Släta, Scheele och Riehyttan

Nu drar det sig mot sommartid och grönskan inbjuder till aktiviteter som vintern förbjuder. Man kan leva om utomhus. Ungdomar går på fest, det skrålas lite på uteserveringar och förbi dessa platser passerar äldre herre med hund som klagar på oljud, skrän och att det är ett sådant nedrans liv.
Vi glömmer så lätt som människor. Men var det mycket tystare, lugnare och mindre skrän förr? Hur såg det ut när det begavs sig på Släta IP och på parkeringen vid Dybecksgården minuterna innan solen återkom på midsommardagen?

Precis som det berättas om Las Vegas, kunde man förr säga – ”vad som sker i Släta stannar i Släta”. Detta crescendo av vingliga cykelturer, gräsgröna före detta vita jeansjackor, dikesparkerade 142:or och utspridda kirflaskor och prippsburkar skapade en miljö som dagens rätt städade ungdom har svårt att återskapa, särskilt som det utspann sig utefter en kilometer av landsväg och spände över flera hektar. Ett enda slagfält av dåligt ölsinne och sämre omdöme.

Det finns en anledning att de som är medelålders idag kan klanka på hur yngre uppför sig och att det inte längre är någon ordning och reda. Dagens medelålders folk klarade sig undan att behöva förklara sig för generationer av en enkel anledning.

När denna veritabla djupdykning i missbedömd förmåga att dricka, taskigt cykelsinne och insörplande av beyaz inträffade var telefon med nummerskiva informationsteknik. De klarade sig utan att hamna på video. Det tog till mitten av 80-talet innan ens faxmaskiner var vidare kända och datorer fanns enbart på Tekniskt Magasin på TV.

Därför kunde en hel generation av nu halvt småborgerliga västmanlänningar leva rövare och det finns inte ett spår efteråt trettio år senare. Tusentals medelålders hade antagligen fått revidera den berättelse de nu berättat och berättar för barn och barnbarn om det funnits mobiltelefoner med videokamera och Internet när det brakade loss som värst på Scheele och Riehyttan.

Internet har definitivt fått yngre människor att bli ansvariga för vad de gör, och inte gör, när deras värsta episoder exponeras via social media och sprids till jämnårigas hån och förströelse. Det är en rätt karg och straffande verklighet.

Sociala media har på något sätt berövats en del av det som är dess starkaste sida. Nutidshistoria och omvärdering av vad man trodde var rätt och trodde var fel.

Vi ser liten kort grabb jaga en varg med lasersvärd, vi ser indiska trafik som är en sallad av galna trafikrörelser och när folk ramlar omkull på bröllop i Sydamerika.

Allt detta som vi tycker är roligt på sociala media är rätt banalt mot det som aldrig filmades. Som farbror med okänd flickvän på Flamenco tre minuter innan stängning en lördag 1987, faster tillsammans med okänd förmåga som sitter och varvar läckert i en gödselbrun SAAB V4 och farsan själv som äter kebab med hela ansiktet mitt i natten nere vid ån. Allt detta som aldrig filmades. Det som borde ha jämställt dagens ungdomar med de som är medelålders.

Så ni som gnäller över att det spelas högt på balkongen nedanför – glöm inte Släta och Scheele – ni var antagligen inte bättre själva. Mänskligheten är rätt konstant. Vi är mer lika än vi tror.

JAN KALLBERG