Reflektioner kring näringslivets ranking

Innan vi ens diskuterar ranking behöver vi ha klart för oss metodiken och hur man kommit fram till denna ranking mellan kommunerna. I enkelhet kan det sammanfattas med att Svenskt Näringsliv mäter 16 nyckelfaktorer där två tredjedelar bygger på enkätsvar från företagare och en tredjedel bygger på data från den statliga statistikmyndigheten SCB.

Var en kommun befinner sig om det är plats 248 eller 231 är ointressant. Mätningen har inte en sådan precision och kan inte fånga upp det exakta läget utan man behöver se i vilken tredjedel av rankingen en kommun befinner sig men det duger som indikator och visar hur kommunen uppfattas av och är gentemot näringslivet. Sverige har 290 kommuner och förenklat om man är i den första hundra verkar det fungera bra, nästa hundra i rankingen är man mittemellan och behöver nog förbättra och är man bland de sista nittio i rankingen har man antagligen problem med den kommunala näringslivspolitiken. Eftersom detta är mestadels småföretag så är det bortom om det finns byggbar mark, som många kommuner fokuserar på som näringslivsfråga, när det istället kan vara en reflektion över kommunen i bredare bemärkelse. En småföretagare färgas av att det är oordning i skolan, eftersom det påverkar familjen, snöröjningen, för det blockera ens servicebil, och en mängd faktorer som normalt ett storföretag inte tittar på.

Så vilka är de kommuner som ligger bland de hundra främsta i landet? Det är tre – Hallstahammar, Kungsör och Surahammar. De rankas bättre än medelkommunen. Vilka är då i mitten? Arboga och Västerås.

Kommunerna Sala, Skinnskatteberg, Fagersta, Köping och Norberg hamnar bland de sista nittio och i den tredjedel med lägst ranking. Köping är nia från slutet, i klartext att 280 kommuner av 290 rankas högre än Köping och Norberg rankas lägst i landet. Där ligger ett betydande budskap som man inte löser med några byggbara industritomter. Det är ett bredare missnöje bland ortens företagare och det sitter tillräckligt djupt för att skicka ner Köping till de lägsta tre procent i rankingen.

Lösningen är som oftast komplex och tar tid att genomföra men de kommunerna som hamnar lågt i rankingen behöver ta sig en rejäl funderare var det kan brista. Det kan vara så enkelt att kommunen saknar hörsamhet för företagarnas, och därmed en stor del av befolkningens behov, vilket reflekteras i rankingen.

Att kommuner som Skinnskatteberg och Norberg hamnar lågt är besvärande men det är mindre kommuner som saknar ett diversifierat näringsliv. Köping har inte samma ursäkt. Om man ser till länet som helhet i landet är Västmanland ledande inom industrin, med moderna storföretag i energi, fordonsteknik och annan tillverkning. Detta är ett län där anställda och företagare gör saker, funderar ut saker, är innovativa och kan exportera. Någon fungerar inte om dessa företag inte känner samma gensvar från en del kommuner.

Här kommer tre enkla förslag. Lär av Sura, Hallsta och Kungsör. Något måste de göra rätt eftersom tydligen gillar företag att vara verksamma där. Det innebär inte att det behöver kopieras men det gör något rätt. Kan man åka till Erikslund och handla eller sitta på hotell i Västerås på endagarskonferens kan det inte vara en utmaning att köpa två saffranslängder och besöka Hallsta kommun och dess företagare och lära sig.

Mitt andra förslag är att öppna upp Köpings centrum för mer biltrafik. Är det verkligen hela världen att göra det enklare att köra inne i staden – så att de butiker, företag och verksamheter som är kvar i staden har möjlighet att utvecklas? Istället för att trängas på hökartorgsparkeringen, vid gamla telebutiken, där parkering är en något mer civiliserad form av inbördeskrig där förlorarna markeras med fylld airbag. I Arboga parkerar man enkelt på torget och kan fika i näraliggande kafé, äta och handla hos en riktig radiohandlare. I Köping ligger Stora torget och liknar mer en grå stensatt fond framför rådhuset som en fejkkopia av barockens furstepalats. En tom stor yta framför rådhuset är säkert bra för det kommunala egot innanför rådhusets vita väggar, man känner sig betydelsefull och mäktig, men näringslivet självdör i andra änden. Lite som Versailles sent 1700-tal och det slutade ju sådär för eliten. Låt folket parkera på Stora torget, ge människor tillgänglighet istället för hinder, demokratisera gatunätet och ge folk tillgång till det de betalt för på skattsedeln. Lokalekonomi är varor och tjänster, men även rörlighet och access, nu är det hinder i vägen – ta bort dem och det blir bättre.

Mitt tredje förslag är att gå samman med andra grannkommuner för en stark webbnärvaro och göra området känt för vad livskvalité är om du bor i Västra Mälardalen. Jag blev oerhört inspirerade av de insatser bland annat Härjedalens kommun gjort för att vända utvecklingen. Det är bara att titta på videon ”Flytta till Härjedalen” som finns på Youtube. Folk kommer inte att självantända i Vallentuna – jävlar – jag måste flytta till Västra Skedvi! Men om de ges möjlighet att förstå livskvalitén i Skedvi då kan de flytta in. Med dagens teknik, distansarbete, är inte längre obygden obygd. Detta är något kommunen kan understödja.

Förkasta gärna dessa idéer kära Köpings kommun men se till att komma med några egna idéer som inte är fler kommunikatörer – för det är redan testat. Detta är attraktiva bygder och man skulle inte behöva skvalpa i botten på näringslivets ranking av kommunerna.