Det var faktiskt han som började

Jag heter Albin och är sex år. I vår klass håller vi på att lära oss att vara snälla, hålla vad vi lovar och låta andra prata färdigt. Vi lär oss vara politiker.

Fröken läser om politikerna i Köping.
Förut ville Modeaterna ha förändring. I tidningen, där man kan läsa om sånt här, står det att dom inte ville att Socialdemokaterna skulle fortsätta bestämma. Nu vill dom försöka bestämma tillsammans med Socialdemokaterna och Vänsterns och Sentern. En del som röstade på Modeaterna är arga för att dom ville slippa just dom kompisarna.

Jag förstår ändå hur Modeaterna tänker. Om man lovar att ändra något kan man ju ändra sig. Jag ska prova det nästa gång jag har lovat att städa mitt rum.

Fröken säger att partierna har olika idleogier. Det betyder ungefär att dom tycker olika om hur saker ska vara. Jag frågade vad dom tycker nu.

Då läste frökern att ”Han är dum och hon är elak.” Fast i nästa insändare var det tvärtom.

Det verkar väldigt jobbigt att hålla reda på. Alla är i alla fall snälla när dom skriver om sig själva.

Ola säger att han inte hade några röda linjer före valet. Det har vi på skolgården. Dom visar var man ska stanna. Men dom syns ganska dåligt när någon har stått och skrapat med skon.

Sen hade Moderaterna ett eget litet val. Sju fick rösta. Det blev fyra mot tre. Dom andra medlemmarna fick inte vara med och rösta om det. Dom kanske var dumma. Fyra är mer än tre. Det kan jag. Jag kan också räkna fler än sju. Men det kanske inte behövdes den gången.

Ola tycker att man ska läsa vad som skrivs på Fejsbock om dom som heter SD. Där finns det arga saker som gör att han inte tycker att dom ska vara med och bestämma.

Jag får inte ha Fejsbock. Det är nog därför jag fortfarande tror att man väljer politiker efter vad dom ska göra.

Maria och Fredrik i dom andra partierna har också blivit arga. Dom skriver att dom försökte prata med Modeaterna. Sen blev det bråk om vem dom borde ha pratat med. Dom säger att dom pratade med den som stod först och han ska man ju inte prata med utan man ska ju prata med han som är gamlast.

Det känner jag igen. En gång frågade jag mamma om jag fick glass. Hon sa nej. Då sa pappa att jag skulle ha frågat honom för han är gamlast. Det blev ingen glass, för det blir aldrig som pappa säger.

Glenn tycker att debatten ska handla om Köping och inte om att vara arg på människor. Det tycker vår fröken också. Fast hon säger att vi ska prata om vad som har hänt och inte kalla varandra saker.

Ola har skrivit att det finns ”femtekolonnare” i den egna gruppen, för någon har berättat för tidningen vad dom gjorde på mötet. Det ordet kunde jag inte. Jag trodde först att det var barn i femman. Men det verkar vara ett väldigt långt ord för någon man inte vill sitta bredvid.

En annan Fredrik, som är modeat, frågar vilken modeat politik det ska bli med dom nya kompisarna. Glenn skriver att man inte har pratat klart och att han sen ska säga vilka dom ska leka med. Vi gör också så ibland. Det brukar sluta med att alla vill vara polis och ingen vill plocka undan. Sen behövde fröken gå på toaletten.

En som heter Robert har skrivit att politikerna borde berätta före valet vad dom vill göra och vilka som tänker göra det tillsammans. Det tyckte jag lät bra.

När fröken frågar om vi vill gå till skogen eller gymnastiksalen berättar hon det innan vi räcker upp handen. Hon säger inte efteråt att skogen har kommit överens med gymnastiksalen om att vi ska vara kvar i kapprummet.

När jag kom hem frågade jag pappa om jag också kan få bli politiker i Köping.

Han säger att jag måste bli större först. Jag förstår inte varför. Jag kan redan säga att han är dum och hon är elak.

Och om fröken frågar varför jag tog den bästa stolen kan jag säga att det var för hela klassens bästa.