidragit till att det inte finns fler vargdödade.

I Arboga har nu i vår flera vargar visat sig och barn har fått stanna inne. Verkar bra tänkt. Jag skulle i alla fall inte låta barn vara ute ensamma i ett sådant läge.

Vi måste dessutom alla komma ihåg att den som springer kan väcka vargens jaktinstinkt, vilket också gäller bl.a. björn. För att inte tala om vådan av att komma nära en varg- eller björnhona med ungar.

Skogen är viktig för klimatet. Träden gör stor nytta, genom att ”äta” koldioxid (som vi inte vill ha) och producera syre (som vi måste ha).

Skogen är viktig också för rekreation. Och det är skönt med tystnaden ute i naturen. Men i varg- eller björnområden är det säkrare att vi – för att varna djuren – hela tiden pratar och gör andra ljud. Även som ensam skogsvandrare kan du kanske gå och sjunga.

Vargälskaren stämmer förslagsvis upp ”Ingen rädder för vargen här …”