Systembolaget och svensk frihet

Synen av människor som småspringer mot Systembolaget en fredagseftermiddag. Klockan är 18.57, dörrarna stänger om tre minuter och kunderna fyller korgarna som om landet vore på väg in i undantagstillstånd.

Samtidigt är det få som egentligen ifrågasätter själva systemet. Vi suckar över öppettiderna, men vi accepterar dem. Kanske till och med försvarar dem. Det säger något om Sverige.

För en tid sedan kämpade jag och en kollega för att få in en produkt i Bolagets sortiment. Ett mindre rymdäventyr, men vi lyckades till slut. Fast bara i beställningssortimentet. Upp på hyllorna kom produkten aldrig, vilket hade kunnat öka försäljningen hundrafalt, om inte tusenfalt. Produkten sålde helt enkelt för lite.

Systembolaget är ett märkligt bolag. Staten predikar måttlighet och ansvar i sina kampanjer, samtidigt som samma system premierar produkter som säljer bra genom bättre exponering och större plats på hyllorna. Ju mer en dryck konsumeras, desto mer synlig blir den. Det är svårt att inte se dubbelmoralen i att varna för hög alkoholkonsumtion och samtidigt låta produkter, som den vi hade, hållas borta från hyllorna på grund av att efterfrågan är för liten.

I de flesta länder är alkohol en vanlig handelsvara. I Sverige är den fortfarande ett politiskt projekt. Systembolaget är därför inte bara en butikskedja utan också ett monument över den svenska idén att staten ibland måste skydda människor från deras egna impulser. Historien bakom monopolet är också historien om folkhemmet, nykterhetsrörelsen och den svenska tron på att samhället kan förbättras genom reglering, disciplin och uppfostran.

I boken ”Så roligt ska vi inte ha det”: En historia om svensk alkoholpolitik skildras hur denna idé växte fram under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Sverige var då ett land med omfattande alkoholkonsumtion, framför allt av brännvin. Supandet sågs inte bara som ett individuellt problem utan som ett hot mot hela samhällsbygget. Alkohol kopplades till fattigdom, våld, kriminalitet och låg arbetsmoral. När industrialiseringen tog fart blev nykterhet plötsligt en ekonomisk fråga. Fabriker behövde skötsamma arbetare. Staten behövde ordning.

Det är här svensk alkoholpolitik får sin speciella karaktär. Målet var aldrig enbart att minska drickandet. Målet var att skapa den goda medborgaren.

Nykterhetsrörelsen växte snabbt och fick ett enormt inflytande. Det är lätt att i dag le lite åt moralismen, men rörelsen byggde också på verkliga sociala problem. Många familjer levde i misär på grund av männens alkoholmissbruk. Samtidigt utvecklades en syn på vanligt folk som oförmögna att hantera frihet utan statlig vägledning. Alkoholpolitiken blev därför också en fråga om kontroll.

Det mest fascinerande uttrycket för detta var motboken.
Under flera decennier registrerade staten medborgarnas alkoholköp och ransonerade hur mycket människor fick köpa. Systemet var långt ifrån jämlikt. Klass och kön spelade stor roll. Välbeställda män kunde få större tilldelning än arbetare, medan kvinnor ofta ansågs olämpliga som alkoholkonsumenter över huvud taget. Staten nöjde sig alltså inte med att begränsa tillgången till alkohol. Den gjorde dessutom moraliska bedömningar av medborgarna.

I dag framstår det nästan som absurt. Men samtidigt är det viktigt att förstå att denna kontrollmentalitet låg helt i linje med folkhemmets framväxt. Sverige byggde under 1900-talet ett samhälle där staten tog ett ovanligt stort ansvar för människors liv. Frihet definierades inte främst som frihet från staten, utan som trygghet genom staten. Begränsningar kunde därför motiveras om de ansågs skapa ett bättre samhälle. Och kanske är det därför Systembolaget fortfarande överlever.

I många andra länder hade ett alkoholmonopol sannolikt betraktats som ett orimligt ingrepp i individens frihet. I Sverige ser många det tvärtom som ett civiliserat skydd mot kommersiella krafter. Systembolaget har dessutom varit skickligt i att förändra sin egen identitet. Från att tidigare ha varit en moralisk kontrollapparat framställer man sig i dag som en folkbildande samhällsaktör. Butikerna är ljusa, personalen kunnig och serviceinriktad, och budskapet handlar om ansvar snarare än förbud.

Här går det inte att undvika vårt fantastiska Svenska Spel. För det är ju ”vårt” — staten alltså. Reklamen talar om ”spela lagom”, men verksamheten bygger ändå på att människor spelar för pengar. Parallellt finansierar Svenska Spel forskning om spelberoende och arbetar med olika former av spelansvar och stödinsatser. Det är som att sälja skitdåliga cyklar och, när framdäcket lossnar och du kör käften i asfalten, sponsras du av cykelhandlaren med en tvåhundring till taxi till akuten.

Ändå lever den gamla svenska misstänksamheten mot människans förmåga att hantera frihet kvar under ytan.

Det märks inte minst i debatten om gårdsförsäljning och öppettider. Varje förslag om liberalisering möts snabbt av varningar om ökade samhällskostnader och folkhälsoproblem. Och visst finns det argument för försiktighet. Alkohol orsakar fortfarande enorma skador. Men diskussionen avslöjar också något större: den svenska reflexen att se staten som en moralisk väktare.

Samtidigt är svenskarnas relation till alkohol märkligt dubbel. Vi accepterar hård reglering men har samtidigt en kultur präglad av intensiv helgkonsumtion. Det är nästan som om restriktionerna och drickandet lever i symbios med varandra. Den kontrollerade vardagen följs av den tillåtna urladdningen.

Kanske är det därför Systembolaget känns så svenskt. Det förenar ordning och revolt i samma institution.

Frågan om Systembolaget handlar därför ytterst inte om starköl eller öppettider. Den handlar om vilken sorts samhälle Sverige vill vara: ett samhälle där individen lämnas ensam med sina val, eller ett där staten fortfarande ser det som sin uppgift att skydda medborgarna — ibland även från dem själva.

Kanske är Systembolaget den sista riktigt svenska institutionen: effektiv, välmenande och ständigt en smula tveksam inför människans förmåga att hantera full frihet.