”Maktmissbruk eller nödvändighet?”

En del stannar på samma jobb ett helt arbetsliv. Andra byter jobb flera gånger om året. Vanligast är någonstans däremellan.

När jag söker jobb, så utgår i alla fall jag efter att det är något som stannar mellan mig som sökande och ansvarig rekryterare. Först vid tagning av referenser anser jag att någon annan behöver blandas in. Så är inte fallet om jag som lärare inom Köpings kommun vill söka ny tjänst, exempelvis på en annan skola i kommunen. 

I Köping pratar rektorerna tydligen sinsemellan, över huvudet på sina anställda, vid händelse av inkommen ansökan från lärare inom kommunen. Det krävs ingen Einstein för att förstå att det inte kan kännas bra för den ansökande läraren, när dennes nuvarande chef blir meddelad av den potentiellt nya chefen om vad som håller på att hända redan innan eventuell intervju. Ponera att svaret efter intervju blir ”Nej”. Inte superroligt att gå tillbaka till den nuvarande arbetsplatsen därefter. Visst, inget världskrig, men går det att sköta bättre?

Jag hoppas att rektorerna har rätt i laglig mening (men det vet andra bättre än jag). Frågan är dock vart moralkompassen pekar.

Värna om era anställda, så värnar dom om er.

Maktmissbruk eller nödvändighet? 

Lärare