Kan man någonsin förtjäna att bli mördad?

Det är märkligt, det här med gott och ont. När man var liten fick man lära sig att akta sig för fula gubbar och tjuvar. I böcker och filmer var de alltid otäckt porträtterade, så att det helt enkelt inte gick att missa vem den onda var. Åren går, och nånstans på vägen inser man att ”the bad guy” inte går att känna igen så lätt, för där finns inga onda kisande ögon och skarpa ögonbryn som skrattar högt och elakt som i böckerna och filmerna.

Istället förlitar man sig på rätt och fel, det är fel att stjäla, slåss och ljuga. Och den som gör fel, den är inte en av de goda.

Nästa insikt är att goda människor kan göra dumma saker, och att onda människor kanske gör dumma saker för att de känner att de måste.

Jag har haft en väldigt skyddad uppväxt, vi snackar mindre än fem minuters promenad till ett stall omgivet av åkrar. Det läskigaste jag visste var en tant med alkoholproblem som ibland däckade på grannarnas uppfarter, det och tanken på eld och att hela byn skulle börja brinna. Som vuxen har jag insett att det är väldigt lindriga orosmoment för ett barn och att jag även var skyddad från dessa ”faror”.

Första gången jag såg en människa bli misshandlad var jag garanterat en bit över 18 och första gången jag kom i kontakt med knark var jag över 20. Som sagt, väldigt skyddad uppväxt.

Idag tror jag att det är svårt att få en lika skyddad uppväxt, åtminstone efter att man blivit tonåring. Varje dag rapporteras det om nya skottlossningar runt om i landet, unga män som dör alldeles för tidigt.

Natten till fredagen stod det klart att en av Sveriges största artister, Einar, blivit en del av den tragiska statistiken. 19 år gammal tog hans liv slut efter ännu en skjutning. Direkt börjar människor tycka till, vilket i sig inte är konstigt för när en person mördas på öppen gata väcker det känslor, allra helst när det är en högaktuell artist.

Men att läsa meningar som ”han förtjänade det säkert” och ”han får skylla sig själv”, det gör mig mörkrädd.

Kan man någonsin förtjäna att bli mördad?

Kan man någonsin förtjäna att bli mördad? Var går isåfall gränsen mellan att förtjäna det och inte? Är det vid stöld och misshandel, eller går gränsen vid mord? För hur jag än vrider och vänder på det är allt jag ser en fruktansvärt negativ spiral.

Det är lätt att fråga sig vart Sverige är påväg och posta #slutaskjuta i sina sociala medier. Det är lätt att säga att det är tragiskt att en sån ung och talangfull man har bragts om livet. Men faktum är att Einar är varken den första eller sista unga och talangfulla mannen som mördas, den enda skillnaden är att vi nu får ett ansikte på offret. Det han har gemensamt med de andra unga männen som har mördats och kommer att mördas är att kvar står en sörjande familj i spillror.

Svenska politiker måste göra mer! Hashtaggen ”sluta skjuta” kommer inte att rädda några liv, lika lite som ett armband där det står ”stopp min kropp” kommer att hindra en våldtäkt. Och det krävs mer än hårdare straff och lagar, även om det också är viktigt.

De eldsjälar som gör vad de kan för att hålla barn och ungdomar från ett kriminellt liv behöver mer resurser, mycket mer. Politikerna måste se till att barn och ungdomar i utanförskap ser att de har något att vinna på att hålla sig på rätt sida av lagen.

Einar levde med ett pris på sitt huvud, men faktum är att ingen står som vinnare för att han är död.

Det är inte sällan det skrivs om hur någon som varit misstänkt för ett mord senare mördas på exakt samma sätt. Och kvar står vi alla som förlorare. En familj har förlorat sin son, pojkvän och bror, Sveriges rättsystem har misslyckats ännu en gång och vi alla förlorar nog hoppet om en god och rättvis värld lite i taget.

Utanförskap och kriminalitet går hand i hand och kommer nog tyvärr aldrig försvinna helt, men med hårdare lagstiftning och större ekonomiska medel till de som faktiskt försöker förbättra situationen kommer att rädda fler liv än pajkastning mellan politiker som beklagar situationen istället för att göra något åt problemet.

Jag vill tro att ingen människa föds ond eller god utan att vi är resultatet av vår omgivning och gör det som krävs för att överleva. En desperat människa tar till desperata åtgärder, och där är den negativa spiralen igång. Men jag tror också på andra chanser, och att alla människor har något gott i sig.

Jag vill se mer bidrag till idrottsföreningar och fritidsgårdar i utsatta områden. Jag vill se unga människor som får bli vuxna och jag önskar att barn i utsatta områden också får privilegiet att oroa sig för småsaker, och inte om deras familjemedlem blir en del av den tragiska statistiken.
Jag vill att barn ska få vara just barn och inte underhuggare till kriminella gäng.

Men jag vill också se oss alla ta mer ansvar, oavsett om det gäller lagändringar, att välja rätt väg eller att inte göra skillnad på vi och dom, för när allt kommer omkring är vi alla människor som gör vad vi kan för att överleva.