Till extraknäckets försvar

Något som i det närmaste försvunnit i Sverige är det traditionella extraknäcket. Det låter lite pilsnerfilm, Thor Modéen, forntid – att man skall göra något på sidan om för extra pengar när man redan har ett arbete.

Jag säger arbete eftersom ordet sysselsättning har i dessa t-ider helt förlorat ursprungligt ordvärde när undanskyfflandet av statistisk arbetslöshet blivit en nationalsport.

Idag räknas man som sysselsatt i statistiken om man går en kurs i det allmännas regi två timmar i veckan – det är full sysselsättning. Dock sammanfaller extraknäcket och det omdefinerade ordet sysselsättning för de bägge möts i ordet osäkerhet.

Varför arbetar det offentliga så hårt på att dölja verklig arbetslöshet? För det går inte så bra som man vill ge sken av.

Lågkonjunktur, djup arbetslöshet och tuffare tider kan stå för dörren. Extraknäck har med osäkerhet att göra likväl – eftersom extraknäck är ett sätt att skydda sig. Extraknäck handlar inte bara om pengar, det handlar även om erfarenheter och kontakter.

Antag att du arbetar på Bröderna Holmgrens Tråddrageri, ett påhittat företag, och plötsligt en dag behövs ingen som drar ut metall till tråd för att någon hittat på en 3D-skrivare som sprutar ut tråd som julkorv ur en köttkvarn.

Det är som att hamna på ruta ett i Monopol utan pengar, fastna i hissen på skärtorsdagskvällen med hopp om att bli utsläppt på Annandagen, välj vilken liknelse du vill, det är inte kul och det blir snabbt ett rejäl uppförsbacke.

Med extraknäcket har du en till möjlighet att försörja dig, en ny erfarenhet och du har bredare kontaktnät. Du kan även låta e-xtraknäcket ge dig resurserna att göra saker som du annars inte har möjlighet till.

Problemet sitter i bägge ändar. Sverige är unikt antingen eller när det gäller arbete – antingen är man heltidsanställd eller inte.

För en nationell ekonomi är det för fyrkantigt. Det saknar anpassningsbarhet.

Det erbjuds få möjligheter till extraknäck men det är lite som hönan och ägget – vem kom först?

Att det erbjuds få extraknäck beror också på att få erbjuder extraknäckstjänster. Det finns ingen extra arbetskraft att köpa.

Extraknäck kan man skapa själv. Bara som exempel. Det finns hundratals sommarstugor i västra Västmanland, många som ägs av folk som bor en bit iväg, men som har ett intresse av att gräsmattan klipps och att huset ses till.

Antag att du tar 600 kronor för att klippa gräset och se till att ingen försökt bryta sig in eller att det är något annat fel. Sommartid behöver du besöka deras sommarhus två gånger per månad, säg från maj till september, och du har åtta hus att titta till. Det är en längre lördags arbete två gånger i månaden.

Det är över 9 000 kronor per månad i sex månader, vilket är över 50 000 kronor. Är folk beredda att betala 500-600 kronor för att få gräsmattan klippt vid sommarstugan när man sitter i Solna eller Huddinge och inte har tid och möjlighet att göra det själv?

Det är jag helt övertygad om.

Extraknäck kan vara att lösa en mindre uppgift på ett företag och få betalt för dessa arbetstimmar.

Är du datakunnig kan du vara IT-ansvarig på ett mindre företag några timmar i veckan – fast du redan har ett fast jobb. Du säljer din kunskap och din erfarenhet.

Vid mitt skrivbord har jag ett nummer uppskrivet till en kille med pickup och släp som kommer direkt och hämtar det jag behöver ha skickat till återvinning.

Det blir inga stora affärer – men i år rev jag ett litet plåtförråd förra ägare hade byggt i trädgården och i fjol var det en frysbox som förre ägaren lämnat i källaren.

Vad tar grabben med pickupen? Fem, sexhundra, kanske tusen kronor – men det är det värt. Det löser ett problem.

Jag slår ett slag för det traditionella extraknäcket.

Inkomster från olika håll gör var och en mer stöttålig när det blir sämre tider.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.