Insänt: Vårvandring 2018

Årets vårvandring för SPF Seniorerna Aktiv var en favorit i repris nämligen en tur runt vårt närliggande naturreservat Gökriksudden.

Vid avfärden från långtidsparkeringen torsdagen den 17:e maj vid 10-tiden så var vi ett knappt 15-tal intresserade. Vi fördelade oss på ett litet antal bilar för avförd till naturvårdsområdet som ligger strax väster om Lungers udde och c:a 15 km från Arboga. Väl framme så var det ett antal av lokalbefolkningen som anslöt så tillsammans blev vi ett 20-tal Aktiva SPF-are som förväntade sig en trevlig och givande vandring.

Vädret hade tidigare i veckan varit högsommarlikt med temperaturer över 25 grader och nästan inga moln på himlen. Just denna dag hade temperaturen sjunkit till omkring 20 grader men fortfarande inte ett moln på himlen – således att mycket behagligt väder att ge sig ut på vandring i.

Innan vi gav oss iväg fick vi en del information om naturvårdsområdet.
Området är ett skogsområde vid Hjälmarens strand med lundar som domineras av ädellövträd som ek. alm och lind och omfattar c:a 51 hektar. I äldre tider användes området för slåtter och delar av det har också betats i modern tid. Då Hjälmaren sänktes i slutet av 1800-talet med en dryg meter påverkade detta området och på markerna närmast sjön växer lövsumpskog med björk, asp och al. När det gäller floran så är det en typisk lundflora med dess karakteristiska växter och vårfloran är också den typiska med t ex blåsippa, vitsippa, svalört och vårlök. Även insektsfaunan är speciell med tanke på historien och det tidigare lite varmare klimatet och den kan i viss mån betecknas som reliktfauna.
Utöver detta fick vi också information om vad man bör tänka på när man besöker ett naturvårdsområde utöver det som normalt gäller när man vistas i skog och mark – detta för att de värden som finns i området skall bevaras.

Efter informationen var vi så klara att ge oss iväg på vår förhoppningsvis givande vandring.
Första delen gick söderut igenom lundar av ädellövskog. Vi hade nog hoppats att här få se en mångfald av vårblommor men vi konstaterade att de flesta var överblommade med tanke på hur vädret varit tidigare. Liljekonvaljerna var på gång men de var ännu inte utslagna – vi hade tydligen hamnat ’mitt emellan’ de tidigare vårblommorna och de som kommer lite senare. När vi närmade oss Hjälmaren nådde vi ett område med den tidigare nämnda lövsumpskogen. Här var det ganska blött på en hel del ställen och vi fick göra en liten kringgående rörelse för att inte bli blöta om fötterna. När vi så nådde strandkanten fann vi en broförbindelse som ledde ut på ön Runnbäcksholmen.
Den utmärkta vandringsleden fortsatte här men naturen var här kanske inte lika speciell som den vi hitintills passerat. Det som däremot var intressant var att vi efter en stund kom fram till en rastplats med både ett väl tilltaget vindskydd och en grillplats. Detta var efterlängtat och här kunde vi intaga vår som det heter medhavda matsäck. Rastplatsen låg på östra sidan av ön alldeles vid vattnet och med en bedårande utsikt över Lungers udde. Bättre ställa att rasta på kan man knappast tänka sig – gott fika och fin utsikt i sol och lagom temperatur.

Trots att det var väldigt skönt att njuta i solen så fick vi så småningom ta oss i kragen och fortsätta vår vandring. Det bar tillbaks mot broförbindelsen med fastlandet och snart hade vi fast mark under fötterna igen. Nu bar det iväg norrut och efter att vi passerat området med lövsumpskog så kom vi in i ett område med lundar av ädellövskog igen. Även här på denna delen av vandringsleden var det tyvärr ganska dåligt med vårblommor. Efter en stund kom vi fram till en bro över ett ganska brett dike – vi hade passerat den strax efter att vi startade vandringen – och vi var då inte lång från det ställe där vi parkerat bilarna.

Väl framme vid bilarna verkade alla vara nöjda med dagens upplevelser och det var dags för återfärd. Då alla kände att man hittade tillbaks så delade vi på oss och var och en tog sig hem på eget bevåg.

Text: Bengt SvenssonFoto: Bengt-Åke Svensson