Vintern är mänsklighetens tid

Hösten är den mörka tidens inträde och vi intalar oss själva att nu kommer den långa tråkiga och besvärliga vintern. Men är det verkligen så? Det finns en underskattad tillgång i dessa mörka tider – man tvingas umgås. Att köra en isig, mörk väg genom skogen får varje mänskligt möte att verka betydelsefullt. Att naturen, världen runt om oss, förändras har ett egenvärde. 

Därför tycker jag att vi bör sluta hacka på mörka höstkvällar och vinterns karga nätter för denna mörka årstid stärker det mänskliga mötet. Titta på hur glada människor är när de vandrar in på någon av stadens ölstugor och bortsar av sig snön och lyfter mössan i midvinternatten. Vintern är det mänskliga mötet.   

Varför? Vi tvingas vara öppna och mänskliga när vi trängs på den yta som är uppvärmd och upplyst. Det går inte att undvika medmänniskor och varesig man vill eller inte tvingas man umgås.

Nejnej, säger då många med stor förutsägbarhet, och fortsätter med att det är betydligt trevligt i ett varmare klimat med sol och glam. Visst, med två veckors solsemester och sedan åter, men hur är det att leva i det?

Jag har levt i Texas och Kalifornien där man går ut på morgonen och det är klar himmel, 28-30 grader, och sol varenda j-kla dag i månader. I ett halvår. Sedan lite regn ett par dagar. Därefter samma sol och klar himmel igen. Det är så bra väder att man blir nästan aggressiv och uppretad för det finns inget slut på det. Det är då snömodd i Valskog framstår som en förlossning, en befrielse och ett mänskligt uppvaknande. 

Världen lever, det händer saker, löv faller, fåglar flyttar, snön rasar ned från taket och allt är inte en enda stor luftkonditionerad tillrättalagd verklighet. Visst, det är på ytan underbart med stora pooler, något mindre solparasoll och snäppet ännu mindre drinkparasoll. Det är det ultimata semestern – om man har möjlighet att återvända till snömodd i Valskog men om man bor i det i något år kan jag intyga att det är outhärdligt. Riktigt bra väder tråkar ut en till den grad att det blir en ren pina när veckorna försvinner en efter en.

Därför tycker jag att du skall inte underskatta det betydande värde du har omkring dig. Månljusa nätter över Munktorpsslätten. Varför inte fylla en termos och se hur månens ljus speglar sig i iskristaller en klar natt denna vinter? Iresjön, Långbjörken och Vågsjön väntar alla på att erbjuda knastrande snö på is en månljus vinternatt – ett mångfacetterat äventyr med varma vantar, stjärnklar himmel och frisk klar luft som enbart ger en inre insikt om att vi är levande organismer i en värld som är föränderlig och dynamiskt levande.

Senhösten och vintern erbjuder mänskliga möten när de är som bäst och tvingas umgås med folk – när kylan kryper inpå husknuten och vi möts i de rum som utgör våra ölstugor, bibliotek och kaffehak. Detta är en tid av mänsklighet, verklighet och eftertanke. Vi möter folk vi inte gillar, inte förstår och inte är beredda att förstå – men vi tvingas av det uppvärmda rummets gränser att bli en del av ett mänskligt möte som ger förståelse.    

Det låter vackert – jämfört med att i solitär ensamhet månadsvis flyta runt i ett hörn av poolen på en överdimensionerad luftmadrass. Det inbjuder – men leder ingenstans jämfört med den karga mänskliga vintern.