Det enda vi vet är att vi ingenting vet

Öresundsbron är 7845 meter lång. Lax innehåller 20 gram protein per 100 gram. Giraffen har fyra magar. Informationssamhället har lärt oss att allt vi vill veta bara är en googling bort, när vi nu inte ens kan ana hur världen ser ut om en månad vet vi mindre än någonsin.

Science fiction. Vetenskapligt påhitt. Att förutse framtiden har genom litteraturen och filmen visat sig vara svårt, om inte annat för att skildringen utspelar sig i en så pass avlägsen framtid att varken upphovspersonen eller den kontemporära publiken lever tillräckligt länge för att stå till svars för eller bedöma resultatet.

Visserligen spådde Stanley Kubrick FaceTime redan 1968 med sin 2001: A Space Odyssey, och säkerligen kan mer insatta i genren hitta fler exempel där dikten blivit verklighet. Men på det stora hela: flygande bilar, dystopiska samhällen och överjävlig artificiell intelligens, vi är inte där ännu. Inte i den utsträckningen.

Däremot är vi någon annanstans, eller som Kanye West briljant uttryckte det: ”internet är våra flygande bilar”. Vi har fått något mer potent: tillgången till obegränsad kunskap om nästan allt som finns och någonsin funnit­s.

Francis Bacon myntade redan för 400 år sedan ”kunskap är makt”, ju mer vi vet desto bättre. Det är inte bara författare, regissörer och konstnärer som försökt (och försöker) se in i kristallkulan; ett av politikernas och myndigheternas viktigaste uppdrag är att tillgodose morgondagens behov. Näringslivet söker ständig ekonomisk tillväxt. På individnivå försöker vi småsparare få så bra avkastning som möjligt, samtidigt som vi tränar idag för att förhoppningsvis må bättre imorgon.

Allting ska hela tiden utvecklas, och det är väl inte så konstigt att vi hela tiden strävar framåt när vi inte behöver anstränga oss nämnvärt för att blicka bakåt?

De franska encyklopedisterna färdigställde världens första sofistikerade uppslagsverk under 1700-talets mitt, idag kan vi med vår smartphone enkelt få svar på varenda faktafråga vi någonsin undrat över, självdiagnostisera medicinska åkommor och via TripAdvisor säkerställa om en restaurang är bra innan vi ens ätit.

Det coronavirus som inledningsvis skulle stoppas innan det lämnade Kina har nu enligt Kina lämnat Kina, men istället med så mycket kraft blivit så mycket realitet att vi har svårt att påminna oss om hur det var innan. Än värre att föreställa oss konsekvenserna på lokal, nationell och global nivå. Ingen vet någonting.

Vi vill ha svar av de nyblivna rikskändisarna Tegnell, Wold och Giesecke på när detta ska vara över och hur många som ska behöva dö. VDn för tredje AP-fonden sitter i Agenda och vill ha ett datum när allt ska bli som vanligt eftersom en kollapsad ekonomi dödar människor på sikt.

Vi vet ingenting om hur den eventuella fernissan Europeiska Unionen ska gå vidare efter att ha förträngt ordet ”solidaritet” när det brände till. Vi vet ingenting vad Xi Jinping och Vladimir Putin har förmåga att koka ihop när västvärlden är infekterad. Vi vet ingenting om hur det blir med arbetstillfällen eller vilka ideologier som kan få grogrund i ett 2020-tal av ekonomisk depression.

Vi vet ingenting om vad åtgärderna medför för såväl klimatet som framtida sociala rörelsemönster.

Vi vet däremot att Sveriges taktik går stick i stäv mot resten av Europa och kallar eget ansvar för socialt experiment, i kontrast mot drakoniska semi-vetenskapliga åtgärder som skolstängningar och karantän.

Vi vet att Sydeuropa får betala höga priser för sin humana äldrevård med farmor och farfar på kökssoffan istället för sittandes på ålderdomshem där veckans höjdpunkt utöver tisdagens raggmunk är bullbingon i samlingssalen.

Vi vet också att efter regnet kommer solsken. Italienarna vet att efter Borgiasläktens skräckvälde kom Michelangelo, Leonardo Da Vinci och renässansen.

Vi vet nästan allt, men samtidigt vet vi ingenting. När människan är sårbar blir hon ödmjuk. Den grekiska filosofen Sokrates försvarstal efter att ha dömts till döden för ogudaktighet lär ha avslutats: ”det enda jag vet är att jag ingenting vet”.

På Expressens startsida står: ”tipsa oss om du vet något okänt om corona”.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.